Igår kväll ringde det på min dörr och utanför stod 3 ungar av obestämt kön i de fulaste masker ni kan tänka er. De såg ut som monster, allihop. En av dem räckte fram en systemkasse till hälften fylld med karameller av olika slag samt en del mynt och sedlar i de lägre valörerna.

-Bus eller godis?, sa det lilla kräket.

Jag tittade i påsen och tog den ur hans hand.

-Godis kan jag väl ta då, sa jag och stängde sedan dörren.

Av nån konstig anledning nöjde de sig inte med att jag tagit emot påsen utan ringde på igen. Och igen och igen och igen. När jag ändå inte öppnade började de bulta och sparka på dörren med sina små händer och fötter. Jag kan för mitt liv inte förstå varför! Men till slut gav de förstås upp.

En tidigare halloween, på den tiden jag bodde i villa, hade jag en ännu otäckare mask än nån unge sett liggande beredd innanför ytterdörren. Den tog jag på innan jag öppnade varje gång små monster ringde på. Och ni kan inte ana hur fort såna där små rackare kan springa fast de har så korta ben. Det året behövde jag inte ge bort minsta lilla karamell och hade inte köpt några heller eftersom jag anade hur det skulle bli.

Till påsk kan det också dyka upp ungar och tigga pengar och godis. Då iförda hucklen och färgglada kläder samt målade i ansiktena. Jag brukar ibland öppna dörren och det är oftast som att trycka på en knapp. Då börjar de där lågväxta individerna att sjunga om nån kyckling som ska ha hetat Gullefjun. Tror de själva på det? Ingen jävel döper väl ett djur till Gullefjun?

När de sjungit färdigt och räcker fram sin kaffepanna eller påse brukar jag bara säga tack och stänga dörren igen och så är det bra med det.

Man kan fråga sig varför de återkommer år efter år när de borde ha lärt sig att hos mig kammar de noll varje gång. Jag funderade ett slag över det igår men så kom jag ju på att de växer ju, de där små otäckingarna, och det kommer nya som inte vet hurdan jag är.

Men nu har jag ju ett halvår eller så på mig att lista ut något nytt roligt sätt att bemöta tiggarna när de ringer på min dörr. Det ska säkert ordna sig i god tid innan det blir dags igen.

Jag har alltid betraktat mig själv som ganska snäll och min omvärld håller nog med i de flesta fall. Ändå kan jag föda fram tankar som de här ovan. Som jag givetvis aldrig skulle genomföra i verkligheten, det utgår jag från att mina ordbrukare begriper själva. Och jag har dessutom rätt kul när de där eleka tankarna blir till.

Alltså måste det bo en liten elak jävel nånstans inom mig, eftersom jag har så roligt åt att fantisera sådär. Vid några få tillfällen i livet har jag varit precis så elak som jag kan vara i tankarna. Men då har det varit bara för att "offret" verkligen har förtjänat det.

En gång kom jag först till en bilolycka på E4 alldeles invid en Statoilmack. Vi satte ut varningstrianglar och kollade hur pass skadade folk var och larmade ambulans till en äldre man i den ena bilen. Rätt fort började det förstås samlas nyfikna runt platsen och en av dem föll offer för mig. Det var en pappa med två barn i förskoleåldern som med en unge i varje hand klättrade upp i en tre meter hög snödriva för att titta in genom vindrutan på den gamle mannen som satt kvar i sin bil i väntan på hjälp. Då kunde jag inte hålla mig utan sa till den omdömeslöse fadern: "Om ni går ut på vägen så kan du ju lyfta upp barnen på motorhuven så ser de ännu bättre"

Jag kunde förstås ha åkt på en propp då, han kunde ha blivit så förbannad så att han slagit ner mig. Och han BLEV arg också, det såg jag. Men han var tydligen inte alldeles tom mellan öronen ändå för han sa inget alls utan bara tog barnen med sig till deras bil och åkte därifrån. Jag tror, och hoppas, att han insåg hur tokigt han burit sig åt och agerade därefter.

Nåja, nu ska jag försöka vara snäll igen. Det är allhelgona idag och jag ska åka iväg sen och tända ljus på min mammas och mormors gravar. Minns dem och tänker på dem gör jag året om, varenda dag, men det är så vackert med alla ljusen på kyrkogården i skymningen att jag tycker om att åka dit denna dag.

Sista dagen på friveckan är det också. Imorgon bitti är det dags igen att snöra på sig skyddsdojorna och blåbyxorna för ännu en dag som fyller börsen åt Oleg Deripaska, den ryske oligark som äger min arbetsplats.

De trogna ordbrukarna tillönskas därför en fortsatt trevlig lördag och helg. Var rädda om er i Norrfällsviken, Hedemora, Oxie och Skinnskatteberg likväl som i andra metropoler i världens alla hörn.

