Imorgon smäller det! Eller... smäller kanske det inte precis gör. Men det är invägning i tävlingen som jag har anmält mig till på jobbet. "Biggest loser" i det lilla formatet. Lilla i det avseendet att prispengarna inte handlar om några halva miljoner. Storleken på summan som vinnaren får beror på hur många som anmäler sig. Vi betalar 200 bagis per person och "The winner takes it all". Vinnaren tar allt.

Det är inte pengarna som är min främsta drivfjäder utan tävlandet i sig. Jag har inte anmält mig för att komma tvåa eller längre bak i listorna. Självklart ska jag ge allt för att vinna.

Om det sen inte räcker så har jag ju ändå bara förlorat en tvåhundring. (Jo, så kan man visst skriva för nuförtiden FINNS det ju tvåhundringar!) Och samtidigt förbättrat mina möjligheter att få fylla 60 om dryga två år tack vare bättre hälsa.

Strategin är upplagd och klar både vad gäller mat och träning. Motionen ska planläggas veckovis så att jag alltid avsätter tid för den och inte kan lura i mig själv att jag inte hinner. Jag kommer att starta i ganska makligt tempo men öka både belastning, antal pass per vecka och längden på passen lite i taget. Det blir gratisgymmet på jobbet, promenader och simning som ska hjälpa mig på vägen mot en lättare kropp och bättre flås. Alla dessa tre motionsformer är gratis. Eller... nästan.

Jag har ett litet kort som jag köpt via korpidrottsföreningen på jobbet som ger mig och min familj gratis inträde på alla kommunens simhallare utom det nya fina äventyrsbadet i stan (Himlabadet). Kortet betalades i januari och kostade bara tvåhundra så det får betraktas som nästan gratis.

Så nu ska jag bli en ny och bättre människa! Tänk om man verkligen blivit det alla gånger då man så stort beslutade att bli det. Vilken otroligt fantastisk person man skulle ha varit vid detta laget då. Istället för denna övergödda förslöade slashas som brer ut sitt feta arsle över datastolen en stor del av sin lediga tid istället för att gno i träningsspåren i skogen ovanför eller köra svetten ur kroppen på gymmet.

Ikväll ska jag njuta ett glas rött och säkert en whisky eller två också. Innan det där nya börjar. För det blir om inte vita månader så i alla fall några helt vita veckor i uppstarten. Jag vet ju att alkohol stjäl en del av effekten när man tränar och därför har jag bestämt att jag håller mig till vatten helt och hållet till att börja med.

Inga problem med det! Där jag bor har vi ett av landets absolut bästa kommunala dricksvatten så det duger fint.

Genom att läsa bloggar och annat om LCHF har jag lärt mig hur man optimerar effekten av det sättet att leva så det blir vad som gäller från och med imorgon. Nu byter jag ris, potatis och pasta mot broccoli, rostad eller gratinerad blomkål, blomkålsmos eller blomkålsris. Coleslaw funkar också bra till de flesta kötträtter.

Hemska saker händer i världen och på SD-vänliga bloggar spyr hatarna sin galla över muslimer i allmänhet och IS i synnerhet. Man drar sig inte heller för att dra allla muslimer över en kam och kalla dem både det ena och det andra.

Tänk, alla dessa muslimer från olika hörn av världen som jag känt under alla år. Inte en enda har varit det minsta våldsam eller krigisk. Men så är jag heller inte rädd för dem.

Hatiska kommentatorer som skriver på avdankade BSS;ares bloggar skrämmer mig mycket, mycket mer än ett tygstycke som döljer en kvinnas ansikte eller en turban för den delen. Det kan ibland till och med gå så långt att jag börjar fundera om det egentligen är så lyckat, det där med yttrandefrihet.

Men så tänker jag bara under väldigt korta ögonblick. Tycka får man göra precis som man vill och man får säga/skriva det också. Men yttrandefrihet är inte samma sak som rätten att kränka andra människor.

För se den, kära ordbrukare, den rätten har INGEN!