Kärlekar kommer och kärlekar går! Gårdagens förälskelse i den silverglänsande Citroenen falnade snabbt i förmiddags då jag lokaliserat den senaste privatperson som ägde den. Det han berättade gav mig genast kalla fötter och jag beslöt att lägga ner den planen. Det var en problembil som bara kostat honom pengar och det kom nya fel hela tiden.

Men jag är ändå lika lycklig ikväll som igår för idag hittade jag mig en annan fransyska av samma modell som hon som förförde mig så totalt igår. Låt vara med annan färg på karossen men annars väldigt lik sin trotsiga syster.

Hon var alldeles ljuvlig att köra och jag tyckte till och med att hon gick bättre än måndagens romans. Framför allt gick hon tyst och mjukt, utan gnissel eller oljud från bakvagn och fjädring som på min gamla blå plåtkompis.

Så nu har jag bestämt att hon ska bli min, jag har till och med viskat det till henne innan jag steg ur efter provkörningen. För den firma där jag hittade henne tar nämligen också emot min SAAB för samma pengar som den förra. Förhoppningsvis är hon klar att hämtas på fredag, dagen mellan dag- och nattskift. Annars får jag väl härda ut till efter helgen. Så 2-4 dagar till hoppas jag att den gamle blå hänger ihop såpass att jag kan skjutsa matväskan och mig själv till "gruvan" för kommande arbetspass.

Jag plockade ur lite skräp ur Saaben i eftermiddags och fick se nåt jag aldrig sett i någon bil jag ägt. När jag lyfte upp golvet bak i "skåpet" tittade en liten nyfiken men rädd skogsmus förvånat fram. Jag lyckades få fatt i den och släppte genast ut den (oskadd) i gräset som tinat fram vid parkeringen. Det måste vara bra illa med en bil om möss börjar klättra in. Den måste ju ha klättrat på ett däck och sedan via diverse karossdelar i underredet tagit sig in i mitt bagagerum. En granne som kom förbi undrade vad jag skrattade åt så jag berättade. Han ruskade på sig av obehag och sa att han var glad att det inte var han som haft påhälsning av naturen. Och jag hade tydligen hjärnan igång för svaret från mig kom innan jag ens hann tänka.

Jag sa (helt spontant); "Jaså, jag trodde att de flesta män blev glada när de ser en mus!"

Och jag lovar och svär vid mina barns huvuden och min moders grav att jag inte själv hörde tvetydigheten i mina ord innan jag hade sagt dem. Min tanke var att det lilla djuret såg så mjukt och rart ut att jag faktiskt blev glad att se det. Den var ju jättesöt! Och att jag sa "män" beror kanske på alla serieteckningar jag sett med kvinnnor stående, skrikande på ett bord eller en stol med en liten gnagare på golvet nedanför. Den smått ekivoka kopplingen var en ren slump. Så kan det gå...

Men grannen tyckte det var kul och det är ju alltid roligt om man kan roa en medmänniska!

 Se där! Ännu en liten samling ord har lämnat mitt tangentbord med mina fingrars hjälp fast det egentligen inte alls behövdes. Nästa frivecka kanske jag börjar ta bilder av mina skor, min frukost eller något annat och lägga ut här för att tråka ut er än mer. Till dess - Sköt om er och be en bön att min SAAB inte rasar ihop innan jag bytt bort den!