Alla inlägg den 10 juli 2015

Av Göran - 10 juli 2015 21:45

Go´fredagkväll på er, grevar och baroner. Men även, förstås, mina kära ordbrukare. Sitter och känner mig uttråkad och då brukar det kunna hjälpa att pränta ner lite svammel här. Sen får vi se om det publiceras eller om jag raderar...

Läst och hört på radio idag att "Hagamannen" snart ska släppas och att en domstol nu sagt att man inte kan förbjuda honom att vistas i Umeå, som han tydligen vill. I ett tidigare skede ska visst nån myndighet ha utfärdat förbud för honom att uppehålla sig där eller i intillliggande kommuner.

Inte vet jag så noga vad lagens bokstav har för åsikt i frågan men en annan sak förbryllar mig... Varför i herrans namn vill han själv tillbaka dit?

Ingenstans på jorden är han så hatad av så många. Ingen annanstans i världen är det så många människor som kommer att känna igen honom. Inte någon annanstans löper han så stor risk att straffas av "folk-rätten". Han må ha avtjänat sitt straff och även om inte alla håller med mig så tycker jag ändå att då har man rätt till en chans att visa att man blivit en bättre människa. Men väldigt många tycker inte alls som jag vilket gör att han riskerar att åka på stryk i nån mörk gränd om han sticker näsan utanför dörren när det blivit mörkt på kvällen.

Så om jag (Gud förbjude) vore i hans sits skulle jag sky Umeå med omnejd som pesten. Jag skrev nyss att alla förtjänar en chans efter avtjänat straff. Men för vissa brott gäller inte det i många andras ögon. Och det känns som att de blir fler och fler, de där som gärna skulle tillämpa det gamla "öga för öga, tand för tand" och heller inte skulle tveka att ta lagen i egna händer. Därför skulle jag nog se till att slå ner bopålarna så långt från Umeå som möjligt, om jag vore han.

Men jag är inte han och ingen annan heller - jag är bara jag. Fast det kanske inte är så "bara" - det är ju bara just jag i hela världen som är det. Med förtjänster och brister, precis som alla andra i denna jämmerdal.

En av dessa brister (eller är det en förtjänst?) är mitt extremt dåliga tålamod med min lokala radiokanal, Radio Västernorrland. "Sveriges ältar-radio" kallade en arbetskamrat dem en gång och idag gjorde de verkligen skäl för detta epitet. 

I brist på bättre ämnen att prata om ägnade de nästan hela dagen idag åt att diskutera det faktum att festivalen "Ljungarocken" i Ljungaverk, 8-9 mil väster om Sundsvall, hade c:a 90 % manliga artister i år..

Man intervjuade en av arrangörerna som försäkrade att man inte alls haft för avsikt att diskriminera någon utan bara satsat på artister som drog publik så man skulle klara festivalens ekonomi. Och man bjöd in lyssnarna att komma med åsikter vilket många hade gjort. Och (antar jag) till programledarnas stora förtret tyckte de flesta att det hela bara var trams. Vilket jag själv tycker är ett friskhetstecken på länets innevånare.

Missförstå mig rätt - jag är absolut för jämnställdhet mellan både kön, religioner, etnisk härkomst och vad ni vill. Men måste man se diskriminering i allting? Ska vi kvotera överallt plötsligt?
Jag tycker vansinnigt illa om kvotering. Oavsett vad det gäller skulle jag inte vilja ha ett jobb, förtroendeuppdrag eller vad som helst BARA p.g.a att jag tillhörde rätt kön, religion eller whatever utan endast beroende på meriter och kompetens. Och om nu Ljungarocken har mansöverskott i år kanske det blir helt tvärtemot nästa år. Blir det samma gnäll då, i så fall?

Än en gång minns jag min kära förlorade bok "Sagor för barn över arton år" av den eminente Tage Danielssom. Där fanns bland många andra sedelärande berättelser "Sagan om jämnställda Gudrun".

En fullkomligt absurd berättelse om hur man kan ta rättvisan in i galenskapens land. Hon var bl.a noga med att hon och hennes man skulle byta exakt lika många blöjor på deras gemensamma barn. Och då hennes make, vars namn jag glömt, lite försiktigt föreslog att de kanske skulle skaffa ett syskon till barnet svarade hon genast; "Ja, titta inte på mig! Nu är det DIN tur!"

Nej, det måste bero på den nyhetstorka som alltid råder såhär års. Om jag minns rätt skrev jag en gång för länge sen om hur man vet att det är sommar. Det är när dagstidningen är så tunn att man tappar den minst en gång på väg in från brevlådan eftersom den är så mycket tunnare och vanans makt gör att man håller den i samma grepp som annars! 

Vad gäller de lokala radiokanalerna är förhållandet jämförbart. Det för tanken till en lokalrevy jag såg för läääänge sen då man just bytt regionala sändningar till länsvis eller lokala. Men i revysketchen hade man tagit ett steg till och infört kvartersradio. I nyheterna fanns bl.a uppgifter om att Andersson på hörnet kommit hem berusad kvällen innan men inga uppgifter fanns om tumult i hemmet. I Jonssons trädgård hade en igelkottfamilj flyttat in och hos Petterssons hade man putsat fönstren under helgen. En familj hade köpt ny bil och nu väntades en epidemi av bilbyten på den gatan. Publiken tjöt av skratt, jag också, men såhär i efterhand känns det som om det är dit vi är på väg. Och vad Ljungarocken beträffar så tycker jag bara att det är kul att någon anordnar festivaler så folk får roa sig lite extra. Det behövs i denna jämmerdal. Hade jag inte jobbat så hade jag nog åkt dit för att se Lundell.

Men det får väl bli en annan gång...

En annan gång kanske jag skriver en bättre blogg också för den här var det då inte mycket bevänt med. Men skit samma, jag publicerar ändå. Alltid retar det väl nån!

Ha en underbar helg, kära ordbrukare! Tillsammas eller var för sig i Skallböle, Hissmofors, Tanumshede eller i Ö!

Hav förtröstan, jag kommer tillbaka. Jag kommer alltid tillbaka...

Presentation

Fråga mig

10 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1
2
3 4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25 26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2015 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards