Igår kväll ringde det på min dörr och utanför stod 3 ungar av obestämt kön i de fulaste masker ni kan tänka er. De såg ut som monster, allihop. En av dem räckte fram en systemkasse till hälften fylld med karameller av olika slag samt en del mynt och sedlar i de lägre valörerna.

-Bus eller godis?, sa det lilla kräket.

Jag tittade i påsen och tog den ur hans hand.

-Godis kan jag väl ta då, sa jag och stängde sedan dörren.

Av nån konstig anledning nöjde de sig inte med att jag tagit emot påsen utan ringde på igen. Och igen och igen och igen. När jag ändå inte öppnade började de bulta och sparka på dörren med sina små händer och fötter. Jag kan för mitt liv inte förstå varför! Men till slut gav de förstås upp.

En tidigare halloween, på den tiden jag bodde i villa, hade jag en ännu otäckare mask än nån unge sett liggande beredd innanför ytterdörren. Den tog jag på innan jag öppnade varje gång små monster ringde på. Och ni kan inte ana hur fort såna där små rackare kan springa fast de har så korta ben. Det året behövde jag inte ge bort minsta lilla karamell och hade inte köpt några heller eftersom jag anade hur det skulle bli.

Till påsk kan det också dyka upp ungar och tigga pengar och godis. Då iförda hucklen och färgglada kläder samt målade i ansiktena. Jag brukar ibland öppna dörren och det är oftast som att trycka på en knapp. Då börjar de där lågväxta individerna att sjunga om nån kyckling som ska ha hetat Gullefjun. Tror de själva på det? Ingen jävel döper väl ett djur till Gullefjun?

När de sjungit färdigt och räcker fram sin kaffepanna eller påse brukar jag bara säga tack och stänga dörren igen och så är det bra med det.

Man kan fråga sig varför de återkommer år efter år när de borde ha lärt sig att hos mig kammar de noll varje gång. Jag funderade ett slag över det igår men så kom jag ju på att de växer ju, de där små otäckingarna, och det kommer nya som inte vet hurdan jag är.

Men nu har jag ju ett halvår eller så på mig att lista ut något nytt roligt sätt att bemöta tiggarna när de ringer på min dörr. Det ska säkert ordna sig i god tid innan det blir dags igen.

Jag har alltid betraktat mig själv som ganska snäll och min omvärld håller nog med i de flesta fall. Ändå kan jag föda fram tankar som de här ovan. Som jag givetvis aldrig skulle genomföra i verkligheten, det utgår jag från att mina ordbrukare begriper själva. Och jag har dessutom rätt kul när de där eleka tankarna blir till.

Alltså måste det bo en liten elak jävel nånstans inom mig, eftersom jag har så roligt åt att fantisera sådär. Vid några få tillfällen i livet har jag varit precis så elak som jag kan vara i tankarna. Men då har det varit bara för att "offret" verkligen har förtjänat det.

En gång kom jag först till en bilolycka på E4 alldeles invid en Statoilmack. Vi satte ut varningstrianglar och kollade hur pass skadade folk var och larmade ambulans till en äldre man i den ena bilen. Rätt fort började det förstås samlas nyfikna runt platsen och en av dem föll offer för mig. Det var en pappa med två barn i förskoleåldern som med en unge i varje hand klättrade upp i en tre meter hög snödriva för att titta in genom vindrutan på den gamle mannen som satt kvar i sin bil i väntan på hjälp. Då kunde jag inte hålla mig utan sa till den omdömeslöse fadern: "Om ni går ut på vägen så kan du ju lyfta upp barnen på motorhuven så ser de ännu bättre"

Jag kunde förstås ha åkt på en propp då, han kunde ha blivit så förbannad så att han slagit ner mig. Och han BLEV arg också, det såg jag. Men han var tydligen inte alldeles tom mellan öronen ändå för han sa inget alls utan bara tog barnen med sig till deras bil och åkte därifrån. Jag tror, och hoppas, att han insåg hur tokigt han burit sig åt och agerade därefter.

Nåja, nu ska jag försöka vara snäll igen. Det är allhelgona idag och jag ska åka iväg sen och tända ljus på min mammas och mormors gravar. Minns dem och tänker på dem gör jag året om, varenda dag, men det är så vackert med alla ljusen på kyrkogården i skymningen att jag tycker om att åka dit denna dag.

Sista dagen på friveckan är det också. Imorgon bitti är det dags igen att snöra på sig skyddsdojorna och blåbyxorna för ännu en dag som fyller börsen åt Oleg Deripaska, den ryske oligark som äger min arbetsplats.

De trogna ordbrukarna tillönskas därför en fortsatt trevlig lördag och helg. Var rädda om er i Norrfällsviken, Hedemora, Oxie och Skinnskatteberg likväl som i andra metropoler i världens alla hörn.