Märkligt! Idag är "den förbannade snön" plötsligt vacker! Tyvärr saknas minneskort i min kamera annars skulle jag ha förevigat och publicerat vyn från fönstret här intill. Gnistrande vit mark och träden likaså i solsken från klarblå himmel! Och inte särskilt kallt heller, bara några grader under noll.

Jag har surfat runt lite hos andra bloggare och sett att många bloggar om sina försök till viktminskning. Kanske detta ska bli även min livsgärning...

Fast vem vill läsa om mina försök eller resultat? Å andra sidan - vem vill läsa det strunt jag har producerat här hittills?
Nej, nån "Blondinbella" blir jag nog aldrig, vad gäller antal läsare, men om det är sånt folk helst läser så vill jag nog inte det heller. Inte heller kommer jag att bli nån "B-b" på nåt annat plan och är inte ett dugg ledsen över det!

Annars känns det som om jag börjar få lite ordning på livet omkring mig. Sjukskriven (för ovanlighetens skulle) men inte för egen del utan för min yngste som haft det jobbigt i skolan med hög frånvaro och nu behöver lite stöttning  för att komma igång igen. Det känns som att det i flera år nu har hänt lite för mycket jobbiga saker runt mina barn. Saker som jag inte haft en chans att förutse eller påverka! Går inte in djupare i det, jag vill inte "hänga ut" nån och det skulle i så fall lätt bli följden.

För varje steg framåt har jag liksom fått ta två bakåt strax därpå.

Men just nu syns ändå lite ljus i änden av tunneln. Grabben är på G tillbaka till normal skolgång och yngre dottern kämpar på så gott hon kan. Därför har jag bestämt mig idag för att ge dem en "morot" att kämpa för - sköt skolan ordentligt så firar vi nästa jul på Gran Canaria eller nåt liknande. Äldsta sonen fick ett sånt mål när han började nian för 1½ år sen och han fixade det så jag tror att även de två yngre kan göra detsamma.

Råd har jag förstås inte men om man bara bestämmer sig så går det att lösa med lite uppoffringar.

Enligt planen ska jag vara helt ensam till helgen vilket inte har hänt sen våren -07. Man behöver det när man lever ensam med barn, behöver lugnet, tystnaden och att få rå sig själv! Men det är jättesvårt att förklara det för barnen så de tar till sig utan att känna sig oönskade. Det  är ju inte så att jag inte VILL ha dem hemma utan att jag behöver få ladda batterierna för att orka bättre de 12 dagar av 14 då de ÄR hemma.

Mammor och pappor är också människor men visa mig det barn -stor eller litet- som håller med om det!

Det där med dieten får jag grunna vidare på. Vet ju att det behövs men jag måste få lugn och harmoni i tillvaron innan jag klarar att vara fokuserad och disciplinerad. Men när jag bara får det så kanske det blir en bantarblogg även här!

Ha en härlig torsdag, svenska folk, och ta det lugnt med ärtsoppan och pannkakan!