Alla inlägg den 4 februari 2016

Av Göran - 4 februari 2016 19:43

Det har skett en dödsolycka här idag. Eller möjligen inträffade dödsfallet tidigare även om det var först imorse som det dök upp ett lik i mitt hem. Låter det dramatiskt? Vänta bara...

Vid halv åtta imorse klev jag ur duschen och började ta på mig kläder då jag hörde en metallisk smäll. Något av metall och ganska tungt föll i golvet och ljudet tycktes komma från sonens rum eller vardagsrummet.

Jag kom genast ihåg att sonen har min ihopfällbara torkställning inne hos sig och antog att en eller båda katterna råkat välta den under klättring, brottningsmatch eller annan lek. Så jag lät det bero.

Men då jag, ett par timmar senare, gick in i vardagsrummet i ett annat ärende såg jag att det var gnistgallret från öppna spisen som hade störtat till golvet.

Orsaken till det låg i själva öppna spisen. En duva, kolsvart av sot och redan helt stel låg där alldeles intill den blivande brasa av vedträn jag staplat upp där. Den stackaren hade kanske fastnat på något sätt i skorstenen och dött innan den föll ner i min spis.

Att ge den en kristlig begravning låter sig ju liksom inte göras när det är minus tio ute och jag inte har någon egen mark att gräva i så det fick helt sonika bli en plastkasse som jag plockade upp den med och sedan vände avig innan jag bar den till sin sista vila i soprummet. I väntan på att bli fjärrvärme för frusna Sundsvallsbor i värmeverket.

På så vis blir den ju liksom recyclad ändå. Återgår till naturen på sätt och vis.

Som tur var hade ingen av katterna upptäckt den. I vart fall tydde inget på att de hade rört den. Men katter kanske inte bryr sig om döda fåglar. De levande vet jag att de är väldigt intresserade av. En katt vi hade i familjen på 90-talet var en hejare på att jaga (och fånga) sädesärlor. Han låg blick stilla i gräset och lurade tills fågeln var tillräckligt nära innan han tog några tigersprång och hoppade för att fånga den i flykten med framtassarna ungefär en meter upp i luften. Sen blev de mellanmål eller också föga uppskattade presenter till mig.

Det är ju fördelen med innekatter - att man slipper deras små "gåvor" i form av sorkar, näbbmöss och småfåglar.

Nackdelen kan vara att de stundtals blir väldigt krävande och ömhetstörstande. Dotra har inte varit hemma på ett par dagar och hennes lurvtuss till kattoxe har varit klängig som en småunge idag. Han har krävt ömhet i en sån omfattning att man ledsnar. Det blir för mycket till sist! Det blir jobbigt när kattskrället hela tiden kommer tillbaka och ställer sig på tangentbordet eller lägger sig över det fast man lyft bort honom femtioelva gånger.

Man tycker ju att de kunde underhålla varandra när de nu är två hyvlade kattoxar som bor här. Och visst gör de det också. Stundtals kan det nästan se ut som om de är osams men brottningsmatcherna är bara lek och bus. För mitt i "slagsmålen" kan de börja tvätta varandra och vara hur kärvänliga som helst. Märkliga djur!

Då jag besökte min närmaste Lidl-butik var det tomt på sopsäcken med tyginnehåll vid entren. Men då jag kom ut igen satt det en ny tiggare utanför. En som jag aldrig sett innan. Och som nästan alltid hade jag inga kontanter på mig utan bara kort. Därför kunde jag inte ge något.

De måste leva ett ganska knapert liv, de där stackarna. Dels med tanke på hur många som, liksom jag, nästan bara handlar med kort. Men även med tanke på konkurrensen mellan dem själva. Om jag åker till shopping-Meckat Birsta norr om stan sitter det tiggare vid alla större butiker och likadant i city. Och man blir ju liksom avtrubbad till slut FAST man inte vill bli det. Man kan inte ge till alla även om man råkar ha mynt och sedlar på sig.

Jag skäms inte för att jag och mina gelikar har det mycket bättre än de men jag skäms över att jag lever i, och är väl kanske medskyldig till att ha skapat en värld som inte förmår att ta hand om sina svagaste. Eller, rättare sagt, inte VILL göra det.

Det jag har har jag ju inte fått gratis utan jag har jobbat för det. Inga arv att tala om och inga allmosor heller. Därför väljer jag bort att skämmas över mig själv. Och sig själv är väl egentligen den enda man verkligen KAN skämmas över! Jo, för vad andra gör eller säger kan ju inte jag/du rå för och alltså behöver vi inte skämmas för det heller.

Men jag blir illa berörd varje gång jag går förbi den där utsträckta muggen och endast kort svarar på hans/hennes "He-hej" och kanske ignorerar deras "please" och deras textade skylt på svenska om hur de har det.

Några gånger har jag viftat med kontokortet och sagt; "Sorry, I only have card"  men det blir väl knappast tiggaren lyckligare av.

Och tänk om... (ve och fasa!!!).. den där stollen Trump skulle bli president i USA! Då är jag rädd att världen blir en ännu sämre plats att försöka leva i. Särskilt för de sämst ställda för han är ju inte precis känd för att ömma för annat än miljonärernas väl och ve.

Så jag får väl heja på Hillary och hoppas att jag har lika fel om amerikanerna som för snart åtta år sedan då Obama vann. Jag sa då, under kampanjerna, då hon tävlade mot just Obama att det inte spelade någon roll vem av dem som blev demokraternas kandidat för USA skulle aldrig välja varken en kvinna eller en färgad till president.

Då hade jag fel och var glad över det. Så det är bara att hoppas att USA hellre har en vettig människa (Mrs Clinton) i vita huset än den där miljardären Trump. Även om det innebär att även Bill flyttar in igen.

Dags att avrunda ännu ett beige blogginlägg av många och önska god fredag och helg till de kära ordbrukarna i Ovanåker, Skrea strand, Harsprånget och Vissetofta. Sov gott med varandra eller var för sig!

ANNONS

Presentation

Fråga mig

7 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20 21
22
23
24
25
26
27
28
29
<<< Februari 2016 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Tankar och betraktelser från en amatörfilosof med Blogkeen
Följ Tankar och betraktelser från en amatörfilosof med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se