Orden i rubriken har bildat rubrik här en gång tidigare. För flera år sedan. Eventuella sörlännigar som läser och inte känner igen ett eller två av orden ska veta att de egentligen betyder samma sak.

Jag fick slå vantarna i bordet igår kväll på jobbet. Huvudsaklig orsak är min arbetsgivares underlåtenhet att löpande reparera skador i de betonggolv som vi både går och kör diverse fordon på. Jag trampade snett i en grop och det brände till i både fotleden och nedre delen av ryggen. Det gick över nästan genast men när vi gjort undan hälften av mätningen och tog paus kom smärtan i ryggen tillbaka. Jag tänkte att det säkert går till sig bara vi går ut och jobbar igen.

Men hej vad jag bedrog mig. Tvärtom blev det värre och då vi mätt klart och jag skulle gå tillbaka till vår matsal var varje steg en plåga. 

Så jag satte mig vid en dataterminal och skrev felanmälan på golvskadan samt rapporterade mitt olycksfall på sedvanligt sätt innan jag talade om för chefen att jag måste avbryta skiftet och åka hem efter bara tre timmar.

Så nu hoppas jag att skadan godkänns som arbetsskada för då slipper jag nämligen karensavdraget på nio timmar och får full lön för hela natten. Kvällens övningar får skiftlaget klara utan min medverkan, jag blir hemma även kommande nattskift och hoppas att sex fridagar löser mina bekymmer.

Ont i ryggen är ju inte mycket att ha så det är bara att försöka kurera sig efter bästa förmåga. Min kamrat och tillika tama husmekaniker kommer hit och äter middag idag eftersom jag fick en förpackning hemlagade bruna bönor igår och ingen mer än jag i detta hushåll äter det (Vad ÄR det med ungdomen nuförtiden som inte förstår sig på delikatesser?). Det blir lite av en högtidsstund eftersom det är första gången för i år jag äter "bruna med fläsk" och det brukar inte bli så många gånger mer än så.

Annars linkar jag mellan datorn, sängen med värmedynan och köket för att hämta kaffe eller snus med jämna mellanrum. Smärtorna får mig att minnas en kapten från LV5 där jag gjorde lumpen för länge sen. Han sa alltid orden jag har i rubriken när någon sa sig ha ont nånstans. Vi var alla ena riktiga simulanter enligt honom.

En av mina lumparkompisar som hette Pettersson klagade över ont i ryggen en gång och då spände kaptenen ögonen i honom och röt; "Ont i ryggen? Pettersson? Det är ju för fan en fysisk omöjlighet! Pettersson har ju för fan ingen rygg! Pettersson har ju bara en sena som sitter fast i nacken för att hålla arslet på rätt höjd! Begäran avslås!"

Nu kan man kanske tro att den där kaptenen var en elak jävel men det där råbarkade var bara en fasad, en gimmick han höll på med. Troligen mer för att få oss att skratta än att skrämma oss. Han var en av få officerare som verkligen hade hjärtat på rätt ställe när man väl lärt känna honom.

Gråväder utanför fönstren så det känns än mer som "one-of-those-days". En sån där dag när man är tacksam om man slipper gå ut annat än möjligen för att ta ut sopor.

Jag prövar för närvarande ett helt nytt snusmärke, General Mackmyra. D.v.s generalsnus spetsad med svensk single maltwhisky. Ännu säljs den bara i Swedish Match´s egna butiker så jag beställde några dosor med dotra i Fjollträsk och igår levererade Postnord dem till mig. 

Så ser de ut, dosorna med denna nya delikatess för en som gillar både generalsnus och Mackmyras whisky.

Dags igen för en stund på värmedynan så jag avslutar med en förhoppning om god hälsa och välmående till mina ordbrukare i slott och kojor runt om i Sverige och världen. Vi ses!