Tyvärr blev skörden mager efter dagens svamptur i strålande solsken. Bilden ovan (lånad från Google) visar hur jag ville att det skulle sett ut men så stora klungor hittade jag inte. Det blev totalt kanske 1½ liter trattkantareller som numera är förvandlade till svampstuvning. Äldste sonen, som har en helt annan dygnsrytm än jag, har fått lov att använda stuvningen om han blir sugen på en varm macka om nån timme då jag ligger och sover men jag hoppas att han spar hälften eller åtminstone en tredjedel. För det blev sannerligen inte mycket, de krymper ju ihop till nästan ingenting i stekpannan när man förväller dem. Och jag vill ju gärna smaka lite själv också...

Däremot hittade jag en annan av mina favoritsvampar - pepparriska i ganska riklig mängd. Men... tyvärr var jag några dagar för sent ute - de hade börjat bli sladdriga och lösa. Inget att plocka, alltså!

Annars kan jag rekommendera pepparriskan till den som vill lära sig nya sorter och bredda sitt svampkunnande. Det är en kraftigt underskattad svamp i Sverige. Annat är det våra östra grannländer. Finnarna är mycker duktigare än vi på att känna igen kremlor och riskor överhuvudtaget och ryssarna lär vara ännu bättre på det.

Pepparriskan är ganska lätt att känna igen. Enda nackdelen är väl att den måste kokas av innan man äter den. Man kokar den i rikligt med vatten i tio minuter, sedan slår man av kokvattnet och sköljer svampen i kallt vatten.

Därefter skärs den i lagom bitar och steks tillsammans med lite chalottenlök eller rödlök.

Därefter brer man lite smör på en bit knäckebröd och öser på svampen och njuter. Smaskens!

Jag lånar en bil från Google även på den...

Pepparriskan är brun på ovansidan hatten, ungefär som en pepparkaka. Den har ofta en liten grop rakt över dess fot och i denna kan det ibland finnas en liten "vårta". Den har ljusgula till vita skivor under hatten.

Foten är lätt att bryya rakt av, som på alla kremlor och riskor. Bryter man hatten tränger det fram en vit mjölkliknande vätska som smakar starkt om du tar lite på tungan. Nästan som Tabasco! Den räknas som svagt giftig men det försvinner med avkokning i 10 minuter.

Likaså försvinner giftet om man torkar hattarna. De kan sedan smulas sönder och användas som krydda i grytor eller svampstuvningar på mindre smakrika svampar. Också väldigt användvart!

Jag lånar bilderna eftersom.... Jo, jag kom ihåg att ta med kameran! Men vad jag INTE kom ihåg var att kolla laddningen på dess batteri. Som var obefintlig... Så det blidde inga egna bilder idag.

Men en härlig höstdag ändå och en hel del frisk luft så man får väl vara nöjd. Imorgon kanske jag tar en tur och kollar några andra av mina stamställen.

Därmed önskar jag mina kära ordbrukare god natt i Örkelljunga, Svanesund, Harmånger och Ransäter. Sov gott och dröm vackert!