Såklart att det blev Ibra som vann guldbollen igen! Vem annars? Men det har ju alla som kan något lite om svensk fotboll vetat länge. Hela året sen förra gången. Sen han höll sitt nionde tacktal.

Förklaringen är enkel. Han står i en klass för sig inom svensk fotboll. Jag skulle vilja påstå att han är den bäste vi någonsin haft och då blir det svårt för övriga att konkurrera. Så bli inte förvånade om det blir guldboll nummer elva nästa år och nummer tolv året därpå.

De som är närmast bakom honom måste bli så mycket bättre och Zlatan själv så mycket sämre för att han ska få någon riktig konkurrens att jag tror att det bara är hans egen vilja att fortsätta spela och vara bra som sätter gränserna. Så räkna med att han kommer att slå sitt eget rekord några gånger till.

Jag lånade första delen av rubriken från mitt eget förra inlägg om Niclas Strömstedt och "Så mycket bättre" för att det kändes rätt. Sen jag skrev det har pseudokändisen Sandelin glappat med limpsaxen offentligt igen och det har åter runnit skit ur hans mun. Han ska ha kallat Strömstedt för skenhelig efter hans sågning av SD och deras fans och i nästa andetag raljerat över Niclas "sömnpillret" Strömstedt.

Men vem bryr sig? Egentligen?

Jag tycker personligen att bara det faktum att en skvallerblaska ger honom spaltutrymme är mycket mer uppmärksamhet än han förtjänar. Ingen bryr sig väl om vad han tycker! Så, Christer, kryp tillbaka under den sten du kom ifrån och lek med dina SD-klistermärken så sköter vi andra ruljangsen häruppe.

Undrar vad en sån säger om Zlatan föresten. För utan invandring, utan flyktingar - ingen Ibrahimovic i Sveriges fotbollslandslag. Och utan Zlatan inga bicykletasmål från 25 meters håll mot England och ingen vändning av fyra måls underläge till oavgjort på bortaplan mot Tyskland. Tack vare detta fotbollsfenomen finns fortfarande en strimma hopp att vi kan ta oss till EM nästa sommar. För utan Zlatan ingen eller i alla fall väldigt liten chans mot Danmark, tror jag!

Ruggig måndag här på Sveriges midja. Nästan en välgärning att den lider mot sitt slut. Jag lagade lasagne idag och åt med god aptit. Tänkte passa på och käka lite sånt som jag kommer att låta bli efter nästa måndag då det är invägning i tävlingen på jobbet. Från och med den dagen blir det strikt LCHF och schemalagd träning som ska trappas upp vecka för vecka.

Denna vecka ska jag jobba extra som protvakt/växeltelefonist i tre dagar och jag tänker unna mig de där sakerna som jag kanske saknar sen då jag börjar köra hårt för seger i tävlingen.

Därför blir det repris imorgon på rotmos och fläsklägg fast jag åt det ganska nyss. Men då närbutiken säljer rimmad fläsklägg med ben för 19;90 kr/kg så kan man ju inte motstå.

På tal om det så läste jag föresten häromdagen på Åke Catos (ni vet han i Nöjesmassakern m.m.) blogg att den numera avlidne kåsören Torsten Ehrenmark lär ha skapat en aforism som lyder; "All glädje utan rotmos är konstlad glädje". Detta och mycket annat klokt får man lära sig om man följer Hr Catos blogg (Länk finnes i min högra marginal)

Eventuellt blir det ugnsstekt falukorv ochg hemlagad potatismos också nån dag innan den 16;e. Smaskens det med!

Därmed säger jag godnatt till min lilla men naggande goda läsekrets. Ha det gott, kära ordbrukare, i Askersund, Kävlinge, Dannemora och Galtström.

