Besökte min närmaste Willys-butik igår och blev sådär vilsen som jag brukar känna mig då jag kommer in i en butik för första gången.

Just precis, de bygger om!

Ah, men Willys, varför gööööör ni såhär mot mig?

Det är tydligen så att ju äldre jag blir desto mer lik min far blir jag. Jag vet så väl att det är stortlöjligt men jag blir störd av såna saker. Percis som han blev. Ännu är det inte riktigt lika illa med mig men jag märker ju vartåt det barkar. Det behövs mindre och midre för att rubba mina cirklar.

Vi människor är (i alla fall de allra flesta av oss) mycket mer styrda och beroende av våra vanor än de flesta vill medge. Inte ens inför oss själva vill vi tillstå hur löjligt inrutade vi är.

Om jag åker till t.ex Willys för att storhandla så skriver jag min kom-ihåg-lista utifrån butikens planering, i den ordning varorna ligger. Då går det väldigt mycket snabbare att plocka ner det jag ska ha i vagnen och jag minimerar risken för onödiga impulsköp. Och nu har de alltså ställt allting på huvudet! Jag kommer att irra omkring som en vimsig höna ända tills jag har memorerat det nya upplägget.

Jag vet att det finns en massa konsulter som specialiserat sig på förändringsarbete i företag för att öka deras vinster. Jag vet också att ett av deras stridsrop brukar vara att "ingen utveckling sker utan förändring".

Så är det säkert men är det verkligen också automatiskt så att förändring innebär utveckling? Om vi vänder på det, menar jag. DET är jag däremot inte alls övertygad om.

Vad jag däremot ÄR övertygad om är att jag inte är ensam om att känna mig bortkommen i den butik där jag länge handlat troget. Kanske finns det t.o.m de som blir så irriterade att de istället väljer andra inköpsställen.

Fast... å andra sidan... så kanske det ändå är så att förändringar är nödvändiga även om de inte är nödvändiga...

Låter det konstigt? Jag ska försöka förklara.

En gammal arbetskompis berättade en gång en historia för mig som han hävdade var helt sann. I USA under andra världskriget  fanns en fabrik som tillverkade nån sorts elutrustning. Eftersom majoriteten av männen var inkallade bestod personalen övervägande av kvinnor. Huruvida detta hade någon betydelse för vad som hände låter jag vara osagt men i alla fall så tyckte ledningen att produktiviteten var alldeles för låg och sa till cheferna att de måste hitta på något. En chef hade inga som helst idéer om vad som skulle göras men någon föreslog för honom, halvt på skämt, att han kunde släcka lyset i lokalerna en timme på dagen för att se hur de reagerade på det.

Och tro det eller ej men porduktiviteten steg omgående.

Inte höll det nu i sig särskilt länge men då kurvan vände nedåt igen hittade han på nya liknande saker med samma resultat. Min slutsats blir att de som jobbade där, vare sig de var män eller kvinnor, hade så förbannnat urtråkiga arbeten att det räckte med att något hände så blev det mer fart på dem.

Därför tycker jag att Willys kunde ha börjat med att förändra i mindre skala. Låta två olika tvättmedel bytta hylla med varandra till exempel. Om man nu förändrar bara för förändringens egen skull, alltså.

Men det är väl som vanligt att man får lov att anpassa sig. Lära sig det nya. Vad det nu ska vara bra för...

Trailers hade i förväg fått mig nyfiken på TV4;s nya fredagskomedi; Ack, Värmland. Men jag blev allt lite besviken. Dock gillar jag Mia Skäringer skarpt så därför kommer programmet att få åtminstone en chans till.

Föresten såg jag att hennes gamla program, Mia på Grötö, lever vidare fast på nytt ställe och med ny programledare. Nu gör René Nyberg samma program i en annan stuga. Och det är väl ok, jag har inte sett det ännu så jag vet inte om hon gör det bättre eller sämre.

Dessutom har jag blivit lite midre enastående också. Yngstingdottern kom inramlande med katt och kläder igår och ska bo hemma igen ett tag, säger hon. Det innebär att pappsen får så lov att stiga upp och hämta henne från jobbet då hon slutar klockan fyra imorgon bitti. Då har nämligen sista fredagsbussen gått för länge sen medan lördagens första inte kör förrän efter klockan sex. Men det får väl gå. Hellre hämta dottern efter jobb än att köra fyllskallar som förra helgen. Hon är garanterat nykter och dessutom anhörig. Och såna har man ju liksom lite mer tolerans med.

Därmed lyser jag frid över slott och koja i Nederede, Hargshamn, Hyltebruk och Ammarnäs eller var mina kära ordbrukare nu framlever sina liv. Om ni inte passar er så kanske jag kommer tillbaka!

 

skogsnuvan

13 mars 2015 22:57

Jag gör precis som du. Skriver notan efter var i affären grejorna är och blir frustrerad och vilsen om man har möblerat om och ändrat så till den milda grad att jag till och med glömmer grejor på min lista. Inte blir jag då mer handlarbenägen fast det är väl det som är meningen. Jag blir bara sur. Värmlandsgrejen såg jag ikväll och jag må säga att den kvinna gillar jag verkligen. Hon är så härlig tycker jag. Vi får väl se om hon kan göra handlingen bättre än vad det var ikväll.

http://skogsnuvan.bloggagratis.se

 

Gubbfan

15 mars 2015 18:26

Se det där ombyggnadsraseriet som något positivt.
Vi tvingas gymnastisera hjärnan och demensen hålls borta ett litet tag till.
Fast...
Ibland undrar jag om det inte är för sent för mig.
:-(

http://Gubbfan.bloggplatsen.se

Göran

16 mars 2015 00:08

Kan det vara så...? Eller är det jag som börjar bli så senil att jag bara TROR att de byggt om för att jag har glömt var allting fanns...?
Nej, nu rör du till det för mig. Varför göööör ni så här emot mig???

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Onsdag. Mitt i veckan. Lill-lördag. Eller pig-lördag som några kallar det. Och äntligen har vi fått lite mer än enstaka plusgrader här på Sveriges midja. Efter 3-4 frostnätter och bara en eller två grader över noll om dagarna känns det skönt att slip...

Idag blir det recykling i min blogg. Eller återvinning som det heter på svenska. Varför ska man skriva en ny blogg när det finns några gamla som jag är så nöjd med. Och varför ska inte jag få använda repriser när alla TV-kanaler gör det idelign?  Det...

Nä, inte fanken blev det nån miljardvinst igår heller! Det blev som det nästan alltid blir. D.v.s noll rätt. En gång kändes det som jag varit nära storvinsten. För 4-5 år sen så var alla fem dragna nummer talgrannar med mina nummer. T.ex om jag had...

Jaha! Så var det fredag igen då! Till glädje för alla skolbarn och vuxna med dagtidsjobb. För skiftarbetare och pensionärer spelar ju dagarnas namn inte så stor roll. Numera är det ju inget som hindrar att man åker och storhandlar på en söndag hell...

Mitt lilla barnbarn slutar inte att fascinera mig. Igår var jag hemma hos exet på middag med dotter och mågämnet samt vår yngste son. När vi hade ätit klart satt lille Luis i sin pappas famn mitt emot mig vid bordet. Då plötlsigt fick vi ögonkontak...