Jag har med åren insett att jag tillhör den tursamma generationen. Vi som överlevde alla dessa livsfaror som våra föräldrar i sin okunnighet (men kanske framför allt vi själva) utsatte oss för. I jämförelse med dagens barn var vår barndom ett enda långt och livsfarligt äventyr där vi egentligen borde ha dött eller åtminstone skadats svårt åtminstone en gång om dagen.

Men på något mirakulöst vis har jag ändå klarat mig ända till den aktningtsvärda åldern av 56 år och t.o.m några månader över det. Jag och de flesta jämnåriga har alltså haft tur som tokar.

"Jag lever, jag lever! Det slår mig ibland - jag lever på övertid!" Så sjöng Py Bäckman i en av mina favvolåtar från 80-talet. Och så är det ju för de flesta av oss 50-talister. Vi lever trots allt! Vi lever ÄNDÅ!

Och kanske i än högre grad gäller det väl generationerna före oss. Vi lever trots att vi bland mycket annat farligt.....

1. Nästan aldrig hade bilbälte på oss när vi åkte bil. Mamman till två av mina kompisar i lågstadieåldern hade en folkvagnsbubbla som sommartid ofta fylldes med hennes egna och andras barn, 7-8 ungar och tre morsor var inte ovanligt, för att köra oss till nån badsjö. INGEN var fastspänd! Men ALLA lever ännu!

Det var heller inget konstigt med att vuxna rökte i en bil fullproppad med ungar. Det var liksom deras rättighet och ingen ifrågasatte någonsin det.

2. Cyklade och åkte kälke och pulka utan hjälm.

3. Gick helt själva till och från skolan redan från första klass (Själv gick jag dessutom på "lekis" året före skolstarten och fick minsann traska dit helt själv fast det t.o.m var längre dit än till skolan där jag sen gick i lågstadiet)

4. Sprang på bryggor och lekte i båtar och på egenbyggda flottar utan flytväst

5. Lekte på gatan utan reflexväst i mörker på vintern.

6. Kunde dela en flaska läsk genom att turas om att ta en klunk i taget ur samma flaska.

7. Då och då drack vatten direkt ur trädgårdsslangen.

8. Från 7-8 års ålder åkte buss alldeles själv till centraka staden för att gå på biblioteket och låna böcker.

9. Spelade spontanhockey, fotboll och bandy helt utan vuxna som styrde upp och la sig i.

10. Pallade äpplen utan skyddsutrustning hos skvatt galna tant Eliasson som slog den hon fick tag på i huvudet med träskon. Eller hos farbror Gustavsson som sades skjuta salt i ändan på äppeltjuvar om han fick chansen.

11. "Sulade" som det kallades när man tog tag i bussens bakre kofångare och åkte på sulorna en liten bit.

12. Såg Per Oscarsson ta av sig kläderna och flera par kalsonger i Hylands hörna på annandag jul 1966 utan att få några svårare men för livet. (Jag var alltså nio då men minns det mycket väl och att vi fnissade en del åt det efteråt.)

13. Delade rum med flera av syskonen genom en hel barndom. Minns att jag var en av få jämnåriga med eget rum.

14. Vanligtvis badade bara en eller två gånger per vecka. Övriga dagar tvättade man sig över handfatet bara.

15. Ibland bar samma kläder två dagar i rad. Och dessutom ärvde äldre syskons urvuxna kläder, skidor m.m

Det är alltså bara att tacka sin lyckliga stjärna att man inte föll offer för nån av dessa livsfaror eller nån av de tusentals andra som jag inte kommer på just nu. Börjar ni förstå vart jag vill komma?

Rätt, jag tycker att dagens barn "curlas" till vansinne av många föräldrar. Farorna är visserligen fler och farligare idag (ex.vis fler bilar på gator och vägar och det går ofta lite fortare nu än 1965). Men jag tror ändå att man borde låta sina ungar lära sig hantera riskerna lite tidigare. Att klara av saker själva i större utsträckning. Kanske får de några fler blåmärken men det dör de inte av. Tvärtom är det ju så man lär sig! Så skrapsår och fläskläpp kanske inte är så farligt ändå. Kanske de rent av lär sig att vara mer försiktiga alldeles av sig själva. Det tror i alla fall jag.

Förhoppningsvis kan ovanstående lista ge ett igenkännandets leende hos övriga i generationen som minns Hep Stars, raketost, Oboy med jordgubbssmak, Gyllelimpa och svagdricka.

Var i herrans namn får man tag i svagdricka nuförtiden? Minns att jag som barn ibland vid festliga tillfällen fick en 50/50-blandning av svagdricka och sockerdricka till maten och tyckte att det var väldigt gott. Men det är säkert 25-30 år sen jag såg det i en affär...

Vår generations föräldrar var också väldigt uppfinningsrika när det gällde att hålla oss i schack. En 4-5 år ymgre grannpojke i huset mitt emot vågade t.ex aldrig gå ner i källaren av rädsla för "källargubben" som sades äta upp små barn om han fick tag i dem. Antagligen fanns det saker barn kunde skada sig på i deras källare och därför valde hans föräldrar att skrämma honom för att gå dit. Vuxna lärde oss också att det var livsfarligt att bada direkt efter att man ätit eftersom man kunde få kramp. Helt gripet ur luften konstaterar vetenskapen av idag. Jag är dock säker på att någon påhittig morsa sa så till sina ungar för att själv få lite lugn och ro en stund efter maten och hinna få undan disken med mera. Och när hon märkte hur bra det fungede spred sig "kunskapen" till andra mödrar över landet. Och på barns vis hjälpte barnen själva gärna också till med att sprida denna myt

"Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder" är också exempel på Sveriges förenade morsors påhittighet för att kunna tvinga ut barnen även vid snöstorm, åska, hagel och drivis. För att de skulle få frisk luft och kanske somna fortare till kvällen.

Eller klassikern framför andra för att avsluta det roliga barnkalaset; "Man ska sluta när det är som roligast!"

Än i denna dag fattar jag inte varför man ska göra det. Så sällan som man har riktigt roligt borde man väl snarare passa på att dra ut på det så länge det går. Eller...?

Har jag fel? Rätta mig, för all del, i så fall!
Med de orden avslutar jag för denna gång och önskar resten av Sverige en lika härlig apriltisdag som den vi har här på Sveriges midja. Var inte rädda om er - Lev! Lev, medan ni kan!

Och varför inte prova på att dricka ur samma flaska som någon annan nån gång emellanåt. Eller ur trädgårdsslangen.

Bara för att leva lite farligt, liksom! Och du som eventuellt överlever det får gärna berätta om det sen.