Mycket brukar gulna och torka i slutet av juli men i år är naturen fortfarande grön i mina trakter. Det har ju varit nåt så märkvärdigt i år som en sommar som t.o.m bönderna är (nästan....) nöjda med. Sol och värme varvat med regn och grått.

Men denna klena ursäkt till blogg tycks inte ha fått rätt näring för här lyser inläggen med sin frånvaro allt mer. Men det är väl som det är med det där, det går upp och ner som så mycket annat.

Enligt de rapporter som tillställts mig från min semestrande syster finns det redan gott om "gulingar" i skogen. Kantareller, alltså! Så jag siktar på en litenskogstur under denna nyss påbörjade frivecka -kanske imorgon- och "reka" lite på mina stamställen.

Imorse lämnade jag fabriken med ett leende på läpparna i vetskapen om att jag inte behöver gå dit förrän på söndag. Mina nattskift blev väldigt olika. Det första körde jag en s.k grävbil som saknade fungerande AC. Dessutom kräver det jobbet mycket spring upp och ner ur hytten, ut i en het fabrik så vid hemgång var jag genomblöt av svett inifrån och ut. Jag lovar att mina arbetskläder vägde minst 2 kg mer då jag tog av dem än i början av skiftet. Inte heller lyckades jag ta mig in i kön till den enda tvättmaskin som företaget tycker ska räcka till drygt 20 pers. som svettas floder och behöver byta kläder med jämna mellanrum. Men tack och lov var tvättstugan här hemma ledig igår morse så jag fick lov att hålla mig vaken en timme så kläderna hann hängas på tork innan jag fick sova.

Under den sistlidna natten hade jag annat jobb. Körde en jättestor sidolastare vars AC var som sänd från en sval och skön himmel. Inte en svettdroppe trots att jag tillbrinagde ännu mer tid ute i fabriken än första natten. Så nog är det omväxlande alltid! Tur att det finns arbetsrotation!

Det är måndag, tvättdag och löningsdag. När allt är tvättat och hängt bär det iväg till Maxi eller Willys för att bunkra lite för de kommande veckorna. Behöver mat fram till den 12;e augusti då det bär iväg till Turkiet. Äldsta dottern har bjudit sin lillebror på resa dit och jag ska följa med och förhoppningsvis få lite vila och avkoppling samt lite sol på min bleka kropp.

De fruktansvärda händelserna i Oslo dominerar nyhetsmedierna och jag är förstås lika chockad och bestört som vem som helst. Man undrar så smått hur många fler såna där galningar det finns och vilka massakrer som planeras i huvuden på folk som kanske borde sitta inlåsta nånstans. Ibland är världen ruggig!

Men just därför råder jag mina kära ordbrukare att ta vara på dagen som är idag. Vem vet om vi ens lever imorgon! Krama varandra i Landsbro, Östervåla, Markaryd och Junosuando! Vi ses igen. Kanske.