Utan att vara rojalist det minsta lilla hoppas jag ändå att vår monark får en fin 70-årsdag. Det fanns en gång en tid då jag tyckte att han borde avsättas omgående men idag är jag kanske inte riktigt lika radikal i mina värderingar.

"När fan blir gammal blir han folkpartist", brukade min farfar säga och därmed travestera talesättet där densamma potentaten bli religiös med stigande ålder. Det ligger lite i det där. 

Några slätingar till mig var ytterst radikala i yngre år och marscherade under knallröda fanor med (r) i partibetecknigen. Men idag har samma människor sprungit nästan lika långt åt andra sidan när det gäller partifärg.

De är välutbildade och har ett långt och välbetalt yrkesliv bakom sig och på något underligt vis har det påverkat deras åsikter. Det ligger alltså även en hel del i talesättet om att var och en är sig själv närmast.

Och visst gäller det även mig. Jag står visserligen kvar i samma värdegrund som i unga år men vissa frågor känns inte lika brännande viktiga längre.

Som det där med monarkin till exempel. Jag tycker fortfarande principiellt illa om att någon ska ärva ett ämbete allra högst upp på samhällsstegen men måste samtidigt medge att kungahuset har ett enormt PR-värde för Sverige och för svenskt näringsliv. Och även om det förstås allra mest gynnar ägarna av nämnda näringsliv så spiller det ju över på oss andra lite grann också. "När det regnar på kyrkoherdens gräs så skvätter det ju på kyrkvaktmästarens också!"

Visst skulle jag nog applådera om Sverige blev republik med en demokratiskt vald president som kunde avsättas men att det skulle bli billigare för landet vete väl tusan. Och som sagt så är det inte längre en prioriterad fråga för mig.

En vecka har gått sen jag kom hem från Norgeresan och jag hade hoppats få tillbaka min kamera vid detta laget. Hotellpersonalen har hittat den och skrev i mail att de skulle posta den i måndags. Så man kan ju undra om den skickades med hundspann över alla fjäll och fjordar eller kanske med cykelbud. För om jag kan ta mig från Årdal till Sundsvall via Gardemoen och Arlanda på en dag borde en postförsändelse klara det på fem arbetsdagar.

Jag är ju väldigt nyfiken på att se hur bilderna blev och eventuellt dela med mig lite här.

Den vecka som gick har varit absolut fullmatad. Mina arbetskamrater på skiftlag fem gick hem från sista natten i onsdags morse. Dock inte jag eftersom jag slapp mina nattskift p.g.a inbokade möten samt en kurs i onsdags.

Igår var det lite lugnare, bara ett möte klockan nio och vi blev klara på ungefär en timme. På måndag ser det likadant ut så idag och imorgon är vad som återstår av det jag brukar kalla frivecka.

Och belöningen väntar ju runt hörnet i form av en ganska bra slant med extrapengar på majlönen men även en rätt bra påfyllning av mitt komptidssaldo. 

Valborgsmässoafton råder med allt vad det kommer att innebära. Själv kommer jag knappast att fira nåt speciellt och absolut inte skjuta av den minsta lilla raket eller smällare. Tack och lov verkar inte huskatten reagera nämnvärt på sånt men jag vet att denna dagen, liksom nyårsnatten, är ett rent helvete för många andra husdjur. För att inte tala om de vilda djuren som uppehåller sig i närheten av samhällen där det bor folk som älskar när det smäller, blixtrar och lever om. I mina ögon är detta en kapitalförstöring utan dess like. Hur många miljoner kronor går upp i rök denna dag? Jag törs inte ens gissa...

Mitt firande inskränker sig till att laga fläskfilé med gorgonzolasås till mig och sonen, samt pasta åt honom. Jag tar en sallad och kanske lite broccoli istället. Kanske blir det ett glas rött till maten också.

Så.... CeGe och alla ni andra, vare sig ni fyller sjuttio idag eller nån annan gång... Ha en underbar Valborg men låt bli att skjuta fingrar och ögon av er och att skrämma oskyldiga djur från vettet. Låt också bli att supa er redlösa! Ta ett glas vin eller två om ni vill. Men "varannan vatten" är faktiskt ingen dum idé.

Sköt om er! Så ingen annan måste göra det...