Ångestdag idag... Nejdå, jag överdriver förstås. Men ångest light kan man nog ändå säga att jag känner. Imorse körde jag min kära gamla SAAB till min lokala bilverkstad och nu väntar jag på domen.

Jag har vetat rätt länge att något var fel men intalat mig själv att... Det kanske "går till sig" av sig själv.

Strutsbeteende? Javisst! Självbedrägeri så att det skriker om det. För jag VET ju innerst inne att när man märker små skavanker på sin bil så blir det så småningom värre. Och till sist brakar det ihop totalt. Inget lagar sig självt!

Men problemen har varigt sporadiskt återkommande och yttrat sig så att bilen någon gång då och då vägrat starta med varm motor. Kallstart har funkat för jämnan så det kändes riktigt mysko. Och om man bara hade tålamodet att vänta när den trilskades så gick den till sist igång.

Först trodde jag att det kunde bero på att batteriet var dåligt men första gången det hände prövade jag med startkablar och startmotorn gick som bara den utan att motorn behagade gå igång. Dock gick det utmärkt att rulla eller bogsera igång den. Och sen kunde den gå prickfritt i veckor.

Jag konsulterade några SAAB-frälsta bekanta som genast sa att det måste vara vevaxelgivaren (vad nu det är för nåt). Och igår efterniddag då jag var på väg hem efter att ha uträttat några ärenden tändes plötsligt "krislampan".

Eller kanske ska jag kalla den katastroflampan. Den som talar om att något är allvarligt fel med motorn.

Förra gången den lyste hade turbon havererat och det slutade med att jag fick slanta upp över åttatusen. Så dyrt borde det inte bli den här gången och blir det ändå så dyrt så får jag nog ställa av bilen i väntan på bättre tider.

Det är ju dessutom så att även om jag kanske skulle ha kunnat byta den där givaren själv med hjälp av min tama husmekaniker och stegvis beskrivning hämtad från internet så måste jag ÄNDÅ in på en verkstad. För den där elaka lilla katastroflampan kan man bara släcka med hjälp av en verkstadsdator.

Så har det alltså blivit för oss tafatta bilägare. Det hjälper alltså inte längre att vara hur händig som helst och kunna byta nästan vad som helst på en bil så måste vi ändå anlita hjälp för att få bort felindikeringen.

Vad blir nästa steg? Måste man anlita verkstad även för att bekräfta att man satt på sommardäcken i rätt tid? Eller när man bytt torkarblad (en konstart som jag ju faktiskt fortfarande behärskar)?

Mer än två timmar sen jag lämnade ifrån mig min ögonsten. Men telefonen är tyst. Olycksbådande tyst eller tyst därför att felet var enkelt och de håller på att åtgärda det...? Det lär visa sig.

Dövar min oro med starkt kaffe och en fet prilla General och hoppas på det bästa. Eller åtmisntone på det acceptabla!

Håll tummarna, kära ordbrukare i Vittangi, Fjärdhundra, Bjuråker och Grebbestad!

Och ha en fortsatt fin onsdag!