Söndag morgon vid ett köksbord mitt i Sverige. Den nyss klarblå himlen övergår sakta men säkert allt mer i grått. Tyvärr. Men samtidigt är det kanske lite symboliskt också för hur jag känner mig. Det är en vecka sen svenska folket valde sina "chefer" för de närmaste fyra åren och var tjugonde svensk ville ha in SD i riksdagen. Var tjugonde röstberättigad svensk, alltså! Kanske står en ännu större del av de unga som får rösta 2014 bakom dem. Kanske får de 10-15 % då och blir en verklig maktfaktor i svensk politik.

Med den människosyn som är så djupt rotad i mig är detta närmast obegripligt. Fast jag tror att Norges f.d justitieminister Anne Holt hade en poäng hos Skavlan i TV igår när hon sa att en stor anledning är att ingen av de etablerade partierna tagit debatten med dem öppet. Hon menade att det är jättelätt att snacka bort dem då men ingen tog ju chansen. Jag tror också att SD hade tappat massor av väljare om folk verkligen hade fått klart för sig vad de står för.

Intressant program, det där, föresten. Intressant samling gäster var det också igår med Mona Sahlin, Erica Jong, Arne Treholt, Anne Holt och Robert Aschberg.

Nu hoppas jag bara att etablissemanget lär sig läxan och står upp för sina värderingar. Om de nu har några... I t.ex Norge har hela partifloran förflyttats högerut för att försöka norpa väljare från deras högerextrema missnöjesparti.

Så jag hoppas att inte detsamma händer här hos oss. Jag har länge tyckt att inga politiker står upp mot rasismen. Om man jämför med Olof Palme t.ex så finns det ju inte en enda som har den glöden när de pratar integrationsfrågor som man kallar det nuförtiden. Kanske tycker politikerna att det är så självklart att man förstår det där med allas lika värde att det inte behövt sägas.

Men rasismen och främlingshatet finns! Överallt och mitt ibland oss. Så gott som dagligen hör jag människor använda uttryck som "blatte", "svartskalle" o.s.v Alla dessa kanske inte kan eller ska kallas rasister men det visar ändå på en attitydförändring i samhället som helhet. Jag har många arbetskamrater som är födda i helt andra länder än Sverige och gemensamt för många av dem är att de har en utbildning för betydligt mer kvalificerade yrken än de jobb de måstat acceptera för att försörja sig i Sverige.

När man dessutom har två barn födda i Sydkorea (som jag har) så är man ännu mer på sin vakt mot pyrande rasism. Jag vet ju att de inte har legat svenksa samhället till last mer än Sverigefödda barn men deras utseende visar ju tydligt att de inte är ursvenska och därmed är även de ett lovligt byte för rasister och nynassar. För mig är de lika svenska som vem som helst. Jag ser dem inte ens som olika sina syskon (som är mina biologiska barn) - jag ser likheterna istället. Ändå vet jag att främlingsfientligheten i vårt land har och kommer att drabba dem många gånger i deras liv.

Så heder åt Aftonbladet som startat kampanjen "Vi gillar olika" och åt alla dem som manifesterade i Grästorp där ett öppet rasistiskt parti tagit ett mandat i fullmäktige. Kanske visar det sig i slutänden att SD;s inträde i riksdagen blev startskottet för en ny folkrörelse mot rasism och främlingsfientlighet.

I så fall lär vi förpassa dem långt ut i marginalen nästa gång vi väljer.

En fin söndag till mina kära ordbrukare i Gumböle, Frillesås, Grycksbo och Lovikka.