Ibland måste det bara få bli lite hockey i den här bloggen, det kan inte hjälpas! Idag är en sån dag. Vi befinner oss ju mitt i brinnande hockey-VM och även om det inte är en lika stor höjdpunkt nu som på 70- eller 80-talen så är det ju fortfarande en fest. NHL och på senare år även ryska KHL har ju i många år dränerat Sverige på våra allra skickligaste så därmed har VM tappat i status. Men just i år tycker jag att tjeckerna som arrangerar härliheten har återskapat lite av den stämning som rådde för 30-40 år sedan. Arenan är ju helt fantastisk och så gott som varje match Sverige har spelat har det varit fullsatt. D.v.s drygt 15 000 människor på läktarna.

Detta i kombination med ganska branta läktare skapar en stämning som gör att det känns som VM-final varenda gång. Och det värmer ett gammalt hockey-hjärta som älskat denna sport sen slutet av sextiotalet. Som gladdes med och även sörjde med sitt älskade Timrå IK i med- och motgång. Som såg fram emot hockey-VM varje vår och att även få se sina idoler från andra klubbar på TV. Som Tord Lundström, "Stisse" Johansson, "Virus" Lindberg och Lars-Göran Nilsson, för att nämna några.

Men VM har amerikaniserats med åren. På den s.k gamla goda tiden fanns inga pom-pom-flickor på läktarna, viftande med dunbollar med påklistrade leenden. Inte heller behövde VM på den tiden några symboler i form av plyschbjörnar, lejon eller som i år kaniner i rött och vitt som dansar och har sig på läktarna.

Dessa behövs inte alls, tar jag mig friheten att tycka! Lika lite som Bingo-Berra och Bingo-Lotta i slutet av "Loket" Olssons karriär som Bingo-Lotto-Guru.

I USA gillar de visst såna där symboler. Men varför i herrans namn måste vi härma dem?

Eller är det bara jag som får små knottror på armarna (som Astrid Lindgren uttryckte det i nån bok) när jag ser sånt där trams?

Jo, jag är både gammal och gammalmodig, jag VET det! Men med ålderns rätt så framhärdar jag i att det (kanske...) inte var bättre förr. Men nog f-n är det sämre nu!

Tänk... på sextiotalet kunde man t.ex gå på posten också när man fick lust. Kommer ni ihåg posten?

Och på sjuttiotalet kom något som hette "Hej Mattematik" för de som var så unga att de gick i skolan då. Moderna påfund, ansåg de som var lite äldre men vi som utsattes för detta experiment var övertygade om att detta var framtiden. Så nu undrar jag bara... När sa vi" Hejdå Mattematik"? Nå´n som vet?

Nåja, en halvdassig dag slutade ju åtminstone i svensk vinst på övertid mot Schweiz (Stavade jag rätt nu? För ett flertal TV-människor uttalar det ju som om det hette Sveitsch...) Och våra Tre Kronor skaffade sig ett lite bättre tabelläge inför de väntande kvartsfinalerna.

Och där kan det ju gå precis hur som helst. Jag är dock glad att mitt kära Timrå är representerat i form av Anton Lander som fostrats i "mitt" lag innan han åkte vidare över Atlanten.

Inte hade jag nu så mycket vettigt att säga denna gång men... En halvtaskig blogg är också en blogg! Och ingen tvingar er ju att läsa. Så skyll dig själv om du varit med ända hit!

De trogna ordbrukarna tillönskas därmed en angenäm natt med eller utan varandra i Hyltebruk, Ammarnäs, Öckerö och Bispgården. Om ni inte passar er så ses vi kanske igen...

Femte maj. Om min morfar hade levat skulle han ha fyllt 119 år idag! Min numera äldste kusin fyller 71 idag men jag har inte grattat för vi umgås inte. Han var vår morfars allra första barnbarn och dessutom född på samma dag. Men inte mormors första...

Vad morfar troligen aldrig visste var att min äldsta moster (som i min tidigaste barndom gällde för att vara mormors syster) gav hans fru ett barnbarn flera år innan han själv blev morfar.

Ja, som så många andra så har jag en lite "skamlig" släkthistoria. Mostern jag talar om dog ganska ung, bara 54 år gammal. Och i späd ålder fick jag och mina syskon och kusiner på mammas sida alltid höra att Linnea (som mostern hette) var mormors syster, sladdbarn till vår mormorsmor, alltså.

