Tar mig friheten att skoja lite i rubriksättningen med den svenskaste av årets alla dagar. I min barndom och ungdom kallades dagen svenska flaggans dag och jag förstod lika lite då som nu vad den ska vara bra för.

Var det måhända så att då första maj började räknas som storhelg i kollektivavtalen så ville högersidan också ha en dag som var röd? Skulle vänstern ha en helgdag så ville väl de också ha en. För nån helgdag var ju inte den här dagen förr.

Att norrmännen vill fira syttende mai förstår jag liksom att Finland firar dagen då de blev självständiga. Men vi är ju så lyckligt lottade att vi aldrig varit ockuperade av främmande makt (Ja, utom våra sydligaste delar förstås) och har ju därför ingenting att fira. I vart fall inte på samma nivå, om man säger så!

Och fira tänker inte jag heller. I alla fall inte så värst.

Jag ska fira genom att äntligen åka och köpa mig en säng. Sedan den gamla totalhavererade i april har jag sovit på madrass på golvet. Men nu är golvdagarna över, från och med ikväll kommer jag att ha 200 x 120 mjukt fjädrande centimetrar att vältra mig runt i om nätterna.

Likaså två Billy-bokhyllor ska inhandlas från det stora blå i Birsta (IKEA, alltså). Jag hade två svarta förut men den ena skänkte jag till sonen då han flyttade till Kalmar och den andra var så trasig att jag körde den på tippen i vintras.

Så inte bara har jag sovit på golvet utan dessutom i ett rum som är en enda röra med böcker staplade i högar nästan överallt. Men nu ska här bli ordning, har jag tänkt. Det blir förstås ett pyssel att montera ihop och ställa upp böcker men förhoppningsvis kommer jag efteråt att tycka att det var mödan värt.

Väntar bara på att tvättmaskinen med lakan ska bli klar så jag får hänga dem på tork, sen bär det iväg.

Slutligen tänkte jag berätta varifrån inspirationen till min jättevitsiga rubrik kommer.

För x antal år deltog jag i en kurs som omfattade människor från flera av de största arbetsgivarna i kommunen. Bl.a deltog en sjuksköterska från Sundsvalls sjukhus som varit nattarbetande i många år. En gång skulle hennes sambo hämta henne på morgonen och deras son i lågstadieåldern var också med i bilen. När hon satte sig i bilen frågade sonen varför hon dröjt så länge. Hon förklarade att hon måste lämna över till morgonskiftet och berätta hur patienterna mådde och så innan hon kunde gå därifrån och sa nåt om att hon måste gå igenom natt-journalen med dem så de visste vad som hänt under natten. Då frågade sonen; "Mamma, brukar ni sjunga natt-journal-sången också på morgnarna?" Så nu vet ni det också!

Fira eller låt bli, gör som ni själva vill, kära ordbrukare. Hos mig ska det så småningom festas till på spagetti och köttfärssås som ju numera räknas nästan som en svensk nationalrätt. I vart fall var det nån (eller kanske t.o.m några) forskare för några år sen som tagit reda på att varje dag innehåller c:a 30% av de medhavda matlådorna på Sveriges arbetsplatser just denna rätt. Och det stämmer nog för nästan varje dag jag jobbar ser jag åtminstone en som käkar Spegetti Bolognese som det väl egentligen heter.

Sen kan man ju fundera på VARFÖR man behövde forska i saken och vem som beställt denna forskning. Men det är kanske överkurs...

Sköt om er i Bollmora, Garphyttan, Kristinehamn och Rättvik tills nästa gång vi ses och hörs!

Så inte nån annan måste göra det...