Det har varit si och så med blogglusten den senaste tiden. Men det är ju så det funkar, det har jag ju lärt mig genom åren. Men ibland läser/ser/hör/upplever man saker som endera värmer hjärtat eller väcker den där lilla elaka gubben med horn som vi alla också har inom oss.

Igår läste jag om familjen som velat använda en bild av apan "Herr Nilsson" ur Pippi Långstrump-filmerna i dödsannonsen efter sin treårige son men som fått nobben av "Saltkråkan AB", d.v.s företaget som äger och tjänar pengar på rättigheterna till allt Astrid Lindgren skapade under sitt liv.

Alltså... Fy FAN (på ren svenska) vad småaktigt! Om nu den där lilla killen vars liv slutade alldeles för tidigt älskade Pippis apa och familjen ville markera det med att ha bilden som symbol i hans dödsannons så kunde väl Saltkråkan AB ha bjussat på det. Jag kände förstås inte Astrid personligen men efter allt jag sett på TV, läst i tidningar om henne kan jag aldrig tänka mig att hon skulle sagt nej om hon hade levat. Så man kan ju inte precis säga att hennes efterlevande hedrar hennes minne. Antagligen roterar hon ilsket i sin grav!

Det är måndag - med allt vad det innebär - och jag har återgått till min 14-dagars ledighet efter att ha jobbat nattskift i helgen för att betala tillbaka till han som jobbade istället för mig när jag behövde vara ledig för att köra flyttlass. Jag jobbade hans nätter medan han själv satt i skogen och väntade på älgar att mörda...

Så nu är man ledig igen fram till den 25:e. Och ska förhoppningsvis hinna tvätta fönster och byta gardiner i min lägenhet, dra till skogs och leta trattkantareller samt utöva en massa slöhet och lättja.

Till mina någorlunda jämnåriga manliga läsare, såna som i likhet med mig kan kallas "gubbar" vill jag tipsa  om en blogg här på bloggplatsen som jag råkade hitta med ett felklick för ett tag sen. Den skrivs av två tjejer som gissningsvis är i nedre tonåren men skriver under manliga alter egon. De driver alltså med oss "gubbar" med påmålade skägg och kuddar under tröjan som ölmagar på bilderna. Och de gör det utan att vara det minsta elaka eller nervärdera oss. De skojar om oss helt enkelt och det tycker jag man, som "göbbe", kan bjuda på. Jag skrattade gott åt både text och bilder på deras blogg. Så titta in ni också hos "Lennart & Mange"!

Ni hittar den här.... http://lennartandmagnus.bloggplatsen.se/

Sen en tid tillbaka har jag gett LCHF en ny chans sen jag fått veta av en nätvän vad jag gjorde för fel förra gången och igår berättade samma vän att jag nu är på rätt väg. Detta eftersom jag sa att jag för ovanlighetens skull fryser nästan hela tiden. Då fick jag veta att detta beror på att kroppen håller på att ställa om min ämnesomsättning och börja förbränna sitt eget fett. Och det ska visst gå över inom en vecka.

Så till dess får jag väl klä mig lite varmare, svepa en pläd om mig i TV-soffan om kvällen samt elda lite i min öppna spis så ska jag nog klara att hålla värmen. Min hyresvärd tycks inte ha sparkat igång värmepannorna ännu för elementen är fortfarande iskalla. Så tack och lov för min öppna spis!

Börjar så smått att vänja mig vid att leva ensam även om det fortfarande händer att jag spanar efter sonen eller hans katt längs golven då jag förflyttar mig i lägenheten. Ni vet sådär som katt- och hundägare gör automatiskt för att undvika att trampa på/sparka till sina kelgrisar. Men ingen katt springer längre slalom mellan mina fötter om morgnarna då jag går till köket för att fixa morgonkaffet. På gott och ont! Visst var han ofta ett mysigt sällskap men å andra sidan tar inte dammråttorna befälet över golven lika snabbt då ingen katt släpper päls överallt.

Därmed önskar jag mina vördade ordbrukare en fortsatt underbar septembermåndag i Vuollerim, Svenljunga, Österbybruk, Aliske och Harstena. Eller var ni nu bor...

Vi hörs igen! Förr eller senare...