Nu är hon min! På riktigt. Igår eftermiddag fick jag äntligen hämta hem henne från bilfirman. Och jag hoppas och tror att vi ska bli mycket lyckliga tillsammans.

Madame Citroën. Det är vad jag har bestämt mig för att kalla henne. Jag tänkte först på några vackra franska förnamn men kom fram till att det mer vördnadsfulla "Madame" är det enda som kan komma ifråga.

Tyst, mjukt och bekvämt tog hon mig hem från stan och sedan till jobbet och hem igen imorse. Åkturer som helt och hållet gick i njutningens tecken. Visst åkte jag helt ok både i Saaben och flera andra bilar jag haft men det finns liksom inga andra märken som har den komfort som Madame erbjuder mig då jag tar plats i hennes ömma famn.

Antracitgrå tror jag färgen heter och den kanske inte är världens roligaste. Men ju mer jag ser på henne desto vackrare blir hon. För övrigt är hon perfekt utom att kupéfläkten (som jag sa till om att den inte funkade efter provturen) inte är fixad ännu. Reservdelar saknades men är beställda och ska monteras på måndag eftermiddag.

Så jag får helt enkelt ha motor- och kupévärmare inkopplad på parkeringen både hemma och på jobbet eftersom hon inte själv kan tina eventuell frost själv ännu. Men det är ju en världslig sak, som "Karlsson på taket" säger!

Ett nattskift återstår innan nästa sexdagars ledighet. Det är bara att bita ihop och gilla läget. Visserligen är jag inte helt ledig, jag måste dit minst två gånger fast det är frivecka. Men då på möten, inget fysiskt arbete.

Påsk bryr jag mig inte om, har egentligen aldrig gjort. Dessutom vore påskris och annat pynt bara att riskera att katterna leker sönder det så därför avstår jag från sånt. Under själva helgen ska jag ju dessutom arbeta och dra in storhelgstillägg som sockrar aprillönen avsevärt.

Katter förresten... Snart blir sonens katt ensam fyrbening i huset för dotra har hittat lägenhet och flyttar ut i början av nästa månad. På gott och ont ur djurens synvinkel för jag misstänker att de två kattoxarna kommer att sakna varandra. De är verkligen kompisar. Dödspolare. Som bröder fast snällare mot varandra.

Då och då tumlar de runt och brottas och dottern har flera gånger skrikit till att jag måste sära på dem. Men jag har alltid lugnt hävdat att det bara är lek. För det är jag övertygad om eftersom dessa "slagsmål" nästan alltid slutar med att de börjar tvätta varandra istället för att slåss. 

Dotterns flytt innebär endera att jag får tillbaka mitt gamla sovrum eller övertar hennes som är det största. Just nu bor jag i det minsta rummet eftersom sonen inte fick plats med sina saker här då han flyttade hem ifjol sommar.

Det är obetydligt större än badrummet som är löjligt litet. Tre gånger två meter ungefär. Så det ska bli skönt att få lite mer svängrum.

Så snart kanske det börjar bli läge att leta en mindre lägenhet. En arbetskamrat skojade med mig en gång och sa att så fort mina barn flyttat ut borde jag snarast skaffa en etta med kokvrå för att omöjliggöra för dem att komma tillbaka.

Givetvis är det inget jag vill men att bo ensam på 91 kvadrat och fyrar rum känns också lite onödigt. Om inte annat finns det förstås hyreskostnader att tjäna in pengar på med en flytt. Å andra sidan trivs jag utmärkt med lägenheten även om jag gärna skulle ha ett fräschare kök och inte minst badrum. 

Men... jag får väl sluta upp med att titta på alla de där drömbostäderna på Hemnet och Blocket så kanske man slutar fantisera om toppmodernt kök och badrum med kristallkrona i taket. Man kan ju googla efter hur de s.k EU-migranterna lever. Eller de hemlösa. Då kanske man blir mer tillfreds med vad man har.

Med det önskar jag mina kära ordbrukare en fortsatt härlig helg och det är väl lika bra att jag säger Glad Påsk också utifall ingen skrivlust skulle komma över mig innan dess. Det vet man nämligen aldrig!
Men tillbaka kommer jag! Förr eller senare. Om Gud vill och pjäxer´n håll´!