Förbannad? Nej, det vore att överdriva- Men jag kan inte neka till att jag är smått irriterad på min arbetsgivare. Skrev igår om hur jag skadade mig på jobbet och måste gå hem. Igår på dagen ringde min chef och verkade smått panikslagen. Han hade ETT enda mål med samtalet - att få mig att komma till jobbet igår kväll och befinna mig innanför grindar och staket i tolv timmar. Vid arbetsskador är de nämligen skyldiga att erbjuda alternativt arbete för att (officiellt) ge medarbetaren möjlighet att göra något annat istället för de vanliga arbetsuppgifterna.

Vackra ord, javisst, men det är ju inte där skon klämmer om man säger så. Min chef är ganska ny i sin befattning och jag kan förstå att han beter sig osäkert ibland. För att inte säga oseriöst.

Lugnt och fint förklarade jag att det var högst osäkert om jag ens skulle klara av att ta mig in i bilen för att köra dit och om jag lyckades med det fanns inga som helst garantier för att jag skulle ta mig ut ur bilen då jag kom fram. Jag förklarade också att jag behöver närhet till min säng för att kunna ligga på värmedynan med jämna mellanrum SAMT att jag tar värktabletter som är för starka för att få köra bil.

Tror ni att han gav upp? I helskottaland, att han gjorde.

Nej, nu föreslog han att jag kunde tillbringa mitt tolv timmar långa nattskift i portvaktens lokaler. "Du behöver inte göra något alls bara du befinner dig inom arbetsplatsens område, men om du vill kan du ju alltid läsa igenom lite riskanalyser och eventuellt göra ändringar", sa han.

Tjatig som jag är upprepade jag att jag inte orkade varken sitta, stå eller gå särskilt länge utan behöver möjligheten att lägga mig ner då och då. "Kan du inte lägga dig på golvet då?", undrade han.

Jag sa att visst kan jag säkert lägga mig på ett stenhårt och kallt golv men jag kan inte garantera att jag tar mig upp igen sen.

Nu började han inse att han inte skulle lyckas med att få mig att åka till jobbet och sitta ensam i portvakten eller på nåt tomt kontor i tolv timmar utan något vettigt att göra. Så då informerade han mig om att om jag inte gick med på de alternativ han föreslagit så kräver företaget läkarintyg av mig.

Fine, sa jag, då ordnar jag ett läkarintyg. 

Så imorgon eftermiddag ska jag besöka vårdcentralen och försöka få en läkare att intyga att jag i tisdags och onsdags kväll hade för ont i ryggen för att ens lämna min bostad. Men det ordnar sig nog. Läkare brukar oftast ha lite mer mellan öronen än cheferna inom företaget jag jobbar i.

Om jag hade drabbats av kräksjuka, feber eller förkylning så hade jag haft rätten att själv bedöma hur sjuk jag var i sju dagar. Därefter har arbetsgivaren rätt att kräva mig på läkarintyg. Likaså om man haft extremt hög sjukfrånvaro över tid kan de också ha rätt att begära läkarintyg.

Men när jag gör mig illa p.g.a deras egen försumlighet att reparera skador på golven i fabriken tillräckligt snabbt och bra är jag alltså inte betrodd att själv bedöma hur pass dåligt jag mår.

Naturligtvis handlar det väl om pengar! Vad annars?

Vet inte men antar att vid arbetsskador får de stå för hela kostnaden för sjuklönen. Och då vill man förstås ha ut någon annan sorts arbetsinsats av den skadade. Att betala sjuklön de första två veckorna kompenserades de ju för då det infördes. Så det är självklart en helt annan sak.

Så fort jag är någorlunda kurant igen ska jag ta reda på om de verkligen får bära sig åt på det här viset. Men det får de säkert. Det är alltså skillnad på arbetsskada och annan sjukdom. Är du snorig och febrig så tror vi dig alla dagar i veckan men gör du dig illa på jobbet sä gäller det att kunna bevisa det!