Alla inlägg den 8 mars 2015

Av Göran - 8 mars 2015 21:16

Kanske blir detta ett inlägg, kanske ger jag upp och kryper till kojs istället. Om det blir ALLDELES för långt...

Men jag måste försöka berätta det på samma gång dråpliga, osannolika men även delvis lite tragiska som jag var med om under natten mellan lördag och söndag. D.v.s tidigt, tidigt på natten till idag.

Eftersom det var arbetsdag idag la jag ner min kropp i sängen före klockan elva och somnade väl så småningom. Men väcktes av en telefonsignal från min mobil. Ett obekant nummer blinkade i displayen.

Jag visste att yngstingsdottern jobbade natt och slutade tre men inte vad klockan var så därför svarade jag. I tron och tanken att hon kanske saknade möjligheter att ta sig hem av nån anledning. Sånt HAR hänt och det har också hänt att hennes telfon varit strömlös eller tom på pengar att ringa för så hon fått ringa på nån annans mobil.

Men då jag yrvaket svarade hördes en helt obekant röst fråga om jag kände någon Katrin. (Jag fingerar namnet och kallar henne Katrin fast hon heter nåt annat, en tidigare närstående person som jag väl måste säga att jag känner rätt så väl)

Jo, det gör jag väl, svarade jag lätt förvirrat.

Då berättade den unga tjejen i andra änden att hon hittat Katrin asberusad på stan, oförmögen att klara sig själv. Kunde knappt stå på egna ben ens! Katrin hade sagt att hon förlorat sin jacka och sin mobiltelefon och därför hade denna kvinna ringt mig för att be om hjälp att få hem henne.

Hade jag tänkt klart hade jag ifrågasatt om det verkligen var den "Katrin" jag känner men eftersom jag är nästan säker på att hon kan mitt mobilnummer i huvudet blev det hela tillräckligt logiskt och därför sa jag att jag skulle klä på mig och komma så fort jag kunde.

Men när jag kommer dit möts jag av uppringaren, som väl var typ 25 eller så, och en dyngfull kvinna som jag... ALDRIG HAR SETT FÖRUT I HELA MITT LIV. 

Efter diverse prat sa uppringartjejen att hon  måste gå för att hinna med sin buss och så stod jag där med den mycket vingliga damen som tappat jacka och telefon. Hon bönföll mig att skjutsa henne hem, drygt 2 mil på andra sidan om stan än där jag bor men det sa jag ifrån direkt. Sa att jag snart skulle upp och jobba.

Då kom hon på att hon ville ha frakt till "Göran" istället som hon sa bodde knappt hälften så långt bort (fortfarande åt fel håll för mig dock).

Man ska försöka hjälpa människor som behöver det om man kan och det var ju inte svårt att räkna ut flera olika scenarion som skulle kunna drabba denna för mig obekanta "Katrin" om ingen såg till att få bort henne från gatorna.

Så jag sa åt henne att sätta sig i bilen så skulle jag köra henne till sin killkompis som hon kallade min namne för.

Efter många om och men och otroligt mycket fylledillande i bilen under vägen dit kom vi så fram till det hus långt ute i ingenstans där hon räknade med att få sova över. Efter ännu fler om och men kom hon till sist ut ur bilen och gick för att knacka på. Då ingen öppnade ropade jag att hon skulle komma tillbaka men det ville hon inte alls.

Jag sa att jag får väl köra dig hem då. Tänkte att man kan ju inte lämna henne där, långt från stan och från upplysta gator och vägar. Men hon tvärvägrade och till sist fick jag lov att åka därifrån.

På vägen hem funderade jag febrilt varifrån hon fått mitt nummer. Och till sist kom en snilleblixt som jag kollade så fort jag kom hem. 

På en söksajt skrev jag mitt eget för- och efternamn och sedan namner på vägen där jag släppt av "Katrin". Och tror ni inte att det fanns en där som hette likadant som jag! Då trillade poletten ner.

Jag insåg att hon säkert bara sagt namnet till tjejen som ringde mig. Våra gatuadresser är inte så väldigt olika till namnen så på det viset hittades jag.

Men vad kan sannolikheten vara för att jag råkar känna någon med just det namnet och därför ger mig ut mitt i natten för att hjälpa henne hem? Inte stor, i alla fall... 

Men hände gjorde det ändå!

Katrin då? Hur kan det ha gått med henne? Tja, jag hoppas att hon fick liv i någon i huset och blev insläppt. Annars var det ju faktiskt hela 7 grader plus så frös kanske hon gjorde men knappast ihjäl. En god gärning känns plötsligt inte riktigt lika god.

Nej, lite dåligt samvete har jag faktiskt, om jag ska vara ärlig, för att jag inte var mer påstridig att hon skulle komma tillbaka till bilen men samtidigt har jag ju ingen möjlighet att tvinga en annan människa. Har kollat lokaltidningens hemsida flera gånger under dagen för hade nåt allvarligt hänt så hade det säkert stått nåt där. Men ingenting...

Jag hoppas i mitt stilla sinne att allt löste sig för den överförfriskade damen och att hon tänker sig för nästa gång hon går på krogen. Varannan vatten är faktiskt ingen dum idé!

Själv sov jag knappt nåt alls efter detta men det ska tas igen nu strax.

Därmed önskar jag godnatt till mina trogna ordbrukare världen över. Sov gott i Hörnefors, Bjuv, Obbola och Simrishamn.

ANNONS

Presentation

Fråga mig

7 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23 24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2015 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Tankar och betraktelser från en amatörfilosof med Blogkeen
Följ Tankar och betraktelser från en amatörfilosof med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se