Sist jag bloggade valde jag att utelämna de tråkiga händelserna under föregående helg. Ja, så länge jag var på resande fot var väl det mesta frid och fröjd men...

Sen kom man ju hem...

Och här hemma visade det sig att det varit en rejäl fest TROTS dyra löften om att det INTE skulle bli det. TROTS att ett oskyldigt ansiktsuttryck visades upp av tjänstgörande kattvakten... "Ah, men TROR du verkligen att JAG skulle dra hem en massa folk?" I sådär lagom förorättad ton...

Ett 30-tal (eller mer) styrkta ungdomar gjorde mitt hem till festplats och det lönade sig inte att förneka det eftersom rörliga bilder var utlagda på nätet av en deltagare.

Och allt detta hade jag väl kanske kunnat leva med. Jag har ju också varit 16 en gång och det känns som kortare tid gått än det verkligen har sen dess. Och nog förekom det FF-fester även då. ("FF"= Föräldrafritt).

Nej, problemet var att ett par objudna gäster "råkat få med sig" bildskärmen till min dator. DET gjorde mig arg, ledsen och besviken.

Rätt snart fick vi fram uppgifter om misstänkta och efter ett dygn även ett vittne som visste precis vilka tjuvarna var. Jag kunde alltså, i måndags, servera polisen namn på ett 4 grabbar starkt gäng som setts bära en 22-tums plattskärm på natten mellan fredag och lördag ganska nära mitt hem. Dessa unga herrar hade kommit hit objudna och avvisats men kommit igen och då blivit insläppta av någon. Därefter körts ut och återvänt en tredje gång. När de då åter fick höra att de inte var önskvärda surnade de kanske till och kanske hämnades genom att sno min bildskärm.

Då inbillar man sig ju att lagens långa arm genast sträcks ut för att hämta det stulna innan det sålts men tror man det så tror man fel! Tisdag em ringde jag polisen igen med ännu fler uppgifter för att undelätta deras arbete och fick veta att de tillsatt en förundersökningsledare. Jaha, tänker man då, alltså jobbar de med fallet då!

Och det kanske de gör men... ingen har hört av sig till mig. För mig låter detta som ett rutinfall som fixas på ett par timmar men en hel vecka efter händelsen har i alla fall ingen haft tid att kontakta mig åtminstone.

Visst fattar jag att det här knappast är prio ett hos polisen, väntar mig inte sirener och blåljus, men samtidigt känner jag att den här typen av småbrott är jätteviktiga att ta tag i snabbt. Jag känner väl till alla de fyra killar som misstänks och ingen av dem är nån gangster. MEN... om man låter ungdomar komma undan med sånt här är risken stor att de testar större och mer avancerade brott senare. "Det gick ju bra sist", kanske man tänker!

Fast med statens minskade intäkter har ju pengarna till polislöner också minskat och då blir det så här. Jag vet att vissa helger finns endast 1-2 polispatruller om 2 man i varje i tjänst i hela Västernorrlands län där jag bor.

Om vi leker med tanken att jag exempelvis blir överfallen, rånad eller misshandlad och har otur så kanske den ena patrullen finns i Ramsele och den andra i Nordmaling. Båda ställena ligger c:a 25 mil bort så då lär det dröja innan jag får nån hjälp...

Var det det här vi ville ha när vi skrek om skattesänkningar?

Ha en trevlig helg, kära ordbrukare!