Så sitter man här igen då. Sömnlös fast det är "missinassen" som min mormor brukade säga om mitt i natten. När "Farmen" i TV¤ var slut var jag dödstrött och somnade nästan i soffan. Det var så nära att jag kände mig tvungen att ställa väckning på mobilen. Jo, för dottern jobbade sent ikväll igen och inga bussar kunde ta henne hem. Alltså fick pappsen ställa upp och åka och hämta på andra sidan stan. Ikväll igen.

Och imorgon är det fredag och då ska hon jobba ännu längre. Så sent att det har blivit tidigt. Klockan fyra på morgonen. Men då går jag och lägger mig och ställer väckning. Och lägger mig igen när jag kommer hem.

Nåväl, efter min svacka vid åttatiden satt jag uppe tills det var dags att åka och nu då jag är hemma igen är jag spritt språngande klarvaken. Kanske en stunds lagom slött bloggande kan locka fram John Blund, vi får väl se.

På väg att hämta arvingen blev jag dessutom stoppad av sheriffen för tredje gången detta år. Körkorts- och nykterhetskontroll, sa den unge fjunskäggige länsmannen. Och det gör jag ju så gärna! Vill de se mitt körkort så ska de såklart få det och blåsa har jag heller inget emot. För sitter jag bakom ratten så är jag garanterat nykter. Är jag inte det så sitter jag inte bakom ratten. Punkt.

För andra gången i år var jag med om att möta en polisbil som gjorde en U-sväng och följde efter mig. Förra gången skuggade de mig in på parkeringen utanför min arbetsplats, denna gång slog de på blåljus och helljusblinkade för att få mig att stanna. Varför vet jag inte, har ingen aning om varför de blev misstänksamma. Men det kanske räcker att de ser att bilen är gammal. Min är ju av årgång 2001, alltså fjorton år gammal.

Eller också är det automatiskt lite skumt att vara ute och åka vid ett-tiden på natten, vad vet jag.

Men jag klagar inte, de gör ju bara sitt jobb och jag är ju faktiskt glad och tacksam att de gör just det. Får de bort ett enda rattfyllo från vägarna så är det ju en vinst för trafiksäkerheten. Därför brukar jag också vara ytterst tillmötesgående då lagens väktare stannar mig för alkotest och körkortskoll. Ofta talar jag även om för dem att jag uppskattar att de gör sitt arbete. Då brukar de se glada ut.

Det är egentligen egendomligt, det där att vi har så svårt för att berömma varandra. Eller att ta emot beröm.

I mitt förtroendeuppdrag som huvudskyddsombud på jobbet mailar jag varje månad någon person eller grupp som vi i skyddskommittéen på vår avdelning beslutat tilldela "Månadens Bravo".

D.v.s att vi väljer ut en person eller grupp som vi tycker gjort en insats för allas vår arbetsmiljö och säkerhet.

Man får inget pris. Ingen penningsumma eller resa eller så. Utan bara ett omnämnande i protokollet. Ändå är det så att ALLA som får det blir uppriktigt glada. Vd;n har fått det liksom vår personalchef och båda blev väldigt smickrade och glada fast det enda de får är några rader med beröm i ett protokoll.

Det får mig att dra slutsatsen att jag jobbar i ett företag där man är extremt dåliga på att visa uppskattning för goda insatser. (Ingen nyhet för mig, iofs...) Och just därför är alla också extremt dåliga på att ta emot beröm.

Är det typiskt svensk, det där att man liksom måste förringa sina egna gärningar och säga typ...; "Äsch, det var väl ingenting..." istället för att tacka för berömmet och säga att det är roligt att någon uppskattar det man gör?

Det får väl vara som det kan med den saken. Men det tål att tänkas på!

Tänk vad lite halvslött bloggande kan göra! Nu har jag gäspat flera gånger på bara några minuter så jag tackar för idag och önskar ordbrukarna en angenäm natt tillsammans eller var för sig i Korpilombolo, Sotenäs, Väckelsång och Bondsjöhöjden. 

May God ride with you! Ten four... and good bye!

 

skogsnuvan

20 mars 2015 08:50

Nog är vi ett riktigt surfolk. Jag jobbade 20 år på lastbilscentral och aldrig en enda gång fick jag något beröm men oj vad skäll jag fick. När jag slutat och träffar de gamla åkarna så då säger dom att "tänk så bra det var när du jobbade". Så dags så. Inte heller på min första arbetsplats försäkringskassan fick man beröm bara kritik. Varför är det på detta viset? Så bra att ni ger varandra beröm lite i alla fall. Idag blir det solförmörkelse. Minns på 50 talet när vi i skolan fick sota glas och titta på solen genom. Vilken uppståndelse och spänning det var. Jag har inte ens skaffat mig några svetsglasögon så jag får väl låta bli att titta. Idag är ju trots allt en väldigt speciell dag. Vardagljämning, solstromar och solförmörkelse allt på en och samma gång. Ha en bra dag

http://skogsnuvan.bloggagratis.se

Göran

20 mars 2015 09:30

Vårdagjämning, solstormar och förmörkelse också på en och samma dag. Är det inte fan vad det ska köra ihop sig?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Onsdag. Mitt i veckan. Lill-lördag. Eller pig-lördag som några kallar det. Och äntligen har vi fått lite mer än enstaka plusgrader här på Sveriges midja. Efter 3-4 frostnätter och bara en eller två grader över noll om dagarna känns det skönt att slip...

Idag blir det recykling i min blogg. Eller återvinning som det heter på svenska. Varför ska man skriva en ny blogg när det finns några gamla som jag är så nöjd med. Och varför ska inte jag få använda repriser när alla TV-kanaler gör det idelign?  Det...

Nä, inte fanken blev det nån miljardvinst igår heller! Det blev som det nästan alltid blir. D.v.s noll rätt. En gång kändes det som jag varit nära storvinsten. För 4-5 år sen så var alla fem dragna nummer talgrannar med mina nummer. T.ex om jag had...

Jaha! Så var det fredag igen då! Till glädje för alla skolbarn och vuxna med dagtidsjobb. För skiftarbetare och pensionärer spelar ju dagarnas namn inte så stor roll. Numera är det ju inget som hindrar att man åker och storhandlar på en söndag hell...

Mitt lilla barnbarn slutar inte att fascinera mig. Igår var jag hemma hos exet på middag med dotter och mågämnet samt vår yngste son. När vi hade ätit klart satt lille Luis i sin pappas famn mitt emot mig vid bordet. Då plötlsigt fick vi ögonkontak...