Lördagen är nästan över och jag har nog haft en ganska produktiv dag. Jag har varit till min optiker och provat ut nya glasögon, Som tur är betalar min arbetsgivare för både skyddsglaögon och ett par vanliga. Det senare är ju tack vare att jag då och då rycker in i portvakten och måste kunna se både att läsa på nära håll samt kunna läsa registreringsskyltar 10-12 meter bort för att registrera entreprenörer och lastbilar från Polen, Finland och andra länder som kommer för att hämta företagets produkter.

Jag har märkt på senaste tiden att jag både har svårt att se på avstånd och att läsa en tidning trots att brillorna sitter på näsan och under mina senaste nattskift blev det tydligt att jag har nåt fel på avståndsbecömningen. Mycket riktigt hade brytningsfelet försämrats. Inte så mycket men tillräckligt för att göra mig mindre lämplig till jobb där precissionen är viktig. 

Så jag gav mig iväg strax före nio i morse med planen att först åka och träna ett pass på jobbet och därefter åka till min kurdiske frisör och skala av lite överflödshår innan synkontrollen. Träningen drog dock ut lite på tiden så jag blev senare än tio prick som jag tänkt till frisören. Så då satt där redan fyra andra gubbar och väntade på sin tur.

Frisören tar inte kort som betalning så jag hade tagit ut några hundra på bankomaten några hundra meter bort innan och då såg jag att där fanns en annan frisersalong som annonserade klippning av herrar för bara 150 kr. Så jag åkte dit och där var ingen kö alls utan jag hann både åka och handla på Willys och hem med varorna samt äta lite innan det var dags för ögonkollen. 

Willys hade specialpris för premiumkunder på blandfärs (29;90 kr/kg) så det fick bli pannbiff med lök till middag idag. Därmed svarade jag upp mot kroppens "cravings" efter fastan. Den här gången var det nämligen denna klassiska husmansrätt som jag längtade efter i slutet av min fasta. Och det går faktiskt alldeles utmärkt att byta ut potatisen mot broccoli!

Så nu när jag sitter här och summerar min dag ser jag att jag, med mina mått, varit ganska produktiv idag. En ledig söndag återstår innan jag börjar min ytterst förmånnliga arbetsvecka. Skulle jobbat 12-timmars dagskift som vanligt måndag och tisdag och natt på onsdag men kommer istället att göra åtta timmar dagtid dessa dagar eftersom jag är utlånad till portvakt/reception och telefonväxel. Givetvis med samma lön som om jag jobbat skift.

Så det är bara på själva julafton som jag får lov att masa mig iväg för nattskift och sen är det 14-dagarsledigt igen.

Men den ledigheten blir ju också lite sönderhackad eftersom jag har lovat att ställa upp i porten även i mellandagarna samt två dagar efter nyår.

Nåja, det betyder extra slantar på både januari- och februarilönen och det är inte ansträngande arbete så jag får nog den vila jag behöver ändå. Dessutom har jag räknat ut att de dagar jag börjar halv nio på morgonen hinner jag köra ett träningspass före jobbet om jag åker hemifrån strax efter klockan sju.

Imorgon bitti är det tvättstugedags igen så jag får väl se till att komma i säng någorlunda snart så jag orkar upp till sju. Utöver det ska jag göra en gryta kalops igen som får bli söndagmiddag och flera pytsar med denna delikatess i frysen som får bli matlådor framöver.

För en gångs skull är jag alldeles ensam hemma. Dotra jobbar och sonen är på bio med en kompis. Efter nyår börjar även han jobba, har fått en provanställning som programmerare så då börjar också han att tjäna egna pengar.

Därmed får jag lite mer kvar att lägga på mina intressen och det är ju inte alls fel efter att i åratal ha satt mig själv åt sidan för deras skull. Nästan så jag kan tycka att det är deras tur att försörja mig!

Och inte bara försörja!

Kanske det är deras tur att ta hand om mig också i sådär 20-25 år. Se till att jag får mat, rena kläder och andra behov tillgodosedda.

Nej, föresten, det är bättre att de sparar ihop pengar så de kan flytta ut permanent istället. Jag har då och då lekt med tanken att den dag de gör det ska jag skaffa mig en pytteliten etta med kokvrå så att de inte KAN flytta hem igen. Båda har ju lämnat och kommit tillbaka. Och tack vare mina fyra rum och kök har det ju funkat men bodde jag så smått man bara kan så måste de ju lösa vilka problem som än må uppstå på annat vis.

Barnfri har jag ju inte varit sen i oktober 1987 och det är 28 år sen nu, lite drygt. Så det känns som om det börjar bli dags! Jag får börja att knuffa på så smått. Lite försiktigt först och sen mer aggressivt...

Nåja, vi får väl se hur det går! Både med det och med allting annat. Egentligen skulle jag bara logga in för att kolla och godkänna en kommentar till mitt förra inlägg och så hasplar jag ur mig ett alldeles nytt. Om än inget av mina mer spirituella alster...

Sköt om er, kära ordbrukare, i Karesuando, Smygehuk, Löddeköpinge och Valdermarsvik. Vi ses!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Onsdag. Mitt i veckan. Lill-lördag. Eller pig-lördag som några kallar det. Och äntligen har vi fått lite mer än enstaka plusgrader här på Sveriges midja. Efter 3-4 frostnätter och bara en eller två grader över noll om dagarna känns det skönt att slip...

Idag blir det recykling i min blogg. Eller återvinning som det heter på svenska. Varför ska man skriva en ny blogg när det finns några gamla som jag är så nöjd med. Och varför ska inte jag få använda repriser när alla TV-kanaler gör det idelign?  Det...

Nä, inte fanken blev det nån miljardvinst igår heller! Det blev som det nästan alltid blir. D.v.s noll rätt. En gång kändes det som jag varit nära storvinsten. För 4-5 år sen så var alla fem dragna nummer talgrannar med mina nummer. T.ex om jag had...

Jaha! Så var det fredag igen då! Till glädje för alla skolbarn och vuxna med dagtidsjobb. För skiftarbetare och pensionärer spelar ju dagarnas namn inte så stor roll. Numera är det ju inget som hindrar att man åker och storhandlar på en söndag hell...

Mitt lilla barnbarn slutar inte att fascinera mig. Igår var jag hemma hos exet på middag med dotter och mågämnet samt vår yngste son. När vi hade ätit klart satt lille Luis i sin pappas famn mitt emot mig vid bordet. Då plötlsigt fick vi ögonkontak...