När jag slumpade runt här tidigare idag hamnade jag på en blogg som tillhörde en hund-människa. Nej, ingen korsning mellan skåning/labrador, pudel/norrbottning eller jämthund/stockholmare utan en sån där människa som har hundar som fritidsintresse eller kanske t.o.m som livsstil. Hundägare och uppfödare av den där sorten som sätter sig i bilen och kör nästan hur långt som helst om någon bara viskar ordet "utställning". 

Inget fel i det, absolut inte! Det är ju väl så intressant som fårklippning, porslinsmålning eller hockey. Var och en blir salig på sin fason, brukade min mormor säga.

Hon, för det var en hon, skrev om något hon funderat på och eftersom jag genast såg att det var något jag själv också funderat på läste jag vidare. Hon skrev kring det faktum att så många hund- eller hästfrälsta också är bloggare och undrade varför det är så. Jag kände ju igen det och det gör säkert också alla ni som jag brukar kalla mina ordbrukare (ordet stulet av den eminente Åke Cato). Om man åker omkring på slumpknappen här så är det en förvånansvärt stor andel av skribenterna som är häst- och/eller hundtokiga.

Så nu började jag undra om det kunde finnas något som förenar dessa människor. Har man större bekräftelsebehov än andra människor? Nej, det kan det väl inte vara - Ingen får väl så mycket förbehållslös kärlek som en hundägare! Hästar vet jag inte lika mycket om. (Jag vet att framänden kan bitas och bakänden kan sparkas med förödande resultat för offret)

Jag vet också att de väldigt sällan travar på det sätt jag trott och hoppats då jag har totat ihop mina små men förhoppningsfulla travspel. Men de är ju flockdjur precis som hundarna så kanske vi är något på spåren ändå.

Jag får nog filosofera vidare och kanske återkomma i ärendet om min forskning får ett genombrott om ett par timmar, dagar eller år.

Min egen blogg använder jag ju, bland annat, som historiskt dokument. Utan den hade jag inte haft en aning om att för sju år sedan just idag bakade jag lingonbröd och lagade Peking-soppa. Det är ganska kul med de där små "blänkarna" i marginalen om vad man skrev just denna dag för x antal år sedan.

Och både Pekingsoppan och lingonbrödet tillagas fortfarande då och då här hemma och om någon vill sno åt sig recepten så är det fritt fram att göra det.

Annars lider helgen mot sitt slut och imorgon är det måndag. Men vem bryr sig om vad veckodagarna heter. Viktigast för mig är om det står "D", "N" eller "/" i mitt arbetsschema. Dag-, Nattskift eller ledig, alltså.

Jag har tre stycken "/" (ledig) innan det bär till igen på torsdag. Men det blir en mjukstart, kan man säga. Min första arbetsdag ska jag tillbringa i ett konferensrum med en samling andra skyddsombud för då är det möte i den lokala skyddskommittéen. Sen ordinarie dagskift på fredag och nattskift nästa lördag och söndag. 

Och efter det är det sex dagar ledigt och sedan tre likadana perioder innan jag åter får fjorton dagar ledigt i månadskiftet mars/april.

Smaka lite på de orden! Mars och april. Visst låter de jävligt mycket trevligare än februari? För att inte tala om januari eller december!

Och... Har ni sett? Tror ni inte på fanken att jag har lyckats kräkas fram ett ganska långt blogginlägg fast jag egentligen inte hade ett skit att skriva om. Det händer då och då att jag börjar skriva bara för att jag inget annat har att göra just då. Ofta raderar jag vad jag skrivit vid dessa tillfällen men den här gången ska jag tamigfan publicera det FAST det blev ett sånt där inllägg som inte gör en enda människa varken gladare eller klokare.

Som jag sagt förut. Vi behöver falukorv och snabbmakaroner för att uppskatta oxfilén, sjötungan eller laxen. Eller vintern för att till fullo sätta värde på vår och sommar. Likväl som fullkomligt onödiga blogginlägg för att uppskatta de mer spirituella!

Kanske, kanske kommer det ett sånt här någon gång! Någon dag. 

Eller också inte! Den som lever får se!
Jag hoppas att ni, kära ordbrukare, lever minst lika länge som jag själv så att ni, om det nu händer, får uppleva ett storverk här på min blogg nån gång. Så sköt om er i Garphyttan, Tullinge, Grebbestad och Enånger!

Sov gott och vakna torrt!