Måndagkväll i slutet av mars och tack och lov fortsatte inte det intensiva snöandet så värst länge - det vräkte ner ett tag förut.

Man får försöka trösta sig med att det "bara" är tre månader till midsommar!

Och man får väl ändå hoppas att det är vinterns sista dödsryckningar vi ser just nu. Död åt Kung Bore!

En dag avklarad av denna arbetsvecka, fyra kvar. Men idag var det ganska lugnt, vi hann det vi skulle trots lite maskintrassel på morgonkvisten.

Tackar en av mina trogna läsare för tipset om nix-sajten! (Rättat mig själv efter vänligt påpekande av läsare)

Förhoppningsvis kommer de förhatliga telefonförsäljarna att bli färre nu. Och jag hoppas att även "tiggarsamtalen" upphör! Visst tycker jag att det är behjärtansvärt att ge pengar till handikapporganisationer och annat men det är svårt att idka välgörenhet när man har fullt upp att hålla sin egen näsa över vattenytan..

För nåt år sen blev jag uppringd av en dam som ville att jag skulle ge en slant i månaden till nån av dessa organisationer och när jag sa att jag inte har råd med det lät hon som om hon anklagade mig för både hjärtlöshet och lögn. "Menar du på fullt allvar att du inte har råd med en ynka femtilapp i månaden", sa hon. Smart, kanske en del tycker, att vädja till människors dåliga samvete gentemot de som kanske är sämre lottade. Men jag kände mig bara förolämpad och blev, om möjligt, ännu mindre benägen att stödja dem ekonomiskt. För det finns månader då en femtilapp känns som en smärre förmögenhet en vecka innan lönen. Ensamstående pappor har det faktiskt ungefär som ensamstående mammor med den skillnaden att inga politiker eller samhällsdebatörer talar om oss.

Nu hägrar en mjuk och skön säng med en kudde som förföriskt ropar ut sin längtan efter min tjocka skalle så jag önskar Sverige en god natt och därefter en alldeles underbar tisdag! (Finns det nåt sånt som en underbar tisdag i mars???)