.... som man tänkt sig! Hade planerat att ta nån timme ledigt i slutet av dagen imorgon och vila trötta armar, axlar och rygg lite extra. Men idag dök min f.d chef upp och frågade om jag kan "rädda honom" imorgon genom attt hoppa in som vikarie i portvakten mellan kl. 13-18.

Yes, några timmar lättförtjänt övertid, borde jag kanske ha tänkt.

Men det gjorde jag inte...

"Helvete också, jag VILL inte!", var det absolut första som kom upp i skallen och jag sa snabbt att jag nog inte kan så han bad mig tänka en timme och återkomma. Så det gjorde jag och kom fram till att om jag vill ha nån chans på eventuella framtida vakanser där så håller det inte att säga nej när jag får chansen. Det är bara att gilla läget och bita ihop! Och det är ju, som sagt, betydligt lättsammare jobb rent fysiskt. Och... "bara" 3 timmar så det får väl gå!

Annars har J och jag haft en mycket produktiv och innovativ vecka. Vi har massor av goda idéer om hur vi ska förändra och utveckla vår arbetsplats så den blir lite mer dräglig.

Stridisarna här hemma har hållit sig lugna idag. De slickar väl sina sår, tänker jag, och laddar för nästa batalj kanske...

De 2 yngre ska till mamman i helgen så det blir mycket ryggläge i helgen för en trött singefarsa.

Ljuset i min tunnel är väl annars just ljuset! Ljuset som den begynnande våren ger oss tillbaka, lite mer för varje dag. Snödrivorna sjunker ihop en aning för varje dag också. 3 månader till midsommar - håll ut!