Jag blev utskrattad igår kväll. Och det dessutom av en nästan ny liten människa. En såndär lågväxt typ som inte ännu lärt sig att stå på benen eller ens att uttrycka sig verbalt. Hon (för jag antar att en liten figur helt klädd i rosa som dessutom sitter i en rosa barnvagn och har rosa snoddar i håret är en hon) fick syn på mig i kassakön på Willys dit jag åkt för att fylla på lite förnödenheter som saknades här hemma. Vi fick ögonkontakt och jag såg hur det blänkte till i små klarblå ögon under den rosa mössan. Och ofrivilligt log jag av bara farten vilket den nästan nya människan fann hysteriskt roligt för då brast hon i gapskratt och visade upp alla sina fyra framtänder. Den mycket, mycket unga modern tittade först förvånat på barnet och därefter lika förvånat men även aningen misstänksamt på mig. Därefter såg hon lite generad ut och mumlade nån sorts ursäkt om att hon inte förstod varför hon i vagnen fann mig så komisk.

Men storsint som jag är så sa jag förstås att det inte fanns något att be om ursäkt för utan att jag bara tyckte att det var trevligt att någon människa, om än väldigt liten, blev glad av att se mig.

Jag menar... det kunde ju precis lika gärna ha varit tvärtom! Den lågväxta personen kunde ha blivit skräckslagen att det fanns nåt så anskrämligt som denne halvgamle gubbe och satt i med att skrika med sina små lungors fulla kraft.

Och vem vet, kanske hamnade jag i näthinnans minne hos denna nästan nya lilla människa och kanske framkallade minnena nya skratt då hon efteråt mindes den där farbrorn på Willys som såg så vansinnigt rolig ut. Och det är väl fint i så fall. Om jag lyckats glädja någon, om så bara en figur på kanske 70-80 cm eller så.

Idag och imorgon återstår av min frivecka innan det är dags för slutspurt inför 14-dagars ledigheten som startar efter min sista natt. D.v.s på söndag morgon.

Vad dagen ska vigas åt för aktiviteter vet jag ännu inte säkert, bara att det blir ett träningspass så fort sonen vikit sig ur lakanen. Gårdagens pass var mitt hittills hårdaste sen vi körde igång. Men det rekordet ska slås idag!

Jag har nämligen bestämt mig för att varje träningspass ska vara ett snäpp tuffare än det föregående. Då jag började saknade jag ju nästan helt kondition och startade därför ytterst försiktigt för att sedan öka sakta. Och det ger definitivt resultat, jag orkar sååå mycket mer nu. Jätteskillnad alltså på mindre än en månad.

Undrar så smått vad min f.d arbetskompis Juhani skulle ha sagt om detta. Han är numera pensionär men vi jobbade ihop i många år och brukade ofta skoja om träningsnarkomanerna omkring oss.

"En frisk kropp fordrar ingen träning", brukade han skämtsamt hävda medan jag hade som standardkommentar att det väl vore bättre om de la ner sin energi på att jobba istället för att slita ut sig på fritiden. Jag brukade kalla det för bedrägligt beteende mot arbetsgivaren att köra slut på krafterna i gymmet, i löp- eller skidspåret istället för att ge järnet på jobbet. Jag citerade också gärna den skylt som gamle TV-mannen Gunnar Arvidsson (Sveriges magasin och Halvsju bl.a) hade på väggen i sitt arbetsrum i TV-huset i Sundsvall; "Att springa utan att ha polisen efter sig tyder på själslig obalans"

Och nu har jag alltså själv blivit sån där endorfinknarkare. Som längtar efter svett och hjärtklappning. Men kanske ännu mer efter den där småstolta nöjda känslan då passet 'är genomfört och jag vet att jag kört liiite hårdare än gången innan. Juhani skulle förmodligen muttra någonting ilsket på finska om han visste...

Så... eftersom min yngsting inte stigit upp ännu så får jag väl knacka på hans dörr och utbrista i några flåshurtiga fraser om crosstrainern, gåbandet eller bänkpress. Då studsar han säkert glatt ur sängen och klär på sig.

Därmed tillönskas den lilla exklusiva samling människor som jag kallar mina ordbrukare en alldeles underbar måndag i Flen, Ammarnäs, Eslöv och Skattungbyn. Eller var ni nu lever och verkar...

