Mer än en gång har denna blygsamma blogg behandlat ämnet TV. Och nu bär det till igen!

Just denna kväll inskränkte sig mitt tittande till att lite lagom slött se på "Breaking news" i femman med kanalens frontfigurer Filip och Fredrik. Och... jag är kluven när det gäller deras programskapande. Vissa av ämnena de tar upp kan engagera mig men sen är det ju deras stil som jag inte riktigt klarar av. Det går liksom för fort ibland!

Då och då pratar de så fort att jag inte riktigt hänger med. Det är väl kanske tilltagande ålder hos mig som gör det, jag vet inte. Och så har båda två en tendens att skrika istället för att prata och det förstår jag mig heller inte på. Inte så att jag vill att de ska gå ner i Lasse-Holqvist-tempo där man nästan ville skjuta på och hjälpa honom få lite mer fart på talet men det vore inte fel om de lugnade ner sig en liten aning.

Fast jag kanske inte är deras målgrupp. De kanske riktar sig mer till yngre människor med snabbare öron och hjärnor och som dessutom är vana vid en högre volym än jag vill ha när jag ser på dumburken.

Dagen har annars innehållit möte i centrala skyddskommittén på jobbet, ett besök hos hyresvärden för att få klartecken att jag får hyra ett extra källarförräd som stått tomt i flera år. Detta för att få plats för Kalmarsonens lilla bohag då han flyttar hem om någon vecka när han avslutat sin utbildning. Mitt eget förråd är smockfullt med dels dotterns grejer som blev över då hon flyttade hem. Men även med en massa saker som är mina och som jag antagligen aldrig mer kommer att använda. Men ändå inte vill slänga.

Det står kartongvis med t.ex blommiga ytterkrukor för blommor, gamla bordlampor och vägg-lampetter som jag knappast kommer att bära upp för att ta i bruk. Dessutom utrustning för att brygga eget vin, något jag ägnade mig åt ibland under 80-talet och det tidiga 90-talet men inte planerar att återuppta. Men slänger dunkar, jäsrör och hävert gör jag inte ändå. Av nån anledning...

Och om jag städar ur förrådet och slänger allt som jag kan förmå mig att skiljas från kommer det ändå att återstå en ansenlig mängd prylar, grunkor, mojänger, grejor och grimeljer som kan bli "bra att ha" nån gång.

Som min samling av gamla LP-skivor. Säkerligen bortemot 350-400 stycken och mer än hälften är musik jag aldrig kommer att spela även om jag skulle skaffa mig en gammaldags hederlig musikanläggning med skivspelare.

Kommer ni ihåg skivspelarna? De där som man kunde lägga 30 cm stora (i diameter) vinylskivor på för att höra musiken genom diverse rasp- och skrapljud. De där stora svarta som man hade innan CD;n kom!

Kommer ni ihåg CD också? Det var de där små blanka skivorna som man stoppade in i en laserläsare och fick klockrent ljud utan rasp eller skrap. De där som vi använde före Spotify och musiken via mobiltelefonen.

Jag hittade (och slängde) för bara några månader sedan en kassett-freestyle. Minns ni kassetterna? Som man spelade i bilstereon innan vi fick CD-spelare där också! Och om man hade funktionen Auto-reverse i bilstereon så vände bandet av sig självt då det tog slut och spelades om från sida A. låt nr 1 igen.

Det var tider det! När man kunde spela kassetter och LP-skivor och gå på posten... Och när man kunde se på TV och hinna med i programledarnas tal utan att direkt anstränga sig.

Men... ännu kan man ju i alla fall gå och lägga sig! Det klarar jag fortfarande utan hjälp och ämnar dessutom strax bevisa detta för mig själv. Därmed önskas ordbrukarna en underbar natt i Harstena, Mehedeby, Antjärn, Vibyggerå och Åvikebruk.

Sov gott! Annars kanske nån annan gör det...