Midsommarafton! Denna gamla hedniska sedvänja som vi tagit med in i den s.k kristna tiden. För ni vet väl att midsommarstången ursprungligen är en fertilitetssymbol. En symbol för fruktbarhet. En phallos nedstucken i moder jord för att få gudarna att ge goda skördar.

Jodå, det är alldeles sant! Och vad ringarna som hänger på var sida symboliserar kan ni säkert räkna ut själva.

Det är också en sägenomspunnen högtid. Midsommarnatten sades det förr att diverse oknytt och andeväsen var särskilt aktiva och framför allt de unga skulle ta sig i akt då för skogsrået, för näcken och för bergatrollen som många trodde rövade bort människor då.

En natt full av mystik, alltså. Trolltyg och andeväsen som nafsar oss i hälarna.

Därför är det väl tur att man som modern nutidsmänniska kan sätta sig framför sin ännu hjälpligt fungerande dator och författa fullkomligt onödiga blogginlägg. Det enda som eventuellt nafsar mig i hälarna här i hemmets trygga vrå är väl dotras kattoxe som tydligen gladdes väldigt åt min hemkomst för en liten stund sen.

Eftermiddagen och kvällen har jag tillbringat hos syster och svåger tillsammans med vår enda kvarvarande moster och så här såg det ut nere vid Armsjöns strand då vi tog en stilla kvällspromenad.

Sjön låg, som synes, blank som ett nybonat golv och den tomma träbänken får väl symbolisera hur tiderna har förändrats. I min systers och min barndom ordnades midsommarfirande med dans kring stången och en massa annat som folk tyckte om på den tiden. Man gick man ur huse för att fira alla tillsammans. Både barn och vuxna.

Men ikväll var det enda tecknet på att det fanns folk i stugorna omkring att det sjöngs "Helan går" i närliggande hus ett par gånger.

Och säkert har helan, halvan, kvarten och tersen både kommit och gått vid detta laget. Många har redan nu säkerställt en hejdundrande baksmälla till imorgon. Men inte denna singelfarsa, inte!

Spritt språngande spiknykter som en frälsningssoldat på juldagsmorgonen sitter jag här efter att helt lagligt ha kört min bil hem från Armsjön. Mineralvatten går också bra!

Men jag är nöjd med min midsommarafton ändå. Alltid roligt att träffa moster med man, det sker inte överdrivet ofta. Roligt också  att gå den traditionsenliga promenaden mellan mat och kaffedrickning i det område där jag lekte som barn de första 14 somrarna.

Lite underligt är dock att allt det där som var så stort när man var liten känns så pyttigt litet nu. Mormors stuga, till exempel som jag tyckte var hur rymlig som helst ser ut som ett leksaskshus nästan. Och det är svårt att förstå att i den lilla fäbodstugan drev hon butik om somrarna fram tills jag var 6-7 år.

De gamla fäbodstugorna förfaller allt mer. De tillhör olika storhemman i närbelägna Njurunda men eftersom området är kulturminnesmärkt så får ägarna inte renovera dem hur som helst. Inte heller riva dem och sälja tomterna att bygga nya sommarstugor på.

Att restaurera på det sätt som regelverket godkänner kostar mer pengar än ägarna är villiga att satsa så fäljden blir att de står tomma och förfaller mer och mer. Och till sist river de väl sig själva, kan jag tro.

Då timmerstommen ruttnat och snön trycker hål i taken. Då husbock och annan ohyra ätit upp träet i väggarna kommer de till sist att rasa ihop totalt. Det är bara en tidsfråga!

Synd, tycker jag. Fast visst förstår jag att någon stadsarkitekt (eller vem som nu bestämmer sånt) ville bevara denna vackra gamla fäbodvall till eftervärlden. Syftet var nog gott men resultatet kommer att bli diametralt motsatt.

Det är som Lundell sjunger i sin "Förlorad värld"...; "Ingenting stannar, ingenting förblir vad det var..."

Både bild och youtubeklipp i samma inlägg! Igen! Som sagt; Ingenting stannar, ingenting förblir vad det var!

Inte ens denna blogg där både bilder och musiksnuttar tillhört ovanligheterna.

Men det är bara att gilla läget, kära ordbrukare! Kanske faller jag snart tillbaka i gamla vanor och publicerar endast text, kanske inte. Att läsa, lyssna är upp till dig själv!

Med detta sagt lyser jag frid över Sverige. Sov gott och vakna torrt i Hedemora, Väckelsång, Ljusdal och på Marstrand! Och helst utan kopparslagare innanför pannbenet som många andra kommer att ha...