Föresten... Finns egentligen något sånt som underbara måndagar i oktober???

Nåja, om det INTE finns så får ni väl skapa er en själva. Det ska jag försöka göra.

Lycka till!

 

Annika

13 oktober 2014 10:48

Tänk om man kunde läsa andras tankar. För visst vore det roligt att få veta vad den lilla tjejen tyckte var så roligt. Kollade du i spegeln då du kom hem. För du kanske hade lite matsäck runt mun eller nåt sånt...man tränar inte för att bli yngre utan för att få bli äldre. Det tycker jag är sååå sant. Bara man inte sätter ribban för högt. Hoppas att din Måndag blir en riktigt bra Måndag. Nu ska jag ner till mitt jobb och kolla så alla som badar och tränar sköter sig.
Ha det gott.

http://www.badtant.bloggo.

Göran

13 oktober 2014 10:52

Bra uttryckt, det där om att träna för att bli äldre! Ofta hör man folk säga att de är rädda för att bli gamla men jag är nog, som du skriver, mer rädd för att INTE få bli gammal. Nej, inga matrester i ansiktet, jag såg nog bara rolig ut ändå. I barnets ögon, åtminstone!

 

skogsnuvan

13 oktober 2014 12:57

Det händer då och då att man möter blicken hos en annan människa och inte kan låta bli att le och så var det för dig. Ta till dig det för ett härligt skratta förlänger livet så alltid min mamma.
Jag skulle aldrig springa om jag inte blev jagad och den risken är rätt liten. Däremot är jag ju så illa tvungen att dra hem ved och klippa gräs och skotta snö och ro och allt annat som också får svetten att rinna men som inte ger mig särskilt mycket endorfin som tydligen kutandet gör för dom som håller på med det. Ha en bra dag

http://skogsnuvan.bloggagratis.se

Göran

13 oktober 2014 14:54

Haha! Min mormor hade en egen variant på det där. Hon sa istället att "Ett gott skratt förlänger käften!".
Och det är ju också sant...

 

Zeunertz

13 oktober 2014 13:50

Härligt underhållande konfrontation med pysslingen. Det är såna stunder som livar upp och som man gärna sparar i minnesbokhyllan! :)
/M

http://Zeunertz.bloggplatsen.se

Göran

13 oktober 2014 14:52

Ja... "Vardagens små händelser" tror jag visst att han sa, Lars Ekborg i den gamla 60-talssketchen Ridåöverhalningen där han skäller ut Beppe Wolgers efter noter. Finns på youtube och rekommenderas varmt. Men det allra roligaste med den sketchen är att det var Beppe som skrev den! Se den så fattar du vad jag menar!

 

gun

13 oktober 2014 21:38

Barn är härliga.... Jag håller nog till min motion som jag får
i trädgården:). Lika mycket träning där som du får i din motionshall.
gun

http://anthilias.bloggplatsen.sesen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Onsdag. Mitt i veckan. Lill-lördag. Eller pig-lördag som några kallar det. Och äntligen har vi fått lite mer än enstaka plusgrader här på Sveriges midja. Efter 3-4 frostnätter och bara en eller två grader över noll om dagarna känns det skönt att slip...

Idag blir det recykling i min blogg. Eller återvinning som det heter på svenska. Varför ska man skriva en ny blogg när det finns några gamla som jag är så nöjd med. Och varför ska inte jag få använda repriser när alla TV-kanaler gör det idelign?  Det...

Nä, inte fanken blev det nån miljardvinst igår heller! Det blev som det nästan alltid blir. D.v.s noll rätt. En gång kändes det som jag varit nära storvinsten. För 4-5 år sen så var alla fem dragna nummer talgrannar med mina nummer. T.ex om jag had...

Jaha! Så var det fredag igen då! Till glädje för alla skolbarn och vuxna med dagtidsjobb. För skiftarbetare och pensionärer spelar ju dagarnas namn inte så stor roll. Numera är det ju inget som hindrar att man åker och storhandlar på en söndag hell...

Mitt lilla barnbarn slutar inte att fascinera mig. Igår var jag hemma hos exet på middag med dotter och mågämnet samt vår yngste son. När vi hade ätit klart satt lille Luis i sin pappas famn mitt emot mig vid bordet. Då plötlsigt fick vi ögonkontak...