Amos Oz! Vilken fantastisk människa! Såg honom ikväll i "Skavlan" och kunde inte låta bli att förundras över denne oerhört intressante man.

"Skavlan" är verkligen "Talk-show" i ordets bästa bemärkelse! Här får israelen Oz möjligheten att tala om sina hjärtefrågor (Gud, familjen, fanatism och sin fru för att nämna några) och samtidigt få både medhåll och mothugg av Stellan Skarsgård och Liza Marklund för att nämna några.

Oz:s bok, "Hur man botar en fanatiker" har visst delats ut i svenska skolor och av det lilla jag hörde förstod jag snabbt varför. Måste snart se till att läsa den själv också.

De pratade massor om livsåskådning och religion och det är alltid intressant att lyssna på. Min egen livsåskådning ska jag försöka beskriva här....

Gud! Tror jag på Gud? Nej, i alla fall inte på bibelns Gud, den straffande guden som utkräver hämnd och straff för minsta förseelse.

Men om man med "Gud" menar ett slags samlingsnamn på de goda krafter som finns inom oss människor så blir det annat.

Om man med "Gud" menar ett annat ord för kärlek och omtanke mellan människor så är jag troende. Liza Marklund uttryckte det väldigt bra också; "Gud finns därför att vi har hittat på honom". Så tror jag också att det är!
Det finns ingen snäll, skäggig gubbe som sitter på ett moln och tittar på oss men däremot bildar jordens sammanlagda godhet en kraft som kanske kan kallas gudomlig.

När man dör (TROR jag) kommer man inte till himlen eller helvetet! Man går över till "andra sidan" ett tag för att sen komma tillbaka för en ny jordevandring. Lite som hinduismens tro på själavandring!

Sylvia Browne -ett amerikanskt medium-  beskriver det också så och det känns mer trovärdigt än både bibeln och koranen tillsammans.

Fast just nu tror jag att jag borde lägga ner mina livsåskådningsfuneringar och lägga mig och sova! Fortsättning följer.... (kanske)