"Vacker är den som reser sig, som vågar tro

Som törs ett ja i alla nej, som vågar bygga bro

Över hav av bitterhet, över ödsligt nattkvarter

Vacker är den som är sårbar, vacker den som ser

Du är vacker Isabella som ett rådjur i skogen

Som en stjärna på himlen, som en flicka mitt i natten på krogen

Men låt ingen dyrka in dig i ett fängelse av skönhet

Där du blir en docka som lever i en härva av yta och dumhet

Isabella, låt inte dom jävlarna ta dig

Dom som talar vitt och brett om en enda väg

Dom skriker framåt och hugger din fot

Så att senan går av i ditt steg

Det kan hända så mycket på bara några år

Du kan tappa den där blicken som är så klar

Tappa dina drömmar, tappa alla svar, tappa allt du har

Isabella

Isabella

Isabella, kom ut inatt..."

Läs ovanstående och säg sen att du INTE förstår varför man tycker om ord. Varför man tycker om språket och vad intelligenta människor kan göra med det. Citatet ovan är från Ulf Lundells fantastiska sång om Isabella. Hans kanske allra bästa om du frågar mig.

Den har jag lyssnat på ikväll. Och än en gång häpnat över vad man faktiskt kan göra med just ord. I mina ögon och öron är denna text genial. Liksom många andra av samma penna... Ta bara den här...;

"Hon går förbi här som en doft av hopp

Som ett tåg på en nattlig station

Som ett rop i en gränd från en förlorad vän

Som en ny religion..."

Snacka om kärleksförklaring! Citat nr två är av samma skribent men från låten "Hon gör mig galen" (Finns på youtube liksom "Isabella")

Som sagt, jag tycker om ord och vad man kan göra med dem! Det gör uppenbarligen Lundell också. Liksom några till som också numera är husgudar hos mig. Lars Winnerbäck har också "gåvan" och allra tydligast framkommer den i "Söndermarken" där han sjunger om sin uppväxt/ungdom..

"Så som himlen ser ut

En tisdag över skolans kommunala korridorer

Klockan fyra i oktober

Strax innan det mörknar

Och det luktar från bespisningen av halvhjärtad husmanskost

Och löven ligger klistrade mot marken

Gråvita skyar, tandläkarväder

Nån grävmaskin som sliter upp en cykelväg vid fotbollsplan

Och nyponbuskar, nyponbuskar

Hela vägen nyponbuskar

Ser jag när jag blundar

Och nånstans där så blev jag den jag är nu..."

Genialt! Ja, jag har inget annat ord för dessa underbara texter. Personligen tycker jag att man nästan kan känna doften av den där "halvhjärtade husmanskosten". Jag minns, efter alla dessa år, doften av blodpudding och potatisbullar i min skolas grågula betongkorridorer.

Leta gärna upp ovanstående på Youtube eller Spotify! Lyssna själva och försök sen övertyga mig om att jag har fel. Du kommer INTE att lyckas, kan jag säga.

Dagen har annars lärt mig hur oerhört beroende vi är av vatten. Vårt har varit avstängt mellan 8-16 idag och man blir liksom påmind om hur mycket man tar för givet att ALLTID ha tillgång till rent och fräscht vatten. Inte alls självklart för många andra av våra medbröder och systrar i världen men här i trygga, bortskämda Sverige tar vi det för självklart att vattenleveranserna alltid funkar. Och den dag de INTE gör det blir vi lätt lite oroliga.

Imorgon är min sista lediga dag. På onsdag morgon är det åter dags att sprätta upp ur sängen klockan halv fem med ett glatt "Äntligen" och åka till "gruvan" för ännu ett 12-timmars skift i alumininumproduktionens tjänst.

Men när det är gjort och även tre till (ett dagskift till samt två nätter) stundar ännu en sex dagar lång ledighet. När sen den liksom fyra skift till är avklarade är det dags för 14 dagars ledighet igen.

Ett skitjobb, javisst, men det SKA göras!

Så det kanske är bäst att man tar en träff med kudden så man orkar. Ha en underbar måndagsnatt, kära ordbrukare, i Spånga, Ödeshög, Malmköping och Stugsund. Vi ses igen. (Om Gud vill och pjäxer´n håll´)