Så var man där igen då. I inledningsfasen av en 14-dagars ledighet. Istället för fyra veckors semester på sommaren har jag ju numera sen några år fått förmånen att istället, var 34;e dag året om, få två hela veckor ledigt.

På gott och ont.

Om jag fått välja fritt är det inte så sannolikt att jag valt att utnyttja min rätt till ledigheter just nu, såhär i början av januari. Men det får jag inte så det är lika bra att gilla läget. Och kalla det för vintersemester fast det inte alls är nån semester. Men det är inte så mycket till vinter heller så det jämnar väl ut sig. Regn och blåst och grågrön mark under en dimma obetydligt tunnare än ärtsoppa. Som tur är har det redan börjat mörkna så man slipper åtminstone se gråvädret ute.

Ganska snart ska jag gå och stuva makaroner för att göra min dotter glad samt för att mätta våra magar med nämnda pasta med köttbullar som tilltugg. Och sen är det bara att bänka sig i soffan för JVM-semifinal mellan Sverige och Ryssland.

Det blir en stillsam kväll och helg, skulle aldrig ha orkat nåt annat heller så egentligen kanske det är bra att kassan inte tillåter något krogliv eller annat festande. Men det är ju bara som januari brukar vara så vem bryr sig?

Därmed ringer jag in helgen officiellt och önskar mina ordbrukare en synnerligen trevlig lördag kväll och helg.

Ha det gott därute i vintermörkret och krama varandra i Häckeberga, Skattungbyn, Lillpite och på Ölands södra udde. Och precis som en ubåt lär jag dyka upp igen när ni som allra minst behöver det.