Onsdag morgon! Mitt i veckan. Fast... vilken skiftarbetare bryr sig om vad dagarna heter? Lediga dagar får vara helg vare sig de heter onsdag eller lördag. Och arbetsdagar blir måndag även om almanackan visar rött.

Men denna dag kallas ju även lill-lördag eller pig-lördag. Det senare namnet kommer från den tid då välbeställda familjer hade tjänstefolk. Någon gång måste ju även dessa få vara lediga och eftersom överklassen ofta hade middagsbjudningar på helgen fick pigor och drängar sin chans att slå klackarna i taket på onsdagarna istället. Om de hade råd kunde de då gå på bio eller "på lokal" för att svänga sina lurviga eller bara för att träffa likasinnade. Men jag misstänker att en hel del av dem var så trötta av hårt arbete i alldeles för många timmar per dygn att de bara tog det lugnt och laddade för ännu en arbetsvecka.

Sen är det åter dags att "komma ut" som jag gjort några gånger förut även om det nog var längesen sist.

Jag har gått ner mig i "Farmen-träsket". D.v.s jag följer, om än kanske inte slaviskt, tevefyras dokusåpa Farmen. I hopp om att ingen ska se mig boar jag ner mig i soffan mellan 19,30-20,00 varje vardagkväll och tittar i smyg.

Innan ni börjar förfasa er, kära ordbrukare, över detta förfall hos mig, låt mig försöka förklara varför.

Jag ogillar egentligen hela konceptet med dokusåpor. Tycker att det oftast bli förnedrings-TV av det. Och förnedringsfaktorn finns med i Farmen också, tro inget annat. Fast kanske i lite mindre omfattning än vissa andra.

Men detta är ju dock nåt som kanalcheferna gillar eftersom det lockar tittare. Och ju fler tittare desto lättare att sälja reklamtid. Och desto mer pengar kan de begära för denna tid.

Det jag finner nästan oemotståndligt intressant med just Farmen är det där spelet mellan människor. Hur vi agerar när vi hamnar i en situation som vi aldrig varit i. Med människor som vi måste interagera med samtidigt som de är våra konkurrenter i spelet om en halv miljon kronor.

Castingen (rollbesättningen) är också mycket noggrannt gjord. Man söker - och finner också - människor som det lätt skapas konflikter kring (för det är bra TV). Udda perrsonligheter, starka personligheter. De svaga åker ut i de första avsnitten. Sen åker de som inte är tillräckligt taktiska.

Hemma i TV-sofforna ska vi sitta och förfasa oss över han som sviker löften till höger och vänster eller hon som (bildligt talat) hugger bästisen i ryggen så fort chansen uppstår. För mig är det helt uppenbart att som deltagare måste var och en välja sitt eget sätt att nå målet och några vänner lär man inte hitta. Jag skulle aldrig lita på någon om jag mot all förmodan i världen skulle delta.

Och på samma gång som man vill slå ut alla andra så måste man ju även interagera med dem, samarbeta för ALLAS bästa på samma gång som man ska slå ut de andra. Det skapar det där spelet som jag finner intressant!

Vem som vinner struntar jag nästan helt i.

Om några timmar ska jag iväg på ett möte och funderar på att innan dess intaga en IKEA-frukost igen. Lite äggröra, bacon och annat jox som jag slipper laga själv. Meningen var att jag skulle laga kalops idag men jag glömde ta fram kött ur frysen igår kväll så det är numera uppskjutet till imorgon. Det blir fiskgryta till middag istället. 

Ledigheten börjar gå mot sitt slut, bara idag och imorgon kvar innan det bär till igen. Men jag är ju snart ledig igen, på tisdag morgon går jag av sista natten och har sedan friddagar resten av nästa vecka.

Kanske livet inte är så jävla dumt ändå? Fastän det är vinter och mörkt. Det har ju vänt och nu börjar det synas också. Igår råkade jag titta ut genom fönstren vid 16-tiden och... Det var inte becksvart i alla fall. Inte fullt dagsljus men inte heller kolmörker.

Så det går åt rätt håll! Kom ihåg det när minusgraderna biter dig i kinderna eller snöslasket plaskar runt skor eller bildäck. Det kommer en vår! I år också. Även om mycket lidande återstår innan vi är där.

Så kämpa på, kära ordbrukare i Mellansel, Rydaholm, Åmål och på Tjörn. Vi ses igen! När andan faller på...