Idag, eller rättare sagt igår, är/var jag en modigare man än jag varit bara ett par dagar innan. Min lätta flygfobi är nog så gott som botad. För nu i alla fall.

Övning ger ju färdighet, sägs det ju. Och nog är det väl så. Jag har övat mig i att först bedriva självhypnos för att dämpa mitt lätta obehag/oro inför landningen genom att blunda och tänka att piloterna är proffs på det de gör, de har gjort det tusentals gånger så jag är i goda händer. Så gjorde jag i onsdags inför landning på först Arlanda, sedan på Gardemoen i Oslo och en mellanlandning på en miniatyrflygplats mellan två gigantiska norsja fjäll och sist på vår slutdestination Sogndal. Jag lyckades så bra med att övertala mig själv att det inte var farligt att igår på samtliga fyra starter och landningar på hemvägen vågade jag titta ut och var helt kolugn ändå.

Jag kom alltså hem helskinnad även om det strulade en hel del igår på grund av dåligt väder över Norge. Vårt första flug var en kvart försenat redan från början och de fick först flyga en omväg och därefter cirkulera ovanför platsen där vi mellanlandade eftersin andra plan också var sena. 

Detta gjorde att vi blev sena hela dagen och kom inte hem förrän strax före klockan åtta på kvällen istället för 15;55 som meningen var. Från Arlanda ringde jag min chef och bad om ledigt idag eftersom jag kände att jag kommer att behöva det. Imorgon jobbar jag som vanligt och veckan som fäljer är fullbokad sänär som på fredagen.

Det blir alltså inte så mycket till frivecka för mig då skiftlaget är lediga och därför kände jag att det behövs en dags återhämtning efter resan.

Bilder tog jag i massor men eftersom vädret inte var det bästa vet jag inte hur många som blev lyckade. En annan orsak till att jag inte vet är att jag lyckades lämna min kamera kvar på hotellrummet. Jag ska ringa eller maila dem och har gott hopp om att få den tillbaka. Själva kameran är gammal och rätt primitiv så även om en mindre hederlig hotellstädare hittar den så är den knappast attraktiv att knycka. Det är egentligen bara minneskortet i den som har nåt värde och det är bara för mig det har det. Så förhoppningsvis kan jag visa lite norska fjälltoppar och fjordar om några dagar för den som eventuellt är sugen på det.

Förutom förseningarna hade vi en mycket lyckad resa. Dammsugarbilen både motsvarade och överträffade mina förväntningar. Även chefen och fordonsmekanikern var nöjda så nu är det bara att hoppas att nästa chefsnivå öppnar plånboken och slantar upp pengarna för att köpa den.

Vi hade också lite tid över för sightseeing med den hyrbil som arbetsgivaren ställt till vårt förfogande och jag har förstått att Norge består till väldigt stor del av fjälltoppar med fjordar och dalgångar emellan. Så det kan ibland finnas två byar/småstäder som det bara är 3-4 km emellan om man är en fågel. Men att åka mellan dem med bil kan kräva 7-8 mils körning eller mer.

Där man inte sprängt tunnlar förstås! Jag har åkt genom fler och längre tunnlar dessa tre dagar än jag tror jag gjort på 30-40 år. Sammanlagt! Den allra längsta var nästan 4 km lång och utmynnade vid ett färjeläge där vi inte hade något annat val än att betala avgiften för att ta oss över Sognefjorden.

Vi Sundsvallsbor klagar, gnäller och ojar oss över avgiften när vi kör över E4-bron här. Nio kronor kostar det att passera den, enkel resa. Och vi KAN Ju välja att köra runt istället. Tappa lite tid men kanske spara några kronor.

En norrman som bor i Sogndal och jobbar t.ex i Årdal får slanta upp mycket mer för att åka färjan. De tog betalt för fordonet men även för antal personer och jag vet inte vad som kostade vad. Jag vet bara att totalen för att skeppa en Opel Astra med tre svenska herrar i blev 104 norska kronor. Enkel resa!

Ja, du läste rätt! Etthundrafyra spänn för en 15 minuters färjetur! Och man har inget val, det finns ingen alternativ väg vad jag kunde se på kartan. Ska börja berätta det för de mest rabiata brohatarna jag känner.

Efter att ha beviljats ledigt till idag av chefen unnade jag mig en stor stark till middagen på O´Leary´s på Arlanda igår. Mina reskamrater gjorde detsamma och en unnade vi oss var sin stor stark till också. Eftersom den var så kall och god och eftersom flygtaxin var förbeställd och betald och ingen av oss behövde köra bil igår kväll.

Köra bil ska jag heller inte göra än på några timmar för väl hemkommen unnade jag mig att sprätta den skattefria whiskyflaska jag köpte på Gardemoen. Och ur densamma unna mig en i vardera benet och ytterligare någon som väl fick krypa ner där det kunde passa. Så det kanske är tveksamt om det är resan eller whiskyn som gör mig lite hängig och slö. Oavsett vilket så ska jag unna mig en riktigt lat lördag och inte ha ett dugg dåligt samvete för allt jag låter bli att göra.

Gör det ni också, kära ordbrukare i slott och koja i Malung, Nykvarn, Sangis och Bredaryd.