Om inte alltför lång tid ska jag krypa ner mellan rena lakan och sluta ögonen. Och när jag vaknar så är årets fattigaste tid över för denna gång. Vid midnatt tickar lönen in på kontot men rikedomen blir ju inte så långvarig, tyvärr.

Hyresvärd, elbolag och inte minst Telia samt några andra blodsugare ska ju ha sitt och därmed reduceras min tillfälliga förmögenhet ganska avsevärt. 

Om jag är ledig på löningsdagen brukar jag oftast betala räkningarna direkt jag vaknat och fått i mig första koppen kaffe. Men jag funderar faktiskt på att skjuta upp det till eftermiddagen bara för att få känna mig lite välbeställd i några timmar extra.

Morgondagen ska annars bl.a ägnas åt att fylla på min nyss avfrostade frys med kyckling, köttfärs, broccoli och annat som behövs för att hålla mig vid liv och gott mod en månad till. Till nästa utbetalning..

Men dessförinnan ska jag avnjuta IKEA;s frukostbuffé som, såvitt jag vet, fortfarande är nästan oförskämt billig här i stan. En bekant hade knallat in på ett annat av Kamprads varuhus och trodde att priset (39 kr! om man har familykortet) var detsamma i hela landet. Men tji fick han! Tydligen är det bara just här som det är så billigt.

Undrar varför! Tanken har slagit mig ett par gånger att det kanske var för att regionen var en stor byggarbetsplats för ny E4 och bron över Sundsvallsfjärden och i så fall lär de väl ha höjt priset då eftersom nästan hela bygget är färdigt. Men då tar jag väl den ekonomiska smällen om det skulle vara så.

Fattigmånaden är alltså snart slut och därmed även en av mina hatmånader. Februari gillar jag lite bättre för då brukar man börja märka av att dagarna blir längre. Kyla och snö brukar dock även den månaden bjuda på så inte är den mycket bättre.

Skrev för ett tag sen om SVT-serien "Blå ögon" och jag har sett del sju av tio ikväll. Och nu börjar den bli riktigt otäck. Jag är ingen vän av våld, varken i verkligheten eller på film eller TV. Men den serien fascinerar verkligen.

Och jag undrar hur många som egentligen förstår att den inte alls är så overklig som man kan tro. Det som händer kan faktiskt hända. Och det kanske snarare än vi anar.

Rasism har jag skrivit mycket om och lär göra igen. Och jag märker nästan dagligen hur människor jag känt i åratal liksom flyttar sina toleranser lite i taget. Människor som för tio år sedan hade tyckt att det var fruktansvärt att människor måste sitta och tigga utanför ICA och andra affärer blir idag irriterade över att de sitter där. Irriterade på tiggarna själva alltså och inte på den värld som tvingar dem till att sitta där. För ingen tror väl på fullt allvar att skulle tigga om de hade nåt annat val?

Samma människor har också förändrat sitt språk och man kan höra förakt i deras röster när de talar om "nysvenskar" eller säger att det visst har blivit fult att vara svensk. Likaså har andra ord börjat smyga sig in i deras vokabulär. Som blatte, chokladtomte, svartskalle och svarting, för att ta några exempel.

Den som använder de ord och uttryck jag beskriver ovan ska inte säga det där klassiska "Jag är ju inte rasist men...". Enligt mitt synsätt beter man sig rasistiskt om man talar nedsättande eller ironiskt om andra människor beroende på deras härkomst, hudfärg eller religon.

Frågan är hur länge det dröjer innan vi får uppleva att politiker och vanligt folk öppet erkänner sig vara rasister. När kommer vi att få höra folk öppet säga; "Jag är rasist och det är jag stolt över".

Som sagt, toleranserna verkar flyttas hela tiden och därför är "Blå ögon" viktig att se. Vill det sig riktigt illa kan det vara Sveriges framtid vi ser där.

Sen... kan det ju inte vara så lätt att vara politiker heller. Jag har absolut inget alls emot invandring, tvärtom tycker jag att vi självklart ska ha en generös politik som erbjuder en fristad åt så många vi bara kan och därmed rädda människors liv. Men jag förstår också att nån gång kanske vi kommer till en gräns där vi tvingas sätta hårdare gränser för vem vi tar emot och inte. Och hur ska de etablerade partierna kunna göra nåt sånt när de målat in sig i ett hörn för att motarbeta SD? Alla förstår ju vad Sverigedemokraterna kommer att säga då. Jo, "Vad var det vi sa"?

Sen återstår förstås att se vem som vinner eller förlorar på det.

Jag avundas absolut inte dem som eventuellt tvingas göra den sortens val i framtiden. Lika lite som jag avundas en läkare som måste bestämma vem som får en viktig operation och inte. Lite grann samma sak egentligen. Vem ska få leva och vem offrar vi?

Usch, ja, det är egentligen tur att man börjar bli gammal och inte har lika långt kvar på sin jordevandring som ungdomarna. Världen är en orolig plats och drömmen vore väl att folk kunde sluta kriga istället så ingen behövde fly för sitt liv. Men det blir väl, som engelsmännen säger... "When pigs fly"

Flygande grisar eller ej, det börjar bli dags att dejta kudden. Så jag önskar den lilla kretsen av ordbrukare en skön natt tillsammans eller var för sig. Ha sen en härlig löningsvecka i Tobo, Ängelholm, Junosuando och Vissetofta