Nej, "Gubbfan" (se kommentar till förra inlägget) jag är inte bortrest eller har ens semester! Brist på tid, ork och inspiration har hållit tangentbordet i dvala ett tag. Orsakerna kan vi lämna därhän men en dem är självklart ett visst mått av semesterbehov. Utbrändhet light skulle jag vilja säga!

Än sitter jag inte apatisk och stirrar in i en vägg men inte har jag mycket till krafter kvar på kvällskanten när arbetsdagen är över, middagen lagad, äten och undanstädad.

Förhoppningsvis kan 4 lediga veckor råda bot på det. På fredag får jag lön och jag funderar skarpt på att åka till hälsokostbutiken och köpa mej ett 10-dagars fastepaket. En utrensning av gammalt skräp ur kroppens celler skulle förmodligen göra susen.

Tackar offentligt "Mekonomen" som utan tjafs bytte ut den generatorrem jag köpte och bytte på min bil för 3-4 veckor sen. Den remmen gick av i lördagskväll på väg hem efter att ha besökt mina f.d svärföräldrar i deras stuga. Tackar offentligt dem också föresten! Hur många frånskilda kan (eller VILL) besöka ex-svärisarna och fortfarande känna sig välkomna? Det får i alla fall DOM mig att göra, vi umgås och pratar på ett självklart och otvunget sätt. Dessutom fick vi skjuts hem (nästan 4 mil) efter att bilen pajat!

Så den stod där från lördag till igår kväll då jag och min tama husmekaniker åkte dit och hissade upp bileländet i regn och myggattackker och bytte remjäveln en gång till! Peppar, peppar, ta i trä, så går bilen igen nu!

Hemma igen, vid halvtio, kliver plötsligt storebror med fru in genom den öppna ytterdörre och säger hej. Blev både förvånad och inte för de brukar göra precis så - bara dyka upp utan förvarning! Och det är helt ok numera - det var värre när de kom likadant med 3 ungar och ville ha husrum i 3-10 dagar. Nog för de var välkomna men jag skulle ha uppskattat att få veta innan. För det var ju en viss skillnad mellan att handla för 2 pers. mot att förbereda frukost, lunch och middag för 7.

Men det där är längesen och preskriberat numera, det är roligt när de kommer. De bor i Luleå och jag i Sundsvall så det sker ju inte varje vecka precis.

Det börjar bli dags att packa ner matlådan och åka till jobbet snart. Bara idag och 2 dagar till innan jag går på semester. Men det är med blandade känslor ändå för jag vet att efteråt ska jag tillbaka till ordinarie jobb.

Nog går det, det också, men jag trivs så himla bra med att jobba i portvakten. Tror att det passar min personlighet att sitta där och ta emot gäster, svara i telefon och försöka hjälpa alla så bra jag kan. Slänga käft med diverse entreprenörer och leverantörer! Faktiskt var det flera av dem som var glada att se mig när jag dök upp i luckan före midsommar efter ett drygt halvårs bortovaro. Och sånt känns ju jättekul att höra! Kul att NÅN, nån gång är glad att se en!

Just nu kämpar två vädertyper om herraväldet över Sundsvallshimlen. I sydost är det sol och blå himmel men nordväst (bakom huset) står svarta moln och lurar. Heja sydost!!!