Sommaren har gått in i "tredje perioden" för att prata lite hockeyspråk. Man kan också säga att sommaren "passerat sista kurvan och är inne på upploppsrakan" om man hellre lånar uttryck från travsporten.

Eller också kan man säga att den sjunger på sista versen, är på upphällningen eller helt enkelt är på väg att ta slut.

Är det inte typiskt att på sommarens kanske vackraste dag så dyker det upp nån jävel som ska påminna om att det snart är över, det där ljuvliga som vi drömmer naiva drömmar om hela vintern? Typiskt svenskt, säger några, att man liksom inte får vara för glad eller må för bra för då måste man tas ner på jorden.

Jag låter det vara osagt om detta är mer svenskt än finskt, tyskt, vietnamesiskt eller colombianskt för att ta några exempel.

Själv behöver jag dock inte alls tas ner på jorden, jag befinner mig snarare med näsan knappt över ytan i denna  jämmerdal. Det är mycket nu, som doktor Dängroth i Lorry brukade säga...

Knappt hade jag fått ordning på ryggen så drabbades jag av annat elände. För en vecka sen idag ställde jag upp, snäll som jag är, och körde yngre dottern till grannstaden i norr, Härnösand. Och jag kom dit. Hem kom jag däremot inte, bara ungefär halvvägs då min bil började ryka och alla larm som finns larmade. Turbon hade gett upp och tryckte ut oljan rakt ut i grenröret med förlorat oljetryck och kraftig rökutveckling som följd.

Så jag skickade en tacksamhetens tanke till uppfinnarna av mobiltelefonerna och ringde min tama husmekaniker som först trodde att jag kanske skulle kunna köra hem den bara vi fyllde på olja. Och snäll som också han är så kom han förstås och levereade olja åt mig. Men det gick inte ändå, efter bara nån kilometer fick jag ge upp och lämna åbäket på en parkering och åka hem med min räddare. Bilen fick bogseras hem följande dag med assistans av två körkortsinnehavande kamrater till min son. Så nu står den på sin parkeringsruta och skäms.

Stå lär den få fortsätta att göra ett bra tag eftersom jag inte har råd att fixa den just nu. En snabbkoll av Sveriges samlade bilskrotares hemsida talade om för mig att ett begagnat turboaggregat kostade från 3 200 kr och uppåt.

Jag räknade ut att det bör innebära att en ny orginalturbo hos märkeshandlare alltså lär betinga ett pris på närmare det tredubbla och insåg snabbt att det knappast blir aktuellt. (Såvida inte hästarna i dagens V75 springer som jag vill förstås.)

Men... på Biltema säljer de en ny turbo till min SAAB för fyratusen... Så då är frågan; Är det bättre att köpa den än en begagnad? Begagnat är ju alltid ett lotteri men vilken kvalitet kan jag räkna med hos Biltema när den är så mycket billigare än orginalet? Nån ordbrukare som är kunnig på området får gärna höra av sig och tipsa!

Alla dessa problem beror förstås på min egen dumhet. För hade jag varit smart så hade jag förstås sett till att bli förmögen så att sånt här bara innebar lite sorg över att måsta skiljas från en liten del av mina pengar. Då hade man bara lämnat in bilen och tagit en hyrbil under tiden den lagades.

Nej, det är synd att man ska vara så korkad! Och lättlurad. I torsdags kväll satt jag framför TV;n och såg SVT;s "Dokument inifrån - Lönesänkarna" om hur näringslivet tillsammans med hela färgskalan av politiker grundlurat oss i snart 40 år och lyckats öka aktieägarnas vinster dramatisk på bekostnad av min och andra löneslavars löneutveckling. Jag ska väl inte påstå att jag är sådär jätteförvånad, såklart att jag visste att etablissemanget pungslår oss så mycket de kan hela tiden. Men att det skett så oerhört systematiskt och medvetet hade jag kanske inte helt klart för mig. Om man tittar på ett diagram över skillnaderna mellan storleken på löneökningar kontra utvecklingen av vinsterna för företagen så ser man snabbt att skillnade idag motsvaras av hur det såg ut strax före andra världskriget. Fram till sjuttiotalet steg lönerna mer än aktieutdelningarna men i slutet av detta dexcennium vände det åt andra hållet och inget tyder på att det inte kommer att bli ännu värre.

Företagen måste få tjäna pengar, brukar det heta ur munnen på arbetsgivare och borgerliga politiker. Och från början av åttiotalet började också sossarna att hålla med om det. "Ni måste hålla nere lönekraven för att rädda jobben", sa de till oss från 1982 och framåt. Samt att "vinstrika företag ger större investeringar och därmed fler jobb". Blev det så?

Nej, såklart inte! Jag påstår att det inte spelar nån roll hur mycket deras vinster ökar så är inte deras intresse att hjälpa till att få ner arbetslösheten utan att öka sina egna vinster ännu mer. Vinsterna skjuter i höjden men ändå slimmar man sina organisationer så att färre får jobba allt mer för sin krympande andel av kakan. Och numera säger exempelvis centerns Annie Lööf att lägstalönerna bör sänkas. Då, påstår hon, kommer företagen att anställa fler ungdomar och de unga får in en fot på arbetsmarknaden.

Hur många tror att det skulle bli så? Att företagen plötsligt skulle börja vilja ta ansvar för arbetslösheten!

Nej, precis! Naturligtvis inte! Utan antagligen skulle de istället ta varje chans de fick att göra sig av med de äldre och mer rutinerade som har högre löner och istället ta in billiga ungdomar.

Vi är alltså grundlurade allihop! Vi hör politiker stå i talarstolen och berätta att bara vi låter företagens vinster öka så kommer det alla till del. I helvete heller!

Du ordbrukare som inte såg denna dokumentär - surfa in på SVT play och se den på datorn så förstår du min indignation!

Har jag då inget positivt att skriva denna underbara sommardag?

Tja, jag gjorde ju faktiskt nåt trevligt och intressant i måndags- Tillsammans med storasyster och svåger besökte jag Box whiskydestilleri strax norr om Kramfors i Ångemanland och betalade 125 kr för en rundvandring och föredragning om den ädla konsten att tillverka single malt. Riktigt intressant var det och jag rekommenderar det till den som bor så till att han/hon har möjligheten att besöka Box eller nån av konkurenterna. (Jodå, det finns fler än Mackmyra och Box!) Dagen avslutade senare med rödspätta och remouladsås på en till synes enkel vägkrog vid E4 i Älandsbro, strax norr om Härnösand. Lite ruffigt ställe utifrån sett men mycket god mat!

Här hemma blir det korvstroganoff idag. Dottern har en kompis på besök över helgen så imorgon får jag kanske anstränga mig lite mer när det är söndag och allt. Men idag får det duga med vardagsmat. Inte mer än rätt eftersom när man senast hade nuvarande skillnader mellan löner och aktieutdelning var lördag arbetsdag även för dagtidsarbetande människor.

Ha en trevlig helg, vördade ordbrukare i Rimforsa, Askersund, Kårböle och Hökhuvud! Var inte så förtvivlat rädda om er - LEV!