Godmorgon för fan! Eller god förmiddag, om ni så vill. Mig kvittar det, jag är inte så petnoga. Annat var det med min ömme fader och hans fru under sjuttiotalet. På den tiden, som tonåring i tidernas begynnelse, kunde jag obehindrat sova till 11-12 på dagen FAST jag lagt mig före midnatt. Då detta hände fick jag undantagslöst små spydiga kommentarer då jag steg upp om att jag gjort natten till dag och liknande. Idag är jag jättelycklig om jag, som just denna dag, lyckas sova till klockan åtta på morgonen en ledig dag.

Eller mer än 3½.4 timmar efter ett nattskift.

Är det åldern, det där som gör att man vaknar innan vår herre ens fått på sig kalsongerna om morgnarna? För visst är ordet "sovmorgon" fortfarande ett ord som man förknippar med njutning? Å andra sidan har tveklöst tidiga morgnar också sin charm. Att se solen stiga upp ur havet under morgonpromenaden, om man tar en sån. Eller att sitta utomhus och inta dagens första koffeindos till fågelkvitter och sommarvind.

Ska försöka njuta så gott jag kan av denna lediga onsdag. Det blir inte så mycket ledighet denna frivecka. Imorgon kör vi igång höstterminen för skyddskommittéen på jobbet så då får jag hasa mig dit vid sjutiden för att hinna förbereda det som ska förberedas innan mina skyddsombudskolleger kommer klockan åtta. Sen blir fredagen ledig såvida inte verkschefen är god nog att tillåta mig skriva protokollet på övertid. I så fall blir det någon timme på gästkontoret men jag misstänker att han tycker att jag ska göra det under ordinarie arbetstid, d.v.s på måndag.

Sen återstår två dagar innan allvaret för skiftlag 5 börjar på måndag men dessa dagar har jag lovat ställa upp för min favoritövertidsskiftledare (har ni hört/läst det ordet förr?)

Mannen som förtjänar detta epitet var min chef mellan 1999-2008 och den bäste chef jag någonsin haft, tror jag. Därför är det svårt att säga nej när han frågar. Dessutom kändes det, just då, som om jag behövde pengarna.

Nu är jag inte riktigt lika sugen på slantarna, skulle gärna varit ledig och vilat, men kanske jag väljer kompledighet istället för extrapengar. Fritid har de ju ännu inte hittat på nåt sätt att beskatta...

Men det kommer väl, det också, den dag politikerna får upp ögonen för hur mycket fritid en skiftarbetare faktiskt har. Ledighetsavgift eller fritidsskatt, benämningen lär väl bero på vilket av blocken som får makten i höst.

För den drabbar ju ingen av maktens män och kvinnor utan bara oss s.k gräsrötter inom t.e.x vården, industrin och transportsektorn.

Skrattskatt har de heller inte tänkt på ännu, såvitt jag vet. Men det är väl förstås bara en tidfråga innan någon riksdagsman får en snilleblixt att folk inte får ha det för roligt och räknar ut hur många skattefria skratt vi får ha per år innan det blir avgiftsbelagt. I riksdagen tycks de ju inte ha det alltför skoj så varför ska folket få ha det?

Nåväl... när jag går av sista natten nästa gång, i slutet av nästa vecka, är jag i alla fall ledig i sex dagar och kommer INTE att svara i telefonen om displayen visar nåt nummer tillhörande min arbetsgivare. De kan också försöka med att ringa från dolt nummer för såna samtal besvarar jag nästan aldrig.

Sist kan jag inte undå att sörja lite över Robin Williams, ett kraftigt underskattat geni, som har valt att gå ur tiden. Sorgligt, tycker jag! Mina första minnen av honom är från sent 70- eller möjligen tidigt 80-tal då han figurerade som utomjording i nån tramsig amerikansk serie som jag tror hette "Mork och Mindy". Sen var det väl "Good morning Vietnam" och senare "Döda poeters sällskap" där han visade att han kunde mycket mer än spela i B-betonade dussinserier i TV.

Må han vila i frid och må ni, mina vördade ordbrukare, ha långa och lycklig liv framför er med massor av meningsfull fritid som dessutom - förhoppningsvis - även i fortsättningen inte beskattas. Men man vet ju aldrig...

Ha en underbar onsdag i Vikmanshyttan, Hälleforsnäs, Fiskebäckskil och Bastuträsk. Som en bumerang kommer jag tillbaka. Förr eller senare...