Alla inlägg den 15 februari 2009

Av Göran - 15 februari 2009 23:13

Söndag kväll! Helgen över och jag har tänkt en del idag på det jag skrev om imorse. Och nu kör jag ett lite annat stuk fr.o.m imorgon när det gäller näringsintag.

Frukost blir havregrynsgröt, sockerfritt äppelmos och lättmjölk. Gröten håller en mätt länge samt att havregryn innehåller nåt som visst ska sänka halten av det farliga kolestorolet. Har inte fiberhavregryn hemma just nu men när befintlig påse är slut ska jag köpa såna.

Lunchen på jobbet är också fixad. En grillad kycklingfilé ligger på upptining i en matlåda tillsammans med en rejäl hög wok-grönsaker.

Sen får jag väl hitta på nåt att göra till middag men det ordnar sig. Har både grönsaksblandning, haricotst verts och broccoli i frysen så om middagen inte blir så nyttig så får grönsakerna dominera för mig.

Havregrynen får nog bli frukost varje dag ett tag nu och till lunch ska jag försöka äta kyckling, fisk eller skaldjur. Nu jävlar!!!

Stora dottern kommer hem från Thailand natten mellan måndag och tisdag så på tisdag har jag lovat tacos. Men det är rätt ok mat om man hoppar över tortillawraps. Jag kan äta köttfärs och grönsaker och liiite tacochips. Och till tisdaglunch kan jag sno ihop en sallad på tonfisk eller nåt.

Ikväll har jag suttit/legat i soffan och kollat ännu en ny Beck-film. Tyckte att den var "sådär". De tidigare sända nya var klart bättre, särskilt "Skarpt läge".

På ett sätt känns det lite konstigt att se de här filmerna. Jag läste nämligen böckerna om Martin Beck redan på 70-taletoch det är inte så mycket i de här filmerna som har nån relevans om man jämför med böckernas Beck. Namnen Beck och Gunvald Larsson bara!

I böckerna finns en väldigt stark samhällskritik ur ett nästan extremt vänsterperspektiv. Maj Sjöwall och Per Wahlöö stod långt till vänster politiskt, som så många andra under 60 och 70-talen och lät även de flesta av sina romanpoliser ha ganska radikala åsikter för sin tid.

Den första bok jag läste i serien var "Den skrattande polisen" och den har aldrig filmats i Sverige. Däremot i USA med Walter Matthau som Beck!

Min favorit i serien "Det slutna rummet" har såvitt jag vet inte filmats alls men den har nog för lite dramatik för att riktigt "göra sig" på film.

Som sagt så kändes det konstigt från början när de nya filmerna kom men jag antar att Maj Sjöwall inte hade råd att tacka ner när nån ville göra en serie filmer och använda karaktärerna från Pers och hennes romaner.

Så jag hoppas hon fick bra betalt, åtminstone!

Arbetsdag imorgon så jag måste väl snart krypa i säng. Men med tanke på hur illa jag sovit på sistone så är det väl ingen idé förrän man börjar gäspa...

Men jag avslutar här ändå och säger godnatt!

Av Göran - 15 februari 2009 10:02

Söndag morgon och gårdagens vackra vintersol är som bortblåst igen. Det är jämngrått ute och jag ger mig f-n på att det bara är en tidsfråga innan det börjar snöa igen.

Jag ser framför mig en ganska lat dag. Visst finns det ett och annat "måste" som ska åtgärdas men tempot blir nog ganska makligt ändå.

Om det varit soligt som igår hade jag tänkt ta med kameran och gå ut och föreviga några vackra vintervyer men snön ser liksom intetsägande ut när inte solen är framme och ger den lyster och glans.

Veckan som snart är över började ju med hjältemodiga intentioner om diet och motion men sanningen att säga så gick luften ur mig redan på måndagsmorgonen när batteriet i vågen var dött. Visst har jag försökt att hålla någorlunda diet men inte på långa vägar så nitiskt som jag hade tänkt mig. Och inte har jag köpt nya batterier heller! De är ju så dyra så det får vara tills det flyter in nya pengar.

Jag vet ju att jag väger c:a 115 kg!

Sådärja, nu har jag erkänt det! Och jag tänkte häromdagen att av dessa 115 är det bara 75  som "är jag"! Resten är av ondo. Resten ska bort! 75 kg är en bra vikt när man är 175 cm över marken men det är vidrigt långt dit. Kanske det är just det, att vägen känns så oändlig som gör det så svårt att komma igång. Jag borde ju bli motiverad bara av vetskapen att jag ligger illa till hälsomässigt. Man..., femtio-plus och övervikt! Infarktvarning så det skriker om det! Eller diabetes eller nån av alla hjärt- o kärlsjukdomarna...

Det skulle gå lättare om man hade nån sorts stöd. T.ex det stöd det ger att få gå till sin Viktväktargrupp och väga sig offentligt varje vecka. Men jag har inte råd med det! Kanske man kunde starta nån privat klubb på jobbet...

Skit också, att det ska vara så svårt att komma igång! Jag VET ju att jag kan bara jag bestämmer mig! Att det går lätt bara man kommit igenom de första svåra dagarna. Det är också därför jag tänkte starta med en 10-dagars fasta!

Inte för viktminsknigens skull - jag vet att de kilona går man upp igen efteråt. Men för att rensa gifterna ur kroppen och krympa ihop magsäcken så att man blir mätt på mycket mindre. Ett slags kick-off, alltså!

På fredag kommer barnbidraget, då kanske jag kan åka in på Hälsokosten och köpa 10-dagarspaketet. Om jag trappar ner ätandet torsdag och fredag, går mest på fil och rivna grönsaker och frukt, kan jag fasta på allvar fr.o.m nästa lördag. Då borde den där orkeslösheten som kommer första dagarna ha gått över till måndag morgon då jag ska jobba igen.

Min tanke med att skriva om det var att sätta press på mig själv. Tänkte att om jag skrivit om det här så kan jag ju inte komma tillbaka efter en vecka och säga att jag inte gått ner. Eller - ännu värre - gått UPP i vikt!

Flera bekanta har gått ner massor med GI-metoden, Atkins och liknande där man slopar (nästan iaf) kolhydraterna och käkar protein och animaliskt fett. Entrecote med bearnaisesås på äkta smör är t.ex helt ok där! Och jag har ju sett att det fungerar, testade en sån metod själv en gång för länge sen. Men problemet är att jag vill ha en metod som kan funka hela livet för mig och jag är INTE beredd att avstå -eller nästan helt avstå- från bröd, pasta, ris och potatis. Visst skulle jag klara det under en tid men jag är inte beredd att ändra min livsföring så radikalt.

Nej, jag behöver en metod som jag kan leva efter även efter jag gått ner de kilon jag vill! Därför tar jag nog Viktväktarnas filosofi till mitt hjärta igen.

Jag kan äta vad som helst, det handlar bara om mängderna och att jag håller koll på hur mycket jag stoppar i mig. Tallriksmodellen är väl ungefär samma sak men tar kanske lite längre tid att nå målet med.

Ja, jag vet... Ord, ord, ord! "Mycket snack och lite verkstad"! Men skrivandet är ett sätt att försöka peppa mig själv lite!

För jag VILL! Jag KAN! Och jag SKA!!!

Men inte idag...


:-)

Presentation

Fråga mig

10 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
            1
2 3 4 5 6 7 8
9 10 11 12 13 14 15
16 17 18 19
20
21 22
23 24 25 26 27 28
<<< Februari 2009 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards