Du som läser här ofta och har gjort länge känner redan till min beundran av Jonas Gardell. Hoppas du inte missade hans show i SVT (Än en gång gör de det - SVT) ikväll. 

Jag har lite svårt att förstå mig på de där homofoberna som ser honom och hans Mark m.fl som ett hot. Varken Jonas eller Mark har nog någonsin utgjort något hot mot en enda levande människa. Vet inte varför men jag tycker att det liksom strålar godhet ur dem båda två. Jag kommenterade det för ett par år sen då Gardell var med i "Stjärnorna på slottet" och (tror jag) nån gång då Mark Levengood ledde nån gala.

Hur kan någon vara rädd för dessa två genomsympatiska män är svårt att fatta, tycker jag. Blir man skrämmande automatiskt om man älskar "fel" person. Kärleken är väl vacker i alla sina former. Eller...?

Vad är det att bli provocerad av att två människor älskar varandra? Om det sen är någon av motsatt eller samma kön är väl av underordnad betydelse.

Och det märkligaste är att det verkar som om det blir mer och mer "rumsrent" att vara lika rädd för dem som för dem som inte råkar ha haft turen(?) att födas i det så märkvärdiga landet Sverige. Är de dessutom muslimer så blir de genast mycket farligare. TROTS att det inte står nånstans i koranen att man ska döda alla meningsmotståndare.

Nej, Islam är en fredlig religion. Som lära betraktat, alltså. Att det sen finns extremister och fundamentalister som tolkar skriften "som fan läser bibeln" är en annan sak. Såna finns det gott om inom kristendomen också, kan jag säga. Jag är ingen större vän av religioner överhuvudtaget men påstår ändå att det inte är religionerna som är problemet utan de som tolkar dem för sina egna syften.

Vart tog begreppet "tolerans" vägen? Gick det samma bittra öde till mötes som ordet "solidaritet" som jag skrev om häromdagen? Tänk om dessa två ord kunde få bli ledstjärnan för alla människor!

Då kunde vi blåsa av alla krig. Då kunde alla leva sina liv precis som de själva ville och ingen behövde vara rädd för att bli förföljd, hatad eller jagad på grund av hudfärg, religion eller sexuell läggning.

Bara att konstatera att jag passade bättre in i 60- och 70-talet. Då man stod arm i arm och sjöng "We shall overcome" utan att Birgit Friggebo hade föreslagit det- Då man välkomnade de som hade det svårt i sina hemländer att komma hit till oss och bli en del av vårt land.

Nej, jag är nog för gammal! Eller för ung, kanske...

Kanske borde jag ha varit ung vuxen i det sena 60-talet och därmed ganska nybliven pensionär nu. Vet bara att jag inte känner mig hemma i det som är dagens Sverige. Vart tog solidaritet och tolerans vägen?

Nej, nu är det dags för denna kvarleva från det idylliska 60-talet att krypa i säng och försöka sova. Jag tillönskar därför mina vördade ordbrukare en underbar natt i Skene, Vattholma, Lesjöfors och Skattungbyn en angenäm natt!

Själv ska jag ta mig ett glas vin till innan sängen. Och kanske sörja lite över en förlorad värld.

https://www.youtube.com/watch?v=A-r-Ry61Z9o