"Och det är mååååååndag morgon, och mitt huvud känns så tungt..." Så sjunger Povel Ramel i sin "Gräsänkling blues" och jag gjorde det också för en stund sen. Tyst för mig själv.

Men det är bara till hälften sant. Måndag morgon är det, utan tvivel. Men huvudet är inte tungt alls. Tvärtom vaknade jag pigg som en speleman för en dryg halvtimme sedan.

Ledig vecka framför mig, måndag till fredag. Fast.... sååå  ledig är den kanske inte ändå. Jag har möten på "gruvan" tisdag,torsdag och fredag som jag måste gå på.

Å andra sidan blir det ju lite mer övertid, d.v.s komptimmar att använda när det känns tungt nån gång.

Men idag är jag helt ledig. Förutom att jag ska ila ner i tvättstugan vid sju och se till att jag och sonen får rena kläder och rena lakan i sängarna.

Och en svängom med den gamla snabeldraken måste det nog också bli för katterna släpper så sanslöst med hår just nu att det nästan är ett under att de inte blivit nakenkatter. Gammelkatten, Daisy, sticker ut från balkongen minsta chans hon får och det är väl bara att acceptera. Har man varit utekatt i 18 år är det nog svårt att sadla om till innekatt. Sonens katt, Rambo, kommer genast och "skvallrar" när hon har hoppat. Jo, det är sant! Han är väldigt uttrycksfull i sitt jamande, har flera olika läten. Jag har lärt mig känna igen "hungrig", "Var är min husse?" (Sonen alltså som Rambo tyr sig till 100 %) och "Nu har Daisy rymt igen".

Den sistnämnda kommer han alltid till mig med, som om han tror att jag ska rycka ut med blåljus och sirener. Och ibland sitter han på balkongräcket och tittar så längansfullt ner på gräset. Men hoppa törs han inte.

Nåja, Daisy kommer ju alltid hem igen. Hon har lärt sig var hon bor, tack och lov! Jag var lite orolig första gångerna att hon skulle leta sig tillbaka upp till huset där hon bott sen 1998 men som tur är vågade hon aldrig gå närmare E4 än till järnvägstunneln ovanför under dessa år så hon har nog inte fattat hur nära det egentligen är.

Tittade på "Mästarnas mästare" igår kväll och det är nästan lika intressant i år som tidigare upplagor. Fjolårets intriger mellan Patrik Sjöberg, Stefan Holm och Tomas Gustafsson blir dock svårt att slå. Men man måste beundra framför allt Ingemar Stenmark (vilken vinnarskalle) och fenomenet Evy Palm, 67-åring som slog ut den avsevärt yngre Rober Prytz i nattduellen igår. Men.... Prytz ser ganska sliten ut, tycker jag! Vet ej om han levat hårt eller om det bara beror på den starka solen där programmet spelas in men hans rödaktiga ansikte ger sken av att det kanske slunkit i ett och annat för mycket där genom åren som gått sen han la fotbollsskorna i gympapåsen och knöt ihop den.

Själv ska jag strax gå och göra mig en macka med rökt skinka och tomat och fylla på kaffemuggen igen innan det är tvättardags. Sen ska jag också under dagen hämta den sista nyckeln till min lägenhet (den de hade så svårt att hitta i januari) samt nyckel till bastun i källaren.

Titta, nu har jag gjort det igen - skrivit ett alldeles för långt inlägg om nästan ingenting. Men...jag tvingar ju ingen att läsa, det är ditt eget val.

Och om du är så dum så att du har läst ända hit så tycker jag du också är värd en kopp gott kaffe och en god macka. Så gå genast till köket och fixa det oavsett om du bor i  Brunflo, Rödeby, Svartede eller Blåkulla. Njut sen av våren!

Jo, den ÄR här nu! Det vet jag för på väg hem från jobbet igår kväll mötte jag hela 2 motorcyklar och 4 "raggarbilar". Dessutom såg jag tussilago på fabriksområdet. Så... vår är det!