Hösten visar sig idag från sin sämsta sida, tycker jag. Det ösregnar och blåsten (stormen...?) gör att det inte spelar någon roll om man har ett paraply, såvida det inte är gjort av hårdplast eller liknande, för vindarna vänder det ut-och-in på en halv sekund.

Vindarna gör alltså att regnet inte bara faller utan det kommer från sidorna, underifrån och alla jävla håll som finns. Var iväg till Lidl en sväng nyss och hann bli ganska blöt trots att det knappt är 10 meter från porten till bilen och ungefär lika nära parkerade jag utanför den tyskägda matbutiken i stan.

Så... jag hoppas det lugnar sig för om ungefär en timme har jag och sonen planerat ett träningspass. Som jag faktiskt ser fram emot! Vem hade trott det för ett par månader sedan?

Att jag skulle sjunka så djupt! Fastna i motionsträsket. Bli slav under de endorfiner som frigörs då man plågar sin kropp lite mer för varje gång än föregående träningstillfälle.

Men det är bara att erkänna att jag ser fram emot att få knalla på gåbandet i 25-30 minuter och sedan köra mitt cirkelträningspass på några olika maskiner.

Och det är inte ens en ledig dag idag utan den vanligtvis så zombiebetonade dagen mellan de båda nattskiften. Första natten är avklarad och den kommande blir bara tre timmar lång. Och garanterat fri från svett och tyngre ansträngning!

Detta eftersom jag har skyddskommitté imorgon och har rätt till betald sovtid i elva timmar.

Så jag ska göra den månatliga skyddsronden och därefter sitta vid en dator och försöka fylla ut den timme som återstår med förberedelser inför morgondagen.

Åtminstone heter det så... D.v.s det var vad jag sa till min chef då jag förvarnade att jag inte är disponibel för de vanliga slavuppgifterna ikväll. Och han accepterade tacksamt min lätta töjning av sanningen.

För sant är det att jag ska göra det där. Men jag fyller knappast tre timmar med det. Men ur hans synvinkel får han ett bekymmer mindre med att hitta på nåt vettigt för mig att fylla tre timmar med. Så han är säkert lika nöjd med situationen som jag och kan lägga sin energi på viktigare saker. Alla nöjda, alltså!

Men innan dess ska det som sagt köras ett gym-pass. Det ska också lagas och ätas middag med sonen och möjligen även med dottern om hon behagar komma hem idag. Det återstår att se. Hon delar idag sin tid mellan sitt eget och pojkvännens hem i den fasta övertygelsen att jag älskar att gräva ur kattlådan 5-6 ggr/dag samt se till att hennes två husdjur har mat och vatten.

Om någon av de vördade ordbrukarna har kunskaper om I-phone får ni gärna tala om vad jag ska göra. Häromdagen talade min telefon om att den behövde uppgraderas. Och lydig som jag är tryckte jag på rätt knappar för att starta processen. Resultatet blev att mycket av layouten blev ny och lite fräschare samt att den la till två nya appar som jag ännu inte har tagit reda på vilken nytta jag kan ha av.

MEN.... resultet blev också att telefoneländet ÄTER batteri. Innan räckte batteriet ledigt från morgon till kväll men nu får jag vara glad om strömmen räcker i sex timmar. Vad göra?

Får väl kanske konslutera äldre sonen som brukar kunna det mesta på området...

Efter detta alldeles för långa stycke av ovärderlig information ska jag avsluta och gå och stoppa nåt i magen innan gym-passet. Ha det gott och om du inte vill/kan/orkar gå på gym kan du väl i alla fall göra armar-uppåt-sträck samt vicka lite på tårna innan du går och hämtar nästa kopp kaffe med bulle eller vad du nu vill ha!

Sköt om er, kära ordbrukare, i Mönsterås, Sorsele, Molkom och Örsundsbro. See ya´!

LCHF-andet fortsätter att fungera även om takten på viktnedgång bromsats upp en aning. Och då jag konsulterar en av vår tids nya gudar (internet) och söker orsaken får jag till min stora förvåning veta att det antagligen beror på att jag ätit för litefett och lite för mycket protein. För jag har då inte "syndat" med kolhydraterna. Inget bröd, pasta, ris eller ens potatis och dessutom har jag och sonen tränat duktigt de senaste två veckorna.

Vi har regelbundet besökt gratisgymmet på min arbetsplats som får brukas av anställda och våra familjer. Tio pass har det blivit på lite mer än två veckor och jag har ökat min träningsmängd lite i taget. Första gången var jag andfådd och svettig redan efter fem minuter på gåbandet. Samma band som jag numera går på i nästan en halvtimme och dessutom i betydligt snabbare takt. Jag har ökat både farten och tiden stegvis.

Sen har man ju alltid hört att när man väl kommer igång med träning och motion blir det som ett gift, nåt man inte kan/vill vara utan. Och jag känner redan att jag är på väg att bli beroende.

Men så var det ju det där med fettet...

Jag lagade min egen absoluta favoriträtt idag - kalops. Brynte naturligtvis både kött och lök i riklig mängd smör.

De båda hemmaboende avkommorna fick förstås potatis till den medan jag gjorde blomkålsmos till mig själv. Givetvis med en rejäl klick riktigt smör och en hel del grädde.

Om du aldrig ätit blomkålsmos rekommenderar jag varmt att du prövar det. Koka blomkålen mjuk i saltat vatten och finfördela den sen med en stavmixer. Tillsätt en klick riktigt smör och lite grädde. Salta och peppra och rör om, sen är det klart att avnjutas. Enligt min mening t.o.m mycket godare än hemlagat potatismos!

Det passade perfekt till min hemlagade kalops (Den kan ni f.ö också få recept på om ni skulle vilja) och jag saknade inte potatisen alls.

Träning blir det imorgon, vi hade vilodag idag. Och faktiskt så längtar jag redan efter att få svettas lite.

Imorgon fyller också min kära syster 29 år för trettiofjärde gången - hon blir nämligen aldrig äldre än så enligt hennes egen utsago. Lite märkligt att sju år efter hennes första 29-årsdag blev jag alltså äldre än min egen storasyster. Men säger hon att det är så... Ja, då är det väl så! Man ska inte ifrågasätta storasyster.

Så morgondagen får väl ägnas åt att fixa nån sorts present åt henne. Vad det kan tänkas bli vet jag inte men det brukar lösa sig. Eventuellt köper jag en korg nånstans och fyller den med ät- och drickbarheter.

Eller om någon av mina trogna ordbrukare har nåt tips vad man ger en tjej som fyller 63 (Schhhh, säg inte till henne att jag sa 63!) så får ni gärna skriva som en kommentar!

Ibland när andan faller på så avnjuter jag gärna en liten whisky på kvällen. Och ikväll är en sån kväll. Så om någon whiskylover råkar läsa så rekommenderas härmed Kapten Haddocks (han i Tintinböckerna) favoritwhisky Loch Lomond. Billig för att vara single malt, bara 279 kronor och absolut njutbar. Tipset bjuder jag på.

Och medan ni dricker den kan ni ju alltid sjunga den gamla fina "On the bonny, bonny banks of Loch Lomond" och tänka lite på Kapten Haddock.

Därmed känner jag att det är dags att runda av för idag. Sov gott i slott och koja i Lennhovda, Kaunisvaara, Skärplinge, Värmlands Brattfors och Garphyttan.

Som en bumerang kommer jag tillbaka. Förr eller senare. Jag kommer ALLTID tillbaka. På gott och ont...