Linnea var otroligt barnkär och jag spenderade många helger i tidig skolålder hos henne efter att min mamma dött strax innan min sexårsdag. Och under en av alla dessa helger beslöt hon att nu fick det vara nog med hymlandet, ljugandet och maskhållningen och då jag frågade något (jag minns inte längre exakt vad) om hennes och mormors barndom så berättade hon helt enkelt att hon inte var mormors syster utan min mammas halvsyster.

Jag växte ju upp hos mormor efter mammas död så då jag kom hem så frågade jag naturligtvis mormor om det Linnea berättat och hon bekräftade vad Linnea sagt. Med det lät jag mig nöja. Just då...

Men en tid senare kom Linnea på tal under någon släktsammankomst och mina erkända mostrar benämnde henne åter som sin mammas syster. På barns vis skulle jag förstås ställa allt tillrätta och protesterade såklart. Sa att Linnea inte alls var mormors syster utan hennes dotter.

Den näst äldsta av mina övriga mostrar blev genast väldigt upprörd och sa att jag pratade strunt. Vilket självklart upprörde mig storligen eftersom jag, på barns vis, hade en väldigt klar rättsuppfattning.

Riktigt hur det fortsatte minns jag inte längre men i vuxen ålder har jag insett att Linneas verkliga härkomst varit hemlig för inte bara min mamma och hennes helsystrar men säkert också för min morfar (som dock gått bort innan mitt sensationella avslöjande).

Numera, med facit i handen, vet jag att min enda nu levande moster inte haft en aning om det verkliga släktförhållandet mellan henne själv och Linnea förrän jag avslöjade sanningen inför nästan hela släkten.

Och varför behövde det nu vara så hemligt?

Tja, den sanningen har jag insett först i vuxen ålder och den är mycket hemskare än skandalen som mormor var oroligast över - att ha ett "oäkta barn"!

Denna "oäkting", Linnea, var reultatet av en våldtäkt begången av mormors styvfar. Och än idag gör det mig ont att min mormor skämdes så över henne att hon inte kunde erkänna henne som sin dotter utan lät henne växa upp hos sin mamma och styvfadern under förevändningen att hon var deras barn.

Vad min mormorsmor (som jag aldrig träffade) tyckte om saken kan jag bara spekulera i. Men stackars Linnea, som jag tyckte så mycket om i min barndom, kanske inte hade det så roligt hos sin mormor och biologiske far, vad vet jag?

Vi behöver inte gå så himla långt tillbaka för att hitta den här typen av händelser. De finns nog i många fler släkter än min. Och ger lite perspektiv på vårt eget missnöje över diverse småsaker. Hur jävla viktigt är det egentligen att ha den nyaste bilen på gatan, det snyggaste köket, den finaste trädgården?

Det var inte automatiskt "bättre förr"...

Men frågan är om det är bättre nu! Det vete f-n...

Så var VM-premiären över då. Och vilken match det blev! Kanske inte så välspelad i alla delar men vilket drag i hallen och på isen och vilken spänning i slutet!

Jag kan, såhär i efterhand, tycka att vår målvakt Ehnroth gick ner sig en liten aning i sista perioden men det reparerade han ju sen i straffläggningen. Dessvärre kommer anspänningen att göra att jag måste varva ner i säkert en halvtimme innan det är lönt att försöka sova.

Men nu är det i alla fall igång och jag gillar inställningen våra hjältar visar. Från premiären brukar det ju oftast bara bli bättre och bättre så jag ser fram emot fortsättningen. Som jag dessutom kommer att kunna följa det mesta av eftersom jag inte börjar jobba förränn den trettonde maj.

Har visserligen lovat komma ut på övertid på måndag och eventuellt också på söndag om det behövs. Men det återstår ändå massor av ledighet.

Sova får jag väl göra när det går. Jag måste upp strax före klockan fyra inatt för att hämta hem dottern som jobbar till dess. Men jag kan ju alltid lägga mig igen då jag kommer hem.

Och imorgon förmiddag ska jag åka iväg och få mina nya däck monterade och balanserade. Så jag ber en stilla bön att polisen har annat att göra än att jaga mig fram till dess. Sen får de stoppa mig så mycket de vill.

Om jag vaknar i tid efter sovsejour nr 2 kanske jag åker till "Det Stora Blå" (IKEA) och frossar på deras frukostbuffé för 39 kronor innan jag besöker däckhandlaren.

Därmed har jag skrivit av mig lite av premiärnerverna som inte rann av under matchen och önskar mina kära ordbrukare en underbar natt tillsammans eller var för sig i Hjoggböle, Anderslöv, Bjästa och Alingsås. Ha sen en härlig lördag och helg också! Så ses vi igen när andan faller på...