När man skummar igenom nyhetsflödet på nätet kan man inte undgå att läsa om "Cirkus Juholt". Kan den mannen verkligen vara så oberörd som han försöker ge sken av?

"Jag känner ett starkt stöd!", säger han enligt en av kvällsdrakarna på nätet. Var fan då ifrån, undrar jag då! Från familjen? Grannarna? Oskarshamnsborna (hans hemstad)?

Inte kommer det då från "rörelsen", åtminstone inte från gräsrotsnivå. Där har han för länge sen förbrukat sitt förtroende. Om han nu nånsin hann bygga upp nåt!

Eller kanske menar han från borgerligheten. De måste ju gnugga händerna av lycka nu när sossarna stoppar huvudet långt ner i Saharas öken och låtsas som om de fortfarande har dryga 40 % av valmanskåren och inte knappa 25 som i verkligheten. Ja, det måste vara det stödet han menar.

Jag skulle kunna tänka mig att det kan bli ett talesätt sen, det där. "Jag känner ett starkt stöd, sa Juholt", att använda ironiskt om nån som ingen längre litar på. Uttalandet är ju ungefär lika trovärdigt som om en räv sa det i ett hönshus... Politiker har ju instiftat bevingade ord och uttryck förr. Vem minns t.ex inte Palmes "Dessa satans mördare!"? Eller Fälldins "Eeehhhhh....."?

Men kanske är det så att sossarna är trötta på att styra Sverige. Kanske tycker man att man har gjort sitt. Ser man hur deras politik glidit åt höger de senaste decennierna så är ju inte tanken helt ologisk. Kanske accepterar man att moderaterna kallar sig arbetarparti. Kanske hela "rörelsen" har gått in i den berömda väggen!

Det ryktades, i början av nittiotalet, att S medvetet förlorade valet då Bildt blev statsminister. Att deras finansexperter förutsåg krisen som sedermera gav oss 500 % i ränta under en tid och att partiet inte hade lust att göra de tuffa årgärder som skulle behövas men som skulle kosta sympatier hos folket. Kanske är det samma sak nu.

Jag funderade ett tag i höstas vem som först skulle sparkas, Juholt eller Timråtränare Per-Erik Jonsson. Det blev Perra, fast åtminstone officiellt så gick ju han själv.

Det tycker jag Håkan också ska göra! Släcka lyset efter sig och diskret smyga ut genom bakdörren till en livslång semester. Fallskärmen lär räcka så han slipper söka socialbidrag!

Annars är jag glad idag över att Timrå äntligen vann en match igen igår. Låt vara i förlängning men ändå! Och att man vann den med ett skitmål, ett turmål, gör inte saken sämre. Vi har fått så många såna emot oss i vinter att det bara var rättvist. Hoppas nu bara "Tommy-Andersson-effekten" håller i sig...

Januari är det dock fortfarande och därmed råder fattigdom och allmänt elände. Fast egentligen har jag inget att gnälla över - det finns mat i frysen som räcker gott och väl till onsdag då lönen glider in på kontot. Och kanske en hundring eller så kvar så jag kan fylla på med mjölk, bröd och sånt.

Det är gott att leva! Trots allt...