Lördag morgon. En ledig dag. Undrar vad jag ska göra med den! Jag misstänker dock att kroppen kommer att sätta stopp för alla större ansträngningar, så sliten som jag känner mig. Mulet ute, tyvärr! Jag som hade tänkt grilla hamburgare till middag idag. Fast grilla kan man ju ändå även om inte vädret inbjuder till att äta utomhus.

I så fall blir det andra dagen på raken med "noll-gnäll-mat"! Har varit inne på det nån gång förut, tror jag. Om hur få rätter som kan serveras i en barnfamilj utan att någon är missnöjd!¨

Såklart har alla människor någon (eller några) rätt som de inte gillar. Själv äter jag exempelvis inte fiskbullar. Det finns ett och annat övrigt också som jag inte är så förtjust i men jag kan äta t.ex lever, pölsa, sparris eller avocado om jag absolut måste. Det är dock inget jag väljer om jag kan välja annat. Men fiskbullar går bara inte, det vänder sig i magen bara jag ser dem.

Detta härrör från ett barndomstrauma. När jag gick i ettan serverades fiskbullar i skolan och i vanliga fall brukade jag be att bara få en eller två. Det brukade jag klara av att få ner. Det var ju så i min skola (och säkert de flesta runt 1964-65 att man måste äta upp innan man fick gå.

Men så en dag var det en vikarie i skolmatsalen och hon "bestämde" att jag behövde mer mat än så och slafsade på 6-7 st äckliga, vita, dallriga, smaklösa, vidriga jävla fiskbullar på min tallrik. Jag satt kvar sist av alla och plågade i mig dessa vedervärdiga klumpar, övervakad av en bister mattant. Och då jag till sist tvingat ner den sista tuggan sa magen ifrån och allt kom upp igen. Jag spydde alltså över bordet! DÅ, äntligen, fick jag tillåtelse att gå därifrån.

Sen dess har jag inte ätit det och som genom en himmielsk försyn togs fiskbullarna bort från skolmatsedeln och återkom inte under hela min skolgång.

Jag tycker alltså att jag har goda skäl att slippa fiskbullar. Men övriga familjemedlemmar nöjer sig inte med att ha EN rätt de vägrar äta utan hur många som helst, känns det som. Pizza, tacos, hamburgare eller spagetti och köttfärssås brukar passera utan klagosång men annars är det inte många rätter som accepteras utan gnäll. Men det kanske är så i alla familjer, vad vet jag?

På tal om skolmat så fanns det rätter som serverades då men som nu är helt borta från menyn. Gammal hederlig kalops t.ex tycks inte duga numera. Fast det kanske är för dyrt med riktigt kött.... Lappskojs vet mina barn heller inte vad det är men det fick vi under hela min skoltid.

Och på tal om det, föresten... Finns det nån som kan berätta lite om stångkorv? Det fick vi under mina första 3-4 skolår men sen togs det bort. Som jag minns det såg det ut ungefär som pölsa (inte så aptitligt för ögat alltså) men smakade mer som isterband (som väl heller inga barn tycker om...?). Jag har tittat i affärer men aldrig nånsin sett stångkorv i ens de största butikerna. Rimmad oxbringa brukar vara svårt att få tag i men inte omöjligt men stångkorv verkar ha upphört att existera.

Om nån vet nåt så berätta gärna för mig!

Sen tycker jag att de som gör skolmatsedeln borde ta in mer traditionell husmanskost. Jag tycker det är bra att man tar in influenser från resten av världen men det betyder ju inte att man måste sluta med allt det gamla. Många barn idag har inte ens smakat t.ex bruna bönor. Och skrämmande många kallar "Mamma Scans" för hemlagade köttbullar!

Men.... i brist på stångkorv så får det väl bli grillade hamburgare idag då. För husfridens skull! För tänk vilket liv det skulle bli om jag ställde fram rotmos med rimmad fläsklägg eller lappskojs!
Smaklig lördag, kära ordbrukare!