Vet egentligen inte varför men jag känner mig glad idag. Och detta inspirerade mig till att försöka kräkas fram ett blogginlägg. En del av förklaringen kan vara att jag för en timme sen, lite drygt, stämplade ut från sista natten och är ledig i sex dagar.

Jo, men NÄSTAN i alla fall. Jag ska ju till "Gruvan" imorgon bitti för personalmöte. Eller APT som företagets representanter föredrar att kalla det. Arbetsplatsträff, alltså.

Eller kanske kan det bero på sign. "Skogsnuvans" vänliga omdöme om mitt förra blogginlägg. Läste det nyss då jag kom hem efter min sista natt. Det är aldrig fel med lite beröm!
Tänk om fler arbetsgivare kunde inse det! Min till exempel...

Som huvudskyddsombud för min avdelning deltar jag i den centrala skyddskommittéens möten och där har jag ofta framhållit fördelarna med att jobba med det positiva istället för att hela tiden hänga upp sig på det motsatta.

Hos min arbetsgivare tror man stenhårt på att alla anställda gör sitt bästa för att fuska och komma så lindrigt undan som det bara går och därför har man inrättat ett välplanerat system för att bestraffa dem som gör fel på något vis.

Jag talar regelbundet om för dem att om man har ett bestraffningssystem måste man även ha ett belöningssystem. Annars förlorar bestraffningen sin tyngd.

Belöningar och beröm gör dessutom MYCKET större verkan än det motsatta!
Det är ju så med oss människor att det som beaktas (d.v.s uppmärksammas) förstärks. Alltså - om man får uppskattning för goda insatser så skapar berömmet en positiv spiral som leder till vidareutveckling och i slutändan att man växer både som medarbetare och människa.

Om man, däremot, väljer att påpeka fel och brister är det detta som förstärks. Alltså en negativ känsla. Vilket bara skapar osäkerhet och frustration. Och i förlängningen lögner, undanflykter och uppgivenhet.

Jag tror att ALLA, oavsett vad man sysslar med, vill göra ett bra jobb när man jobbar. Därför är det viktigare att hela tiden lyfta fram det positiva. Och det är viktigare ju svårare problemen är.

Ett jättebra exempel är en seriestrip som jag hade på väggen en gång för länge sen. Den var ur serien "Knasen" som utspelar sig i den amerikanska armén. Ni som läst den minns kanske att deras köksmästare, "Kockis" såg ut som en riktig slusk. Ständigt med en fimp i ena mungipan.

Och att regementsprästen ("Pastorn") var en timid man som ville alla väl.

I alla fall... Första serierutan visade soldater som grimaserade och pratade om hur äcklig maten var. I bakgrunden sågs flera soldater stå dubbelvikta och kräkas. Ruta två visade Knasen och hans kompisar som fällde olika kommentarer. En av dem var att "Pastorn" alltid hade nåt snällt att säga.

I ruta tre sågs "Kockis" med en fimp i munnen och en slev i näven och det vänlige "pastorn" som säger; "Jag ber att få tacka och gratulera till en utsökt ketchup!"

Jamen, precis så tror jag att vi funkar! Det lilla berömmet är så mycket mer värt än den stora avhyvlingen. Man lever länge på de vänliga orden.

Jag har en bok nånstans som heter "Bjud på dig själv" som är skriven av saligen avsomnade hockeyprofessorn Tommy Sandlin som var en hängiven anhängare av att just uppmärksamma det positiva.

Han berättade bland mycket annat om då Sverige, under hans ledning, tog VM-guld i Wien 1987. I början av turneringen förlorade Tre Kronor en match mot nån nation som man normalt sett borde slå enkelt. Men då Tommy och hans närmaste tittade igenom videon från matchen upptäckte de att svenskarna faktiskt skapat en väldig massa målchanser även om de inte lyckats göra mål. Så man redigerade bandet för att göra detta extra tydligt och berömde sedan spelarna för det och valde bort att peka ut vilka fel som begåtts.

Med resultatet att laget gick ut och vann nästa match på ett mycket övertygande sätt.

Med allt detta i minne vill jag därför berömma dig, kära ordbrukare, för att du hade tålamodet att läsa ända hit. Bra gjort! Du är en värdefull människa!

Därmed ska jag avsluta och förpassa mig någon meter bakåt till min sköna säng. Sov gott eller jobba snyggt i Storuman, Lillhärdal, Vätterstad och Vagnhärad.

I´ll be back! Someday....