Vissa dagar blir det flera inlägg, andra dagar inget alls! Igår blev det ett sjujävla bra blogginlägg, låt vara lite för långt som vanligt, men än en gång lyckades jag schabbla till det och klicka fel så mina ord bara försvann. Och sen orkade jag inte försöka återskapa det utan det fick vara.

Önskar ibland att man kunde spara utkast här som i hotmail. Då skulle jag spara lite då och då i texten för att minimera risken att ett hjärnsläpp gör att allt går förlorat.

Nu tror jag väl inte att världen hade förändrats särskilt mycket om inte det där inlägget slarvats bort men irriterande var det.

Halva veckan har gått och jag börjar äntligen komma ikapp på jobbet efter helgen. Normalt är vi 2 man men denna vecka är jag ensam. Givetvis hinner jag inte allt själv utan måste satsa på det viktigaste. Men den där förbannade plikttrogenheten som jag och många andra har inbyggd gör ju att man ändå försöker att hinna så mycket som möjligt. Mitt jobb består ju huvudsakligen i att serva en annan yrkegrupp och jag vill ju inte att de ska bli lidande. Därför har jag försökt leva efter devisen; "Gör aldrig idag vad du kan skjuta upp till imorgon!"

Men det är svårt! Det bor en liten elak gubbe med horn i mitt huvud ibland och om jag ens leker med tanken att ta en liten genväg nånstans under arbetsdagen så hoppar han fram och bråkar och väsnas.

Och för denna defekt betalar jag nu även priset i form av värk både här och där i kroppen.

Om det vore så att jag kunde hoppas på nån framtida belöning vid lönesamtal kunde man ju rentav känna glädje över att "hugga i" lite extra. Men tyvärr är det en utopi! Vi har inte ens ett lönesystem, vilket jag tycker är vansinne. ALLA arbetsplatser behöver ett lönesystem som belönar bra arbetsinsatser. Men den ekonomiska situation vi befinner oss i gör att ingen (och då menar jag ingen!) anställd ens fantiserar om det. Vi får vara glada om vi får generellt vad avtalet ger som minimihöjning!
Men avsaknaden av lönesystem har inte med krisen att göra, det sa man upp flera år innan denna ekonomiska depression ens var född.

Det finns alltså ingen "morot" att slita för, inget ljus i änden av tunneln.

Och ändå gör man det! Och jag är inte ensam även om det också finns de som bara gör det allra minsta de kan komma undan med.

Ibland förstår jag mig inte på mig själv - här går jag och jobbar som en slav för en arbetsgivare som inte uppskattar det ett dugg. Det enda som händer är väl att jag visar att det finns lite mer att ta ut av mig och då tycker de att de kan kräva den nivån VARJE dag. Året om!

Slutsatsen blir väl att jag måste vara jävligt korkad! En jävla fårskalle, dum i hela huvudet, helt enkelt. Bäst att sluta innan jag avslöjar ännu mer av min idioti....

Men först måste jag också gratulera hela mellannorrland och Sundsvall Dragons till SM-guldet i basket! FAST "korgboll" egentligen inte intresserar mig så gläds jag ändå eftersom stan fram tills nu aldrig vunnit SM i en lagsport! Bra att drakarna visar vägen! Välkommen efter, GIF Sundsvall, Selånger Bandy och förstås Timrå IK!