Så var friveckan, söndagen tillika Fars Dag nästan till ända. Furstligt uppvaktad kan man känna sig som "King of the world" åtminstone tills imorgon bitti då visslan ljuder och plikten kallar igen. Har märkt att jag redan börjat finna mig tillrätta med den nya skiftgången och räknar hela tiden ner till nästa 14-dagars ledighet.

Jag som var så anti mot sexskift innan börjar faktiskt tycka att det kanske inte är så tokigt ändå. Men det kommer jag förstås aldrig att erkänna inför företagets representanter. Nej, jag kommer att fortsätta påminna dem om hur de tvingade oss att ge upp vår älskade sommarsemester.

Att var 40;e dag få två hela veckor ledigt går faktiskt att lära sig stå ut med.Nu t.ex har jag två skiftperioeder (med sex dagar ledigt emellan) kvar att jobba innan nästa "dubbel-frivecka"

Med vår gamla skiftgång var det sommarsemestern man såg fram emot hela året. Nu är den borta för alltid såvida jag inte byter skiftgång till tyvåskift eller går tillbaka på dagtid. Nu räknar man ner till nästa 14-dagars!

Å andra sidan kan ju faktiskt en svensk sommar vara regnig och kall och då kan det ju vara lika så gott att ha två stycken 14-dagars ledigheter som ligger i varsin ände av sommaren.

Människan är en jävla anpassling egentligen. När vår verklighet förändras mot vår vilja börjar vi rätt snabbt att söka fördelar med det där nya som man inte ville ha. Bara för att stå ut liksom!

Jag har gjort jämförelser med koncentrationslägren under andra världskriget här tidigare och jag ska inte upprepa det mer än att säga att det är ett lysande exempel på hur folk försöker anpassa sig.

Det där vårdföretaget jag skrev om häromdagen är visst illa ute nu. Det verkar som om "Drevet" går mot dem nu. Att kvällspressen gett sig attan på att sänka dem med en ny skandal varje dag. Och jag hoppas faktiskt att de lyckas TROTS att företaget tagit bort de anstötliga bonusarna till cheferna. Man kanske trodde att det skulle räcka för att mildra folks vrede men där högg de i sten!

Dessutom slog Sverige Finland i Karjala cup i hockey idag och bara det gör en ju lycklig en stund. På 80-talet hade jag tagvis en majoritet av finländare bland arbetkamraterna. Idag är inte så många kvar men nog finns det en och annan som jag får tråka lite imorgon. Ge igen lite för VM-finalen i våras då de var totalt odrägliga länge efteråt. 

Och Timrå har landat ett nyförvärv. Ingen målvakt eller back som jag hoppades utan en, i mina ögon, föredetting i form av forne landslagsmannen Fredrik Bremberg. Det var länge sen han lyckades någonstans så jag kan bara hoppas att han överraskar på samma sätt som Jonathan Hedström gjorde och gör ännu. Så, Fredrik, bevisa gärna att jag har fel!

Därmed stänger jag butiken och går snart för att ha ett djupare snack med kudden. Mina ordbrukare tillönskas en underbar natt tillsammans eller var för sig. Välj själva!

God sömn och svala lakan önskar jag er alla därute i stora världens metropoler som Sveg, New Dehli, Kaliningrad, Österfärnebo och Ramvik. Jag kommer tillbaka - jag kommer ALLTID tillbaka!