 

Gubbfan

2 november 2013 20:25

Nej, jag har inte sett en enda myling eller gast eller vad det nu är som är löst i städerna.
Men jag bor ju å andra sidan mitt i skogen med en liten grusväg intill och det är långt till människobarn här.
Ibland kan man se något barnbarn eller barnbarnsbarn till någon gamling i trakten, men annars får vi hålla tillgodo med diverse vilda djur och en massa småtroll som bor vid en avblåst gran efter vägen. Och de trollen har vi året runt och vi brukar undvika att störa varandra.

http://Gubbfan.bloggplatsen.se

Göran

3 november 2013 19:27

Jo, olika falla ödets lotter. Men jag ger mig 17 på att du också, understundom, föder liknande elaka tankar. Dock utan att på allvar göra verklighet av dem förstås. Och ännu har man ju inte förbjudit tankebrott i det här landet...

 

Gubbfan

3 november 2013 23:48

Var så säker.
Även jag känner av små horn i pannan.
Angående tankebrott så undrar jag om de inte kan dra Uppsåt ganska långt.
Vi har nog redan straff för tankar som inte passar. Ludda till begreppet terrorism och uppsåt så är vi redan i dystopin.

http://Gubbfan.bloggplatsen.se

Göran

4 november 2013 20:32

J, du har nog rätt där! Man hör ju ibland att folk dömts för "förberedelse till..." och det kanske handlar om tankebrott.
Men att planera något man sen tänker utföra är ju en annan sak än att fantisera för annars måste genast t.ex Maj Sjövall, Camilla Läckberg och Henning Mankell arresteras som presumtiva mördare. De skriver ju om mord, alltså hr de tänkt ut hur det ska gå till. Så en skillnad finns det ändå.

 

Anna

5 november 2013 10:27

Till första avdelningen - ett stort SMILE! Till nedre delen av ditt inlägg, tänker jag att det är nog bra så. Att vi har en liten jävel i oss. Som säger saker. Som vi reagerar på - och sedan väljer hur vi vill förhålla oss till, som lilla jäveln vill - eller vår moral säger oss. När min lilla jävel pratar, och är på det fyndiga humöret, måste jag ibland skratta högt. Råkar detta gå av stapeln i affären eller på gatan, att jag råkar skratta högt alltså, och någon tittar - uppstår en egendomlig situation. Skulle så gärna vilja dela med mig av varför jag skrattar så vi kan skratta tillsammans. Fast den situationen skulle kanske om möjligt - bli ännu mer egendomlig. . . På tal om humor, hoppas jag verkligen pappan med barnen övergått till att göra riktiga utflykter med sina barn, till typ Skansen och korvgrillning i skogen och sånt. Lite lämpligare barnutflykter - helt enkelt. . .

http://virranna.bloggplatsen.se

Göran

5 november 2013 16:12

Beträffande pappan med barnen i snödrivan så har nog dessa barn passerat 30-års strecket nu så faran är säkert över. (För jag vet vilken bil jag ägde då och den byttes bort samma dag som Olof Palme blev skjuten.) Och jag TROOOR faktiskt att pappan skämdes när han insåg vad han gjorde. Han var nyfiken själv och barnen åkte nog bara med av bara farten.

 

TA

6 november 2013 11:12

Test av kommentar

Göran

6 november 2013 14:56

Inte för att jag förstår kommentaren riktigt men... En obegriplig kommentar är också en kommentar. Här hålls det hårt på yttrandefriheten! Så tack och välkommen åter!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Onsdag. Mitt i veckan. Lill-lördag. Eller pig-lördag som några kallar det. Och äntligen har vi fått lite mer än enstaka plusgrader här på Sveriges midja. Efter 3-4 frostnätter och bara en eller två grader över noll om dagarna känns det skönt att slip...

Idag blir det recykling i min blogg. Eller återvinning som det heter på svenska. Varför ska man skriva en ny blogg när det finns några gamla som jag är så nöjd med. Och varför ska inte jag få använda repriser när alla TV-kanaler gör det idelign?  Det...

Nä, inte fanken blev det nån miljardvinst igår heller! Det blev som det nästan alltid blir. D.v.s noll rätt. En gång kändes det som jag varit nära storvinsten. För 4-5 år sen så var alla fem dragna nummer talgrannar med mina nummer. T.ex om jag had...

Jaha! Så var det fredag igen då! Till glädje för alla skolbarn och vuxna med dagtidsjobb. För skiftarbetare och pensionärer spelar ju dagarnas namn inte så stor roll. Numera är det ju inget som hindrar att man åker och storhandlar på en söndag hell...

Mitt lilla barnbarn slutar inte att fascinera mig. Igår var jag hemma hos exet på middag med dotter och mågämnet samt vår yngste son. När vi hade ätit klart satt lille Luis i sin pappas famn mitt emot mig vid bordet. Då plötlsigt fick vi ögonkontak...