Kollat på galan? Ja, jag vet, jag också. Som vanligtvis inte brukar orka mig genom såna där maratonsändningar (om det inte handlar om hockey, förstås)

Nära 40 miljoner kronor lyckades de skramla ihop. Mycket pengar. 

Men... om man tänker efter så var det alltså lite drygt fyra kronor per innevånare i landet. Då låter det genast inte så mycket, Så då får man betänka att en hel del av dessa innevånare är ju barn som dels gått och lagt sig och dels sällan har några pengar att skicka. Plus att det finns människor som faktiskt har fullt upp att klara livhanken på sig själva och sina nära. Samt en del som aldrig skulle ge en krona för att hjälpa människor längre bort än möjligen några meter.

Var det  sedan landar per givare har jag ingen som helst aning om men jag hoppas att det beloppet är så lågt som möjligt. Jo, för det skulle betyda att det är många som ger och då skulle mitt hopp om svenskarna kanske återupprättas en aning. 

Ett antal fantastiska artister fick vi se och dessutom några otippade artistkonstellationer. Jag gillade alldeles särskilt kombon Miss Li och Sanna Nielsen som körde skiten ur Joe Cockers gamla hit (lånad av självaste Beatles) With a little help from my firends. Gillade Weeping willows också och förstås fantastiska Laleh. Som bara blir bättre och bättre i mina öron. Det tog lite tid men nu gillar jag nästan allt hon gör.

Sundsvalls bidrag till denna kväll (förutom Fredrik Wikingsson, förstås) Gina Dirawi pratade en stund om vikten av att lägga undan politiken och ta fram empatin istället.

Fast kvällens stora behållning för mig var ändå min ganska nyfunne idol, Hans Rosling, som än en gång åskådliggjorde hur få av den totala mängden flyende som har hittat just till oss. Den som missade honom tycker jag ska leta på youtube eller SVT Play och se hans anförande.

Skådisen Kjell Bergqvist skällde på politikerna som inte släppt till en enda krona till det arbete som bedrivs helt av volontärer i storstäderna idag och jag tycker kanske att ledningen borde ha försökt få dit Stefan Löwén eller nån annan minister plus kanske någon kommunal förmåga i Sthlm för att bemöta den kritiken.

Nu är det över och jag måste ändå säga att det värmer lite i hjärtat att vi inte har tappat allt det engagemang och empati som var så självklart under min uppväxt. Tänker på alla som demonstrerade, samlade in pengar för krigets offer i Indokina, för svältkatastrofens barn i Eritrea och Etiopien m.fl länder.

Så god natt, Sverige! Var du än är. Ikväll har tänts en ny gnista av hopp hos mig. Kanske kan vi tillsammans kämpa ner rasism och främlingsfientlighet med godhet, empati och generositet. Låt oss hoppas det!