Varje år, hitintills, sedan TV4 startade sin satsming med "Så mycket bättre" har jag skrivit om programmet här i bloggen. I år blir inte något undantag även om jag, som de flesta år, i början kände att detta kanske blir den svagaste årgången av programmet. Men ikvälll hände något! Ikväll tog en av deltagarna ställning på ett sätt som jag verkligen gillar! Niclas Strömstedt gjorde ikväll om en Ace-of-base-låt" till en progglåt. Han gjorde om deras låt till en hatlåt mot rasism och främlingshat. Vid det senaste valet hade någon SD-företrädare twittrat om att Strömstedts låtar spelats på deras valvaka. Men det gillade tydligen inte Niclas för hans text ikväll tog avstånd från både SD, AVpixlat och Svenska Motståndsrörelsen. Jag älskar det modet! Älskar hur han sätter ner foten åt rasismen och främlingshatet.

Och jag kan nog garantera att nästa gång det är val i Sverige kommer man INTE att spela Strömstedts låtar på SD;s valvakor. 

Han växte i mina ögon ikväll, Niclas! Visst visste jag att han var en duktig låtsnickare men texten han sjöng i kvällens program var något annat än det han har gjort tidigare!

De allra bästa har redan varit med i detta program men nog finns det en och annan som borde kunna göra programidéen än mer intressant under de kommande åren. Robert Broberg är ju tyvärr död men Dan Hylander lever liksom Ulf Lundell, Nisse Hellberg, Veronica Maggio, Mauro Scocco och Per Gessle likaså.

Py Bäckman, Heléne Sjöholm, Ola Magnell och Cajsa-Stina Åkerström vore också intressanta att se i detta forum.

Såååå mycket... Winnerbäck! Eller vad tycker ni? 

Så var det fredag och skiftlaget ska äta tacos på jobbet ikväll. Dock utan mig för jag fick kasta in handduken och ge upp vid halv fem imorse med huvudvärk och feber. Och en snabb koll av blogghistoriken berättar för mig att det var lika på den här dagen förra året också. Egendomligt...

Det är bättre nu men lite hängig känner jag mig fortfarande så när jag nu ändå har tagit karensen i form av den 1 ½ timme jag gick tidigare imorse så är det lika bra att förlänga min 14-dagars ledighet med en dag till.

Och tacos blir det ändå eftersom sonen tidigare i veckan uttryckte önskemål om det. Jag sa då att han och lillasyster får äta det själva eftersom jag skulle jobba och då inte äter middag hemma. Men nu blir det alltså fredagsmys vid eget köksbord med köttfärs, grönsaker, tacosås och riven ost och allt det där andra. 

Guacamolen har jag gjort för en stund sen så den står i kylen och gottar till sig inför middagen. Det är så lätt att göra och blir så gott så jag rekommenderar varmt alla tacosälskande ordbrukare att sno receptet som kommer här...

Guacamole (4 pers.)

4 st välmogna avocado

1 färsk chili

2 vitlöksklyftor

saften från en liten limefrukt (citron går också om man föredrar det)

salt och svartpeppar

C;a 1 dl grekisk (eller turkisk) youghurt

Dela avocadon på mitten, kärna ur den och gräv ur fruktköttet i en skål. Skär chilin på längden och peta bort det mesta av kärnorna (om du inte vill ha en jättestark guacamole). Hacka chilin fint och lägg i skålen med avocadon.

Pressa ner vitlöksklyftorna. Dela limen och pressa ner saften ur halvorna samt salta och peppra.

Mixa allt med en stavmixer eller finfördela med en gaffel (lättare ju mognare avocadon är) och späd sedan till önskad konsistens med grekisk eller turkisk youghurt.

Sist lägger man i en kärna eller två, lägger över plastfolie och ställer röran kallt i några timmar innan servering. Kärnan gör att guacamolen inte blir missfärgad (brun).

Pröva den, kära ordbrukare! Sen kommer ni aldrig mer att vilja ha den där man köper färdig på burk.

Söndag kväll. Har tittat på reprisen av "Det okända" med mitt favortimedium Terry Evans som, precis som han brukar, var i det närmaste klockren i sina iakttagelser. Varför kan det inte spöka lite här hos mig så att jag fick en anledning att skriva till redaktionen och försöka få hit honom?

Jag HAR sett Terry live två gånger. Storasyster med dotter och jag såg två av hans storseanser här i stan för snart tio år sedan. Den första gången var oerhört imponerande- Det började med att vi passerade bordet där två damer satt och kollade av biljetten för oss som gick in i Hedbergska skolans aula. Samma lokal som Kjell Lönnå använde för sina allsångskonserter de första åren innan Tonhallen byggdes.

I alla fall var det så att då jag passerade det där bordet stod Mr Evans himself bakom de där damerna som kollade biljetter och... Hans ögon mötte min blick för några sekunder. Det var en egendomlig känsla. Jag tror aldrig att jag har känt mig så genomskådad- I den stunden var jag nästan säker på att han skulle prata med mig under seansen men det gjorde han inte. Däremot riktade han sig till en chilensk kvinna med två tonårsdöttrar som satt på raden framför oss och talade om för dem att en man som drunknat några år tidigare ville skicka en hälsning. Det var kvinnans bror vars fiskefartyg förlist utanför Chiles kust ett par år innan. Tårarna sprutade både på mamman och på hennes båda döttrar när Terry berättade om deras bror/morbror och vad han ville förmedla till dem.

Den andra gången jag såg honom livs levande var inte lika imponerande, då var det mer som "en dag på jobbet".

Men det är väl kanske så att även medier har bättre och sämre dagar.

EGENTLIGEN.... är jag ju mannen som inte tror på sånt där hokus-pokus utan vill ha logiska förklaringar till saker och ting. Men jag kan inte neka till att program som "Det okända" fascinerar mig ganska mycket.

Delvis tror jag att det beror på att jag själv upplevt en hel del som inte kan förklaras med traditionell vetenskap.

Ibland har jag här beskrivit mat jag lagat och ätit och ikväll är det dags igen. Imorse la jag en rejäl bit högrev i ett aluminiumfoliepaket och kryddade det med salt och peppar. Men innan jag stängde foliepaketet hällde jag i ett par deciliter rödvin innan jag skjutsade in det i ugnen på ungefär 75 grader. Där fick det sedan stå i bortemot sex timmar innan jag tog ut det och vispade ihop en sås av stekskyn och en skvätt grädde. Till detta serverades sedan en potatisgratäng med rätt mycket vitlök och till detta ett glas av samma vin som köttet brässerats i.

Ska inte kommentera det mer än att detta kommer jag att göra fler gånger! Riktigt bra blev det!

Imorgon är sista lediga dagen för mig och eventuellt kommer jag att inleda den med en IKEA-frukost. Lika bra att passa på när man nu råkar vara ledig en vardag.

F.ö så har någon på min arbetsplats kommit på idéen att köra igång en tävling på temat "Biggest loser". D.v.s en tävling där man tävlar om vem som går ner mest i vikt, procentuellt sett, under en tremånadersperiod. Alla satsar 200 kronor och "The winner takes it all!"

Vinnaren får alltså alla pengarna och jag känner att detta är precis den spark i arslet som jag behöver för att ta mig i kragen och sätta igång igen. Ska anmäla mig under veckan som kommer!

Dessutom ska jag försöka få tummen ur och köpa biljett till Ulf Lundells konsert i Tonhallen i november. Det kostar visserligen dryga femhundra spänn men NÅGON gång måste man väl unna sig nånting också!

Gör det ni också, kära ordbrukare! Unna er nåt ni vill ha och längtar efter! Om det sen är biljetter till nåt evenemang, en resa till solen, ett nytt kulsäte till bilen eller en middag på en bra resturang spelar mindre roll.

Ha det så gott, kära läsare, i Åtvidaberg, Myckelgensjö, Ramlösa och Skokloster.

Vi ses igen! När andan